Att jämföra de båda rättsfallen är över huvud taget lite som att jämföra äpplen och päron; fallen är fokuserade på olika frågor. Skillnaden består av att det i det förra fallet vid den objektiva insolvensbedömningen med stöd av ”facitmetoden” beaktades en förfallen skatteskuld, vilket saknar motsvarighet i det senare fallet. Jfr nedan vad som uttalas om att det förhåller sig annorlunda beträffande den subjektiva insolvensbedömningen, dvs. såvitt avser medkontrahentens goda/onda tro beträffande insolvensen i ett återvinningsfall och gäldenärens uppsåt i ett brottmål. Jfr också Marek Keller i SvJT 2024 s. 752 (s. 764) som där gör sig till tolk för uppfattningen att NJA 2003 s. 37 inte är ett exempel på användningen av en facitmetod, utan i stället en tillämpning av en motsatt regel, dvs. en objektiv bedömning. Jag vänder mig alltså mot denna tolkning. ”Facit”, dvs. skatteskulden existerar, ligger till grund för den objektiva insolvensbedömningen. Däremot ligger detta ”facit” inte till grund för ondtrosbedömningen (den ”subjektiva insolvensbedömningen”).
Hänvisas från p. 24 (s. 392)
24.Det Hans Renman uttalar om att det inte går att förena en prognos med en facitbedömning håller jag alltså inte med om. Det går visst. Det är aldrig frågan om att ställa en facitmetod mot en prognosbedömning. Det som gäller är helt enkelt att det vid bedömningstidpunkten är såväl möjligt som tillåtet att ta hänsyn till efterföljande ”facit” och fasa in det i en prognos. I en prognos är vissa omständigheter (”facitomständigheterna”) alltså mycket säkra, ja, till och med så säkra att de utan vidare ska läggas till grund för bedömningen. Men samtidigt ska det göras en prognos vad gäller andra omständigheter av relevans, dvs. omständigheter som de facto inte inträffat, men som under vissa förutsättningar vid bedömningstidpunkten kunde bedömas ha gjort det. Det är det som på ett väsentligt sätt skiljer dessa bedömningar från de ”rena” prognosbedömningar som annars ska göras. Och denna skillnad är inte av någon mer fundamental natur. Även vid en ”ren” prognosbedömning är prognosen avseende sannolikheten för att olika omständigheter kommer att inträffa (eller inte inträffa) av varierande styrka. Det som gäller när ”facit” inkluderas är inget annat än att sannolikheten för just dessa omständigheter är hundraprocentig. Det Högsta domstolen uttalar i NJA 2013 s. 822 om att insolvensbedömningen är ”framåtblickande och innefattar en prognos” ruckar inte på det. Det finns kort och gott inte några motsättningar mellan NJA 2003 s. 37 och NJA 2013 s. 822 vad gäller (den objektiva) insolvensbedömningen.s. 392