Stycket

26.Ur ett systematiskt perspektiv var också KtjL mer passande för en analogilösning i förhållande till andra avgränsade rättsregler inom andra regelkomplex, såsom KöpL:s regler. HD framhöll att huvudregeln vid ett ömsesidigt förpliktande avtal (till skillnad från KtjL som avser tjänster) är att prestationerna ska ske samtidigt (jfr 10 och 49 §§ KöpL). HD anförde att samtidig utväxling av prestationerna ofta inte är möjlig vid avtal om tjänsteprestationer när tjänsten kräver viss tid att utföra. Huvudregeln vid sådana avtal är att rätt till betalning anses föreligga först när tjänsten har utförts. Att använda KtjL som modell är därmed att föredra för att lösningen ska passa in i rättssystemets enhetlighet. Analogilösningen förutsätter därför att domaren har bildat sig en tillräcklig förståelse för systemet. Det säkerställer att den tillskapade regeln ligger så nära angränsande rättsliga frågor i rätten som möjligt för att passa in i, och inte rubba, systemet. 2.5.3 NJA 2008 s. 24 ”Handelsagentur-fallet” Ytterligare ett avgörande från HD där analogin tillgripits när lagtolkningen inte varit tillräcklig för att lösa fallet är NJA 2008 s. 24. Fallet handlar om en privatperson och ett aktiebolag som ingick ett avtal om att privatpersonen skulle vara agent för bolaget med uppdrag att marknadsföra och sälja bolagets produkter, bl.a. i form av en nyttjanderätt till dataprogram. Enligt agentavtalet skulle kunderna förvärva en rätt att använda dataprogrammen i enlighet med ett licensavtal med bolaget. Agenten skulle således endast sälja nyttjanderätterna till dataprogrammen och svara för kundtjänst gentemot bolagets kunder. Agenten var enligt avtalet berättigad till ersättning för de kunder han förmedlade till företaget och en andel av kundens årliga avgift till bolaget. Parterna var oense om en andel av kundens årliga avgift till bolaget skulle inkluderas i avgångsvederlaget efter att avtalet upphört. Av en punkt i parternas avtal följde att frågan om och i vad mån rätt till avgångsvederlag förelåg vid avtalets upphörande skulle avgöras med hänsyn till tillämplig lag. Frågan som HD skulle ta ställning till var hur ett avgångsvederlag för agenten skulle beräknas efter att bolaget sagt upp agentavtalet.s. 1019