Förvaltning, förnyelse eller förbättring?3 hänvisningar
- Vid föreningsstämma beslutades att centralantennen skulle byggas om, för att möjliggöra mottagande av kabelburna sändningar. Föreningsstämman beslutade även om uttaxering av medlemmarna för att finansiera ombyggnationen. Tillsammans benämns de två besluten fortsatt som ”besluten”.
- Avseende förnyelse av tekniska anläggningar hänvisade HD till NJA 1989 s. 291 och konstaterade att förnyelse kan inrymmas inom samfällighetsföreningens förvaltning. Standardhöjningar som saknar motsvarighet i den befintliga anläggningen faller däremot typiskt sett utanför den verksamhet som en samfällighetsförening får bedriva. Dessutom klargjorde HD att en mer allmän anpassning till utvecklingen eller höjda krav från föreningens medlemmar i princip inte kan tillgodoses genom föreningens förvaltning.
- I NJA 1989 s. 291 ger HD uttryck för en svag minoritetsskyddsregel, där övriga medlemmar — mot minoritetens önskan — ges en betydande frihet att fatta beslut om ett kostsamt utbyte av i princip samtliga anläggningens komponenter, i syfte att uppnå ny funktionalitet. Så länge ombyggnationen avser en anpassning till rådande — eller möjligen bästa — tekniska standard i samhället och anläggningen efter ombyggnationen stöds av samfällighetsföreningens ändamål, framstår HD inrymma beslutet i föreningens förvaltningsbehörighet. En restriktivare syn kommer möjligen till uttryck i NJA 2015 s. 939, där HD betonar den minoritetsskyddande funktionen av samfällighetsföreningens ändamål. I det rättsfallet intar HD hållningen att förnyelse ”kan” inrymmas i utförande och drift av en anläggning, så länge det inte blir fråga om en anläggning av principiellt annan art. Däremot är standardhöjningar (förbättringar) typiskt sett någonting som en samfällighetsförening inte kan besluta om. En viss elasticitet tillåts, men en allmän anpassning till utvecklingen är det inte frågan om.