Närliggande

3.I NJA 1989 s. 291 ger HD uttryck för en svag minoritetsskyddsregel, där övriga medlemmar — mot minoritetens önskan — ges en betydande frihet att fatta beslut om ett kostsamt utbyte av i princip samtliga anläggningens komponenter, i syfte att uppnå ny funktionalitet. Så länge ombyggnationen avser en anpassning till rådande — eller möjligen bästa — tekniska standard i samhället och anläggningen efter ombyggnationen stöds av samfällighetsföreningens ändamål, framstår HD inrymma beslutet i föreningens förvaltningsbehörighet. En restriktivare syn kommer möjligen till uttryck i NJA 2015 s. 939, där HD betonar den minoritetsskyddande funktionen av samfällighetsföreningens ändamål. I det rättsfallet intar HD hållningen att förnyelse ”kan” inrymmas i utförande och drift av en anläggning, så länge det inte blir fråga om en anläggning av principiellt annan art. Däremot är standardhöjningar (förbättringar) typiskt sett någonting som en samfällighetsförening inte kan besluta om. En viss elasticitet tillåts, men en allmän anpassning till utvecklingen är det inte frågan om.s. 626