1.De medicinska åldersbedömningarna har ifrågasatts av bl.a. advokater, journalister och läkare som framhållit att undersökningarna riskerar att vara både rättsosäkra och oetiska. Undersökningsmetoden, som utarbetats av Rättsmedicinalverket, har kritiserats utifrån framförallt två aspekter. Det har framförts 1) att metoden inte vilar på en solid vetenskaplig grund och 2) att osäkerheter i form av (statistiska) felmarginaler inte hanterats korrekt. Därtill har etiska aspekter och invändningar mot att använda medicinska åldersbedömningar diskuterats. Uppmärksamhet har bland annat riktats mot att medicinska ingrepp och röntgenundersökningar utförs av icke-medicinska skäl, att det finns en risk för undanträngningseffekter, samt stigmatisering av vissa grupper av människor.s. 170
2.Om inte förr, så nådde kritiken allmänheten i och med journalisten Negra Efendić granskning i Svenska Dagbladet. Efendić visade bl.a. att Rättsmedicinalverkets metod inte tog höjd för att flickor har en annan utvecklingskurva än pojkar, och att flickor därför borde bedömas enligt en annan modell. Rättsmedicinalverket kom att justera sin skattningsskala, och är numera av uppfattningen att flickor inte alltid kan bedömas på samma sätt som pojkar.s. 171
3.När det gäller den senare aspekten, dvs. hur träffsäkra resultaten av medicinska åldersbedömningar är, är det lätt hänt för dem som inte är bevandrad i statistik att gå vilse i terminologin. I det här sammanhanget räcker det med att slå fast att Rättsmedicinalverket, de facto, inte kan ta reda på en asylsökandes exakta (kronologiska) ålder.s. 171
4.En rättsmedicinsk åldersbedömning handlar därför om att uppskatta sannolikheten för att en viss person är över eller under 18 år. Enligt Rättsmedicinalverket finns det ingen undersökningsmetod som gör det möjligt att slå fast med 100 % säkerhet att en person är underårig eller inte. Det finns inte en kroppsdel som avslöjar om någon är 18 år eller inte, och dessutom finns det individuella skillnader som måste beaktas. Rättsmedicinalverkets metod går ut på att röntga en visdomstand och ett knä. I vissa fall är resultatet av undersökningen mer säker än i andra fall, och det beror förenklat på två faktorer. Dels om både tand och knä kunnat röntgas (tex. har inte alla visdomständer), dels på hur nära 18 års-dagen den undersökta personen är. Risken för felbedömning är större för en 17,5-åring jämfört med en 15-åring.s. 171
5.Kritiken föranledde en statlig offentlig utredning, Granskning av Rättsmedicinalverkets metod för medicinsk åldersbedömning i asylprocessen (SOU 2021:84). Utredningen skulle enligt direktiven bl.a. granska den metod för medicinsk åldersbedömning i asylprocessen som tillämpas av Rättsmedicinalverket, det aktuella vetenskapliga kunskapsunderlaget för metoden samt hur det vetenskapliga underlaget och myndighetens utlåtanden har utvecklats över tid. I delbetänkandet SOU 2021:84 konstateras att metoden uppvisar brister som ytterst handlar om att det finns en risk för att ett barn blir felaktigt bedömt som vuxen och att en vuxen blir felaktigt bedömd som barn. Utredningen visar också att Rättsmedicinalverket metod är unik i ett europeiskt perspektiv. Utredningen skulle ha redovisats slutligt senast den 31 maj 2024, men lades ner i förtid (efter regeringsskiftet) med motiveringen att ”[r]egeringen inte bör styra myndigheters forskning och metodutveckling”.s. 172
6.Situationen idag är således följande. Migrationsverket erbjuder fortsatt asylsökande att genomgå medicinska åldersbedömningar. Enligt Migrationsverkets rättsliga ställningstagande om åldersbedömningar ska verket ”utgå från de utlåtanden som upprättas av Rättsmedicinalverket” utan att ”värdera de vetenskapliga metoder som ligger till grund för de rättsmedicinska utlåtandena om ålder”. Däremot ska Migrationsverket ”tillmäta utlåtandena ett korrekt bevisvärde i varje enskilt ärende”. Det är lätt att instämma i att det är Migrationsverket, och inte Rättsmedicinalverket, som ska värdera de bevis som förts in (avseende underårighet i det här fallet). Däremot är det svårare att förstå hur Migrationsverket på ett trovärdigt sätt ska kunna värdera ett undersökningsresultat utan att ta hänsyn till påtalade metodbrister. Vilka felmarginaler, i meningen risk för felaktiga beslut, som kan accepteras ur en juridisk synvinkel är en annan, om än i praktiken avgörande, fråga.s. 172
7.Bevisbördans placering (på det ensamkommande asylsökande barnet) betyder således att det prioriterade misstaget är att förhindra att vuxna felaktigt bedöms vara barn, snarare än att barn felaktigt bedöms vara vuxna. En annan sak är dock, som sagt, att tyngden av bevisbördan till stor del beror på vilket beviskrav som gäller. Vad det i praktiken betyder att ett ensamkommande barn ska göra sin underårighet sannolik är en komplicerad fråga, och det finns en betydande risk att jurister och läkare talar förbi varandra i detta avseende. Från lagstiftarhåll talas sparsamt, om något alls, om detta spörsmål. Inte heller den SOU som nämns ovan behandlar frågan, med hänvisning till att den låg utanför direktivets ram.s. 172
8.Här framkommer en avgörande skillnad mellan asylprocessen och brottmålsprocessen: i den senare är bevisbördan inte placerad på den enskilde. I NJA 2016 s. 719 slog HD fast att åklagaren i strikt mening inte bär bevisbördan för den tilltalades ålder eftersom det bevistemat inte är relevant för skuldfrågan utan för påföljdsbedömningen. Däremot har åklagaren i regel ett utredningsansvar beträffande åldersbedömningen. Gemensamt är dock frågan om vilket/vilka beviskrav som ska gälla och vilken utredning som krävs för att bevissituationen ska anses robust.s. 173
9.För jurister fungerar beviskrav som sagt som ett slags mått på den osäkerhet (risk) som får råda beträffande existensen av en viss omständighet för att en beslutsfattare ska kunna utgå från att omständigheten föreligger. I juridikens värld finns visserligen inga gråzoner; bevisat eller inte, men det är samtidigt viktigt att uppmärksamma att det finns olika beviskrav. Hur pass övertygad en beslutsfattare måste vara beträffande existensen av en viss omständighet för att kunna slå fast att den är bevisad ankommer i teorin på vilket beviskrav som är tillämpligt. Stränga beviskrav (så som styrkt bortom allt rimligt tvivel) tillåter mindre osäkerhet, lägre beviskrav (så som antagligt) tillåter högre osäkerhet. Det är viktigt att lyfta fram att den osäkerhet som accepteras i juridiska sammanhang (utifrån det tillämpliga beviskravet), inte nödvändigtvis överensstämmer med vad som i medicinska sammanhang är godtagbart. Med andra ord, det är inte säkert att jurister och läkare ska eller bör förhålla sig till samma risknivåer. I det här arbetet berörs frågan endast ytligt på så sätt att Migrationsverkets bevisvärdering av Rättsmedicinalverkets åldersbedömning undersöks och ställs i relation till eventuell annan införd bevisning.s. 173
10.Eftersom såväl bevisföringen som bevisvärderingen är fri enligt svensk rätt, borde det rimligen, utöver formella identitetshandlingar och medicinska åldersbedömningar, finnas ytterligare typer av bevisning som kan vara av relevans. Detta öppnar upp för frågan om, och i så fall när, en medicinsk åldersutredning skulle kunna övertrumfas av annan bevisning.s. 173