Närliggande

10.Mot Edlunds allmänna beskrivning av HD:s domskrivningsteknik är det i och för sig svårt att invända, och vad som anförs om e contrarioslut är nog typiskt sett riktigt. Men såvitt gäller den ”utveckling” som skett i rättspraxis under de senaste åren vad gäller just tolkningsprinciper för skiljeavtal, där det enligt min uppfattning inte råder någon tvekan om att praxisen är spretig och motsägelsefull, har problemet varit just HD:s oklara hänvisningar till, och ibland avsaknad av hänvisningar till, tidigare avgöranden i samma fråga i kombination med att domskälen i obiter dicta-delarna varit generellt utformade och sagts ge uttryck för generella principer som, vid en samläsning, är motstridiga. Det gäller i synnerhet om man jämför Belgor med ”Avräkningsavtalet” och ”Tupperware”. Det räcker med att peka på följande uttalande i Avräkningsavtalet p. 13, där HD uttalar: Det finns goda skäl för den ordning som kommer till uttryck i det sistnämnda rättsfallet [Tupperware, förf. anmärkning]. En extensiv tolkning av ett skiljeavtal kan innebära att en rättssökande förmenas rätten att få sin sak prövad i domstol, trots att han eller hon aldrig har avsett att avtala bort denna rätt. En sådan tillämpning är vidare ägnad att öka osäkerheten om vilka effekter ett skiljeavtal kommer att få i framtiden och den kan också komma i konflikt med det krav på identifiering av framtida tvister som uppställs i 1 § första stycket skiljeförfarandelagen (jfr p. 9). Att närliggande rättsförhållanden kommer att prövas i två skilda fora (jfr ”Nykvarn” NJA 1982 s.738) kan visserligen i enskilda fall leda till problem. Detta bör emellertid inte annat än undantagsvis föranleda det slaget av lösning som har tillämpats i NJA 2007 s. 475. Trots detta tydliga ställningstagande emot en extensiv tolkning av skiljeavtal (Avräkningsavtalet meddelades 2017) intog HD två år senare en direkt motsatt uppfattning i Belgor (som meddelades 2019). I vart fall är detta den praktiska innebörden av Belgors in dubio-regel. P. 13, 14 och 18 i Belgor går omöjligen att förena med uttalandena i Avräkningsavtalet.s. 545