Närliggande

Se t.ex. Erland Aspelin, ”Straffets grunder — historisk bakgrund” i SvJT 1999 s. 108 på s. 114–116. 1 1 Se t.ex. SOU 1995:91 del II s. 43 f., SOU 2004:122 s. 143, SOU 2008:85 s. 48 f., SOU 2012:34 band 2 s. 19–22 och Erland Aspelin, ”Straffets grunder — historisk bakgrund” i SvJT 1999 s. 108 på s. 117–119. 12 Se t.ex. Erland Aspelin, ”Straffets grunder — historisk bakgrund” i SvJT 1999 s. 108 på s. 119–121. 13 Johan C.W. Thyrén, Principerna för en strafflagsreform I–III, 1910–1914. Tankarna utvecklades senare i Johan C.W. Thyrén, Förberedande utkast till strafflag, Kap. I–XIII (Allmänna delen), 1916. 14 SOU 1923:9. 15 Lagen (1927:107) om förvaring av förminskat tillräkneliga förbrytare respektive lagen (1927:108) om internering av återfallsförbrytare. 16 Lagen (1935:343) om ungdomsfängelse. Se även SOU 1993:35 del A s. 103 f., SOU 2008:85 s. 49 f. och SOU 2012:34 band 2 s. 21 f. 1 7 Se t.ex. SOU 2012:34 band 2 s. 22 och Erland Aspelin, ”Straffets grunder — historisk bakgrund” i SvJT 1999 s. 108 på s. 121 f. 18 SOU 1953:17. 19 SOU 1956:55. 20 Se SOU 1993:35 del A s. 102 f. 21 Övriga allmänna straffbestämmelser och bestämmelserna om de olika brotten byggde på förslagen i Straffrättskommitténs betänkande Förslag till brottsbalk (SOU 1953:14). 22 Se prop. 1962:10 B s. 63. 2 3 Prop. 1962:10 C s. 53. 24 Bestämmelsen i 33 kap. 4 § i dess ursprungliga lydelse motsvarar delvis bestämmelserna i 29 kap. 5–7 §§ i dess nuvarande lydelse. 25 Se SOU 1986:14 s. 28–32, SOU 1993:35 del A s. 105 f., SOU 1995:91 del II s. 44–47, SOU 2004:122 s. 143 f., SOU 2008:85 s. 50 f., SOU 2012:34 band 2 s. 22–25 och Erland Aspelin, ”Straffets grunder — historisk bakgrund” i SvJT 1999 s. 108 på s. 123 f. 26 Brottsförebyggande rådet, Arbetsgruppen rörande kriminalpolitik, Nytt straffsystem (BRÅ-rapport 1977:7). Se även SOU 2012:34 band 2 s. 26 f. 2 7 SFS 1979:680, som trädde i kraft den 1 januari 1980. Se även Ungdomsfängelseutredningens betänkande Tillsynsdom (SOU 1977:83) och prop. 1978/79:212. 28 SFS 1981:211, som trädde i kraft den 1 juli 1981. Se även prop. 1980/81:76. 29 SFS 1979:680, som trädde i kraft den 1 januari 1980. 30 Se SOU 1986:14 s. 13–17. Kommittén fick också tilläggsdirektiv 1981, 1983 och 1984. 31 Ju 1979:04. 32 SOU 1986:13–15. Fängelsestraffkommittén redovisade överväganden också i de tidigare delbetänkandena SOU 1980:1 och SOU 1981:92 samt i det senare slutbetänkandet SOU 1988:7. 3 3 SOU 1986:14 s. 69–76. Se i fråga om straffvärde även s. 131–173. 34 SOU 1986:14 s. 77–81. 35 SOU 1986:14 s. 415–422. 36 SOU 1986:14 s. 422 f. och 427–432. 37 SOU 1986:14 s. 423–426. 38 SOU 1986:14 s. 437 f. 3 9 Prop. 1987/88:120 s. 32–44 och 47–61. 40 SFS 1988:942, som trädde i kraft den 1 januari 1989. 41 Se under rubriken ”Angrepp — och försök till renodling” nedan. 42 Den fortsatta framställningen i denna del är delvis inspirerad av Nils Jareborg, ”Påföljdsbestämningens struktur” i SvJT 1992 s. 257, som också har publicerats i Nils Jareborg, Straffrättsideologiska fragment, 1992 samt Nils Jareborg och Josef Zila, Straffrättens påföljdslära, 7 uppl., 2022 s. 101–168. Se även SOU 1993:35 del A s. 106 f. 43 I den straffrättsliga diskussionen förekommer begreppet svårhet som synonymt med allvar. 4 4 Se prop. 1987/88:120 s. 32–38 och 80. 45 Det kan röra sig om flerfaldig brottslighet (25 kap. 6 § och 26 kap. 2 §), återfall (26 kap. 3 § första stycket), straffvärdesänkande förmildrande omständigheter (29 kap. 3 § andra stycket), billighetsskäl (29 kap. 5 § andra stycket, 5 a § och 6 §), låg ålder (29 kap. 7 §) eller medverkan i mindre mån (23 kap. 5 §). 4 6 Av denna anledning kan det diskuterats om brottslighetens art är en faktor som kan graderas — och beskrivas i termer av ”artvärde” — eller om det i stället är en icke-skalär faktor. Se t.ex. Martin Borgeke, ”Brottets art — några tankar kring en svårgripbar företeelse” i SvJT 1999 s. 218 och Petter Asp, ”’Brottslighetens art’ — kommentar till Dag Victors och Andrew von Hirschs uppsatser” i SvJT 2003 s. 136. 47 Före 2022 fanns även ett krav på särskilda skäl för att döma lagöverträdare i åldern 18–20 år till fängelse. Se prop. 2021/22:17 och SFS 2021:1103. 48 Termen straffmätningsvärde har inte definierats i lagtext men förekommer i Högsta domstolens avgöranden och i den straffrättsliga litteraturen. Det första rättsfallet i vilket Högsta domstolen använde termen var NJA 2012 s. 849. 4 9 Se Dag Victors kritik mot Högsta domstolens användning av termen straffmätningsvärde i artikeln ”’Straffmätningsvärde’ och påföljdsval” i SvJT 2015 s. 173 samt Martin Borgeke, ”Straffmätningsvärdet — en replik” i SvJT 2015 s. 281 och Petter Asp, ”Enighet om tumregeln” i SvJT 2015 s. 292. 50 Se t.ex. Nils Jareborg och Josef Zila, Straffrättens påföljdslära, 7 uppl., 2022 s. 159–162. 51 Här bortses från t.ex. överlämnande till rättspsykiatrisk vård och de särskilda ungdomspåföljderna. 52 Se t.ex. rättsfallen NJA 2000 s. 314, i vilket hänvisas till prop. 1987/88:120 s. 105, och NJA 2008 s. 359. 5 3 Samhällstjänst infördes 1990 och kunde under en inledande försöksperiod kombineras endast med skyddstillsyn. Se SFS 1989:928. 54 Ju 1990:07. 55 Dir. 1990:53, som sammanfattas i SOU 1993:35 del A på s. 89. 56 SOU 1993:35 del A s. 114–142, 203–293 och 399–429. 57 Ju 1992:07. 58 Dir. 1992:47, dir. 1994:45 och dir. 1984:5, vilka sammanfattas i SOU 1995:91 del II på s. 13–24. 5 9 SOU 1995:91. 60 SOU 1995:91 del I s. 13 f.; se även del II s. 52–60. 61 SOU 1995:91 del I s. 15–17; se även del II s. 61–92. 62 SOU 1995:91 del I s. 17–20; se även del II s. 93–172. 63 SOU 1995:91 del I s. 20 f.; se även del II s. 173–192. 64 Ds 1997:32. (I promemorians sidhuvud anges felaktigt ”Ds 1996:32”.) 65 Ds 1997:32 s. 9–12, 57–104 och 105–142. 6 6 Prop. 1997/98:96. 67 Prop. 1997/98:96 s. 74–82. 68 Prop. 1997/98:96 s. 82–104. 69 Prop. 1997/98:96 s. 138–170. 70 Ju 2002:14. 71 Dir. 2002:95. 72 SOU 2004:122 s. 144 f. 7 3 SOU 2004:122 s. 253–381. 74 SOU 2004:122 s. 443–451 och 531–538. 75 Prop. 2005/06:165. 76 SFS 2006:891. 77 Ju 2007:04. 7 8 Utredningen fick sedan genom tilläggsdirektiv i uppdrag att se över straffskalan för mord. Se dir. 2007:48, 2007:137 och 2008:78, som sammanfattas i SOU 2008:85 på s. 35 f. 79 SOU 2008:85. 80 Prop. 2009/10:147 och SFS 2010:370. 81 Ju 2009:11. 82 Dir. 2009:60, som sammanfattas i SOU 2012:34 band 1 på s. 455–458. 83 SOU 2012:34. 84 SOU 2012:34 band 1 s. 16 f. Se även SOU 2012:34 band 2 s. 119–133. 85 SOU 2012:34 band 1 s. 18. Se även SOU 2012:34 band 2 s. 135–152. 8 6 SOU 2012:34 band 1 s. 18–30. Se även SOU 2012:34 band 2 s. 155–628. 87 SOU 2012:34 band 1 s. 32. Se även SOU 2012:34 band 2 s. 681–752. 88 SOU 2012:34 band 1 s. 33 f. Se även SOU 2012:34 band 3 s. 195–245. 89 SOU 2012:34 band 3 s. 797–799. 9 0 SOU 2012:34 band 3 s. 800–816. 91 SOU 2012:34 band 3 s. 816–828. 92 Se prop. 2014/15:25, prop. 2014/15:37 och prop. 2015/16:151. 93 En överblick ges i Linda Palmenäs, Karin Sandahl och Lars Wallinder, ”Påföljdsutredningen — från djupfryst till delvis upptinad” i Vänbok till Fredrik Wersäll, 2018, s. 503–523. Se även Fredrik Wersäll, ”Är loppet kört för en reformering av påföljdssystemet?” i Festskrift till SvJT 100 år, 2016, s. 190–200. 94 Ändringarna kan sägas ha inletts genom rättsfallet NJA 2011 s. 357 (den s.k. mefedrondomen). 95 SOU 2012:34 band 1 s. 34–41. Se även SOU 2012:34 band 3 s. 359–828. 9 6 Justitiedepartementet, Straffrättsenheten, Uppdrag att överväga nya påföljdsinslag för unga lagöverträdare, promemoria 2016-12-21 (Ju2016/9219/LP). 97 Ds 2017:25 s. 61–125. 98 Se prop. 2019/20:118 och SFS 2020:617. 99 Ju 2017:15. 100 Dir. 2017:122. 101 SOU 2018:85. 102 SOU 2018:85 s. 45–150 och 177–228. 103 SOU 2018:85 s. 230–238 och 277–290. 104 SOU 2018:85 s. 239–270 och 290–308. 1 05 SOU 2018:85 s. 355–357. 106 Prop. 2021/22:17. 107 SFS 2021:1103. 108 Ju 2020:15. 109 Dir. 2020:62. 110 SOU 2021:68. 111 Se prop. 2022/23:53 och, såvitt avser ändringarna i brottsbalken, SFS 2023:257. 1 12 Ju 2021:08. 113 Dir. 2021:56; se även dir. 2022:1. 114 SOU 2023:1. Det kan konstateras att även Straffreformutredningen har fått i uppdrag att se över påföljdsbestämningen vid flerfaldig brottslighet. 115 Ju 2021:17. 116 Dir. 2021:99. 117 SOU 2023:44. 118 Ju 2022:10. 119 Dir. 2022:95. 120 SOU 2024:48. 121 Ju 2023:13. 1 22 Dir. 2023:112; se även dir. 2023:156. 123 SOU 2024:39. 124 Ju 2023:14. 125 Dir. 2023:115. 1 26 Dir. 2023:181. 127 Se vidare under rubriken ”Gränserna för vad systemet klarar av” nedan. 128 Se Bibeln! 1 29 Se t.ex. SOU 2024:48 s. 656–665. 130 Se under rubriken ”Grunderna för det nuvarande påföljdssystemet” ovan. 1 31 Här bortses från, den från praktisk synpunkt inte oviktiga, specialstraffrätten. 1 32 Se under rubriken ”Grunderna för det nuvarande påföljdssystemet” ovan. 1 33 Se t.ex. prop. 2017/18:26 s. 15, genom vilken den tidigare höjningen av straffminimum för grovt vapenbrott från fängelse i ett år till fängelse i två år föreslogs. 134 Se t.ex. dir. 2019:43, i vilket — som ett slags i förväg föreslaget argument för skärpning av minimistraffet för grov fridskränkning och grov kvinnofridskränkning — pekades tydligt på intresset av att ge Polismyndigheten tillgång till läkarjournaler och rättsintyg avseende målsäganden utan målsägandens samtycke. 135 Straffminimum för grovt vapenbrott är sedan den 1 januari 2024 fängelse i fyra år. 1 36 Se SOU 2020:57 s. 144–150, 225 f. och 236. 137 Jfr t.ex. lagstiftning om psykiatrisk tvångsvård och liknande. Europakonventionens olika krav avseende frihetsberövanden, inklusive frågor om ne bis in idem, måste i så fall övervägas noggrant. 1 38 Se Andrew von Hirsch, Proportionalitet och straffbestämning, Juridiska fakulteten i Uppsala, Årsbok 2001, 2001 s. 95–97. Obs. att bokens författare inte förespråkat artbrottsinstitutet utan tvärtom bedömt att detta är ”det element i det svenska systemet som är minst förenligt med […] proportionalitetsteori[n]”. 1 39 Videoinspelningar av föredrag och diskussioner under symposiet finns tillgängliga på https://svjt.se/content/det-straffrattsliga-pafoljdssystemet-underutveckling. 140 SvJT 2025 häfte 1.

Hänvisas från p. 3 (s. 4)