Stycket

3.Till en början kan det konstateras att prejudikatet inte handlade om vem — parterna eller rätten — som bär ansvaret för att kategorisera rättsfakta. Enligt min mening har därför HD:s uttalande ett begränsat prejudikatvärde. Det viktigaste att notera är dock att HD:s uttalande inte föregicks av en intresseavvägning mellan å ena sidan parternas åberopsbörda och å andra sidan rättens officialplikter om rättstillämpning (jura novit curia) och materiell processledning. Sammantaget anser jag att NJA 1992 s. 375 utgör ett svagt stöd för de doktrinuttalanden som bestämt och ensidigt ger parterna ansvaret för att kategorisera rättsfakta. Varje ändring av åberopade rättsfakta prekluderas inte Civilprocessen innehåller ett slags påföljdssystem som syftar till att se till att parterna gör sina åberopanden i sådan tid att handläggningen blir effektiv. Dessa s.k. preklusionsbestämmelser finns för förberedelsen i tingsrätt, huvudförhandlingen i tingsrätt, hovrättsprocessen och processen i Högsta domstolen. Innebörden av dessa bestämmelser är att parterna får åberopa nya omständigheter eller något nytt bevis endast om vissa förutsättningar är uppfyllda (t.ex. giltig ursäkt för sin underlåtenhet att inte åberopa omständigheten tidigare).s. 601