Jfr NJA 1994 s. 480 där HD konstaterade att tolkningsresultatet var förenligt med normalt språkbruk och låg ”klart inom gränserna för en tillåten lagtolkning”.
Hänvisas från p. 1 (s. 1008)
1.i ett modernt svenskt perspektiv 2.1 Tolkningen i rättspraxis för att hantera luckor i rätten I fall av ren rättstillämpning är det i princip tillräckligt för domaren att tillämpa lagregeln efter att ha tagit del av dess ordalydelse. Övriga rättskällor ger i de fallen också stöd åt tillämpningen av regeln på de aktuella omständigheterna. Den tydliga överensstämmelsen mellan de konkreta omständigheterna i fallet och den abstrakta beskrivningen i rättsregeln (rekvisiten) får tolkningsresultatet att framstå som ett resultat av logisk subsumtion. I NJA 1997 s. 175 skulle HD avgöra om det stred mot straffrättens legalitetsprincip att tillämpa 74 § i den dåvarande lagen (1977:293) om handel med drycker avseende olovligt anskaffande av alkoholdrycker, då den tilltalade genom gåva eller lån överlämnat starksprit till en ungdom. HD framhöll att uttrycket ”anskaffar”, som användes i bestämmelsen, även inom ramen för allmänt språkbruk inrymmer ett antal olika förfaranden. Utöver köp kunde, enligt HD, ”utan svårighet” inbegripas att överlämna något som gåva eller lån. Rättsregelns ordalydelse gav alltså klart stöd för att regeln kunde tillämpas på fallets omständigheter. Domstolen framhöll att den slutsatsen inte var ett resultat av en analogi, utan att det var fråga om ”tilllåten lagtolkning”.s. 1008