Närliggande

19.Som framgår började domstolen med en likhetsjämförelse. Även om domstolen inte uttryckte sig på det sättet kan man förstå domen som att domstolen menade att det föreligger en större likhet mellan bostadsrätter och villor på egen mark än mellan bostadsrätter och t.ex. ett par tofflor eller ett köksmöblemang. På något sätt måste denna likhet komma till avtryck i rättstillämpningen, samtidigt som olikheten mellan bostadsrätter och fast egendom var så stor att det var uppenbart att JB:s regler inte var tillämpliga. När HD valde att inhämta vissa egenskaper från JB och tillmäta dem betydelse vid tolkningen gick domstolen längre än att bara jämföra regelverken för att kasta nytt ljus över KöpL:s regler (såsom vid systematisk tolkning). En sådan jämförelse gjordes inledningsvis, men domstolen gick därefter vidare och använde sig också materiellt av dessa skillnader, varför man överskred den systematiska tolkningens gräns. Det är dock uppenbart att det är KöpL som tillämpas i rättsfallet och det är därmed heller inte fråga om en laganalogi. Därmed kan man konstatera att den analoga eller analogiska lagtolkningen utgör ett metodologiskt mellanläge. 2.5 Analogilösningen i rättsfall från Högsta domstolen 2.5.1 Inledning Som framgått ovan har domaren i civila tvister ett särskilt ansvar för att finna eller utveckla rätten i händelser av materiella luckor. Domaren kan därför inte stanna vid en fruktlös tolkning av befintliga rättsregler. I stället tvingas domaren finna andra metodverktyg som sträcker sig längre än tolkningen, utan att för den sakens skull lämna den juridiska metoden och övergå till rent skönsmässiga bedömningar. Därmed aktualiseras behovet av analogier. Som framgått av citatet från Savigny kan rättsliga analogier antingen göras med stöd av konkreta lagregler, s.k. laganalogier, eller med stöd av generella rättsliga principer eller institut, s.k. rättsanalogier. I det följande används några svenska rättsfall för att illustrera och konkretisera först hur laganalogier och sedan rättsanalogier konstrueras i rättstillämpningen. 2.5.2 NJA 2011 s. 600 ”Tandläkar-fallet” NJA 2011 s. 600 handlar om en näringsidkare som utfört en tandvårdsbehandling på en konsument. Innan konsumenten hunnit erlägga betalning visade det sig att behandlingen var bristfällig och parterna kom därför överens om att näringsidkaren skulle göra om behandlingen. Näringsidkaren menade dock att det arbetet inte kunde påbörjas förrän konsumenten hade betalat för den ursprungliga tandvårdsbehandlingen. Konsumenten invände att någon betalningsskyldighet inte uppkommit eftersom tandvårdsbehandlingen var oriktigt utförd. Konsumenten var därför inte villig att betala förrän tjänsten gjorts om. I målet skulle HD avgöra vid vilken tidpunkt betalningsskyldigheten för en konsument uppkommer vid köp av tandvårdstjänster.s. 1016