Avgörandet är den s.k. Lundgrendomen/Finanschefen på ICS, NJA 2005 s. 462. Ämnet har varit föremål för stort intresse i rättsvetenskapen och hos praktiskt verksamma jurister. Se Karolina Stenlund, Rättighetsargumentet i skadeståndsrätten, Uppsala 2021 och — mer översiktligt — Bertil Bengtsson, Rättighetsansvar, Stockholm 2022. Några olika författares perspektiv återfinns i Håkan Andersson, Ansvarsproblem i skadeståndsrätten, Uppsala 2013, s. 544 ff., Bertil Bengtsson, Skadestånd vid överträdelse av Europakonventionen — den nya lagstiftningen, SvJT 2018 s. 93 ff., Percy Bratt och Jan Södergren, Europakonventionens tillämpning i det inhemska systemet, ERT 2000, s. 407 ff., Ulf Bernitz, Rättighetsskyddets genomslag i svensk rätt — konventionsrättsligt och unionsrättsligt, JT 2010–11 s. 821 ff., Iain Cameron, Skadestånd och Europakonventionen för de mänskliga rättigheterna, SvJT 2006 s. 553 ff., Johanna Chamberlain, Integritet och skadestånd, Uppsala 2020, s. 171 ff., Clarence Crafoord, Inhemsk gottgörelse för kränkning av Europakonventionen, ERT 2001, s. 519 ff., Sandra Friberg, Kränkningsersättning, Uppsala 2010, s. 497 ff., Stellan Gärde och Lisa Nyström, Rättsgrunder för skadestånd vid kränkning, Stockholm 2016, Sabina Hellborg, Diskrimineringsansvar, Uppsala 2018, s. 63 ff. 392 ff., Jan Kleineman, Europakonventionen och den svenska skadeståndsrättens utveckling, JT 2008–09 s. 546 ff., Philip Mielnicki, Europakonventionen och skadeståndsrätten — till vägs ände?, JT 2008–09 s. 357 ff., Mårten Schultz, Nya argumentationslinjer i förmögenhetsrätten: Rättighetsargument, SvJT 2011 s. 989 ff., Wiweka Warnling-Nerep, Skadeståndstalan mot staten — en allt vanligare företeelse?, JT 2004–05 s. 170 ff., Karin Wistrand, Statens utomobligatoriska skadeståndsansvar — några utvecklingslinjer, SvJT 2019 s. 103 ff., Karin Åhman, Skadestånd p.g.a. konventionsbrott — eller har HD blivit naturrättare?, JT 2005–06 s. 424 ff. Se för några kommenterar på utvecklingen när det gäller regeringsformen, Bertil Bengtsson, Skadestånd vid brott mot regeringsformen?, SvJT 2011 s. 605 ff., ds. Högsta domstolen fortsätter omvandlingen av skadeståndsrätten, SvJT 2014 s. 431 ff., ds. Lagstiftning om grundlagsskadestånd, SvJT 2022 s. 959 ff., Clarence Crafoord, Regeringsformens fri- och rättighetsskydd och skadestånd, SvJT 2009 s. 1062 ff. och Jan Kleineman, Konstitutionell skadeståndsrätt — Framtidsvision eller demokratisk återvändsgränd, JT 2018–19 s. 23 ff. För jämförelser, se även Martin Mörk och Magnus Hermansson, En enhetlig skadeståndsordning vid överträdelser av grundläggande rättigheter, SvJT 2014 s. 507 ff.
Hänvisas från p. 1 (s. 585)
Avgörandet är den s.k. Lundgrendomen/Finanschefen på ICS, NJA 2005 s. 462. Ämnet har varit föremål för stort intresse i rättsvetenskapen och hos praktiskt verksamma jurister. Se Karolina Stenlund, Rättighetsargumentet i skadeståndsrätten, Uppsala 2021 och — mer översiktligt — Bertil Bengtsson, Rättighetsansvar, Stockholm 2022. Några olika författares perspektiv återfinns i Håkan Andersson, Ansvarsproblem i skadeståndsrätten, Uppsala 2013, s. 544 ff., Bertil Bengtsson, Skadestånd vid överträdelse av Europakonventionen — den nya lagstiftningen, SvJT 2018 s. 93 ff., Percy Bratt och Jan Södergren, Europakonventionens tillämpning i det inhemska systemet, ERT 2000, s. 407 ff., Ulf Bernitz, Rättighetsskyddets genomslag i svensk rätt — konventionsrättsligt och unionsrättsligt, JT 2010–11 s. 821 ff., Iain Cameron, Skadestånd och Europakonventionen för de mänskliga rättigheterna, SvJT 2006 s. 553 ff., Johanna Chamberlain, Integritet och skadestånd, Uppsala 2020, s. 171 ff., Clarence Crafoord, Inhemsk gottgörelse för kränkning av Europakonventionen, ERT 2001, s. 519 ff., Sandra Friberg, Kränkningsersättning, Uppsala 2010, s. 497 ff., Stellan Gärde och Lisa Nyström, Rättsgrunder för skadestånd vid kränkning, Stockholm 2016, Sabina Hellborg, Diskrimineringsansvar, Uppsala 2018, s. 63 ff. 392 ff., Jan Kleineman, Europakonventionen och den svenska skadeståndsrättens utveckling, JT 2008–09 s. 546 ff., Philip Mielnicki, Europakonventionen och skadeståndsrätten — till vägs ände?, JT 2008–09 s. 357 ff., Mårten Schultz, Nya argumentationslinjer i förmögenhetsrätten: Rättighetsargument, SvJT 2011 s. 989 ff., Wiweka Warnling-Nerep, Skadeståndstalan mot staten — en allt vanligare företeelse?, JT 2004–05 s. 170 ff., Karin Wistrand, Statens utomobligatoriska skadeståndsansvar — några utvecklingslinjer, SvJT 2019 s. 103 ff., Karin Åhman, Skadestånd p.g.a. konventionsbrott — eller har HD blivit naturrättare?, JT 2005–06 s. 424 ff. Se för några kommenterar på utvecklingen när det gäller regeringsformen, Bertil Bengtsson, Skadestånd vid brott mot regeringsformen?, SvJT 2011 s. 605 ff., ds. Högsta domstolen fortsätter omvandlingen av skadeståndsrätten, SvJT 2014 s. 431 ff., ds. Lagstiftning om grundlagsskadestånd, SvJT 2022 s. 959 ff., Clarence Crafoord, Regeringsformens fri- och rättighetsskydd och skadestånd, SvJT 2009 s. 1062 ff. och Jan Kleineman, Konstitutionell skadeståndsrätt — Framtidsvision eller demokratisk återvändsgränd, JT 2018–19 s. 23 ff. För jämförelser, se även Martin Mörk och Magnus Hermansson, En enhetlig skadeståndsordning vid överträdelser av grundläggande rättigheter, SvJT 2014 s. 507 ff.s. 585