Belgor p. 13. Det faktum att den närmare innebörden eller omfattningen av skiljedomsklausulen i ett kommersiellt avtal sällan eller aldrig diskuteras mellan parterna vid förhandlingarna har medfört att de ofta omnämns som ”midnight clauses” i internationell doktrin (se Relden & Frank s. 72). 1 1 Belgor p. 14. Samma skäl åberopades till stöd för en generös tillämpning av lagens identifikationskrav i Belgor. 12 Heuman, s. 547 samt Relden & Frank s. 71 ff. 13 Edlund, avsnitt 3. 14 Edlund, avsnitt 3. 15 Edlund har ju trots allt suttit ett bra tag i HD. Se dock i frågan även Christina Ramberg, Prejudikat som rättskälla i förmögenhetsrätten, s. 236 f. Frågan om domskrivningsteknik och prejudikattolkning kan fördjupas och problematiseras betydligt. I vissa fall är det helt klart så, att Högsta domstolen sänt en underförstådd signal om att ej omnämnda prejudikat är överspelade när HD utelämnat referenser till tidigare avgöranden. Se utöver Ramberg på angivna sidor även verken refererade till i den nyskrivna artikeln på temat av Svane O. Johansson, Petter Asp och Eric M. Runesson, Hur man kan förstå prejudikat från Högsta domstolen, JT 2023–24 s. 868 med not 2. 16 Se Heuman, passism, som utvecklar att förtigandet i nyare avgöranden av äldre kontroversiella HD-uttalanden, samt förtigande överlag såvitt gäller hänvisningar till tidigare praxis, medför rättstillämpnings- och prejudikattolkningsproblem (jfr Christina Ramberg, Prejudikat som rättskälla i förmögenhetsrätten, genomgången på s. 233 ff.). Se även Frank s. 625 ff. (särskilt s. 625 med återgivande av hovrättens resonemang i det beslut som föregick Husqvarnas skiljeavtal, som illustrerar skiftningen som skedde i Belgor jämfört med tidigare praxis och t.ex. Avräkningsavtalet). 17 NJA 2017 s. 226. 18 NJA 2010 s. 734. 1 9 Det görs för att kunna konstatera att även efterföljande rättsfakta som förändrar avtalsinnehållet faller inom begreppet ”rättsförhållande” och därmed inom tillämpningsområdet för en skiljeklausul i det ursprungliga avtalet. 20 NJA 2007 s. 475. 21 Den som läser rättsfallen noggrant och samtidigt beaktar vilken sists som varit i respektive mål, ges lätt intrycket att det finns två läger som färgat HD:s avgöranden vid olika tidpunkter (ett Lindskogianskt läger som värnar om parts möjlighet att få sin sak prövad i domstol — Lindskog var referent i Tupperware och deltog även i Avräkningsavtalet — och ett Edlundianiskt läger, till vilket även Runesson hör, som förespråkar en skiljedomsvänlig inställning). Intrycket förstärks av hur de inblandade justitieråden kommenterat avgörandena i litteratur (och försvarar ”sina” respektive avgöranden, jfr Edlunds artikel särskilt not 3 samt Lindskog, avsnitt I:1-5.1.2 not 732. Se även avsnitt I:1-3.2.1 not 132. Jfr även Frank, s. 627 not 26 samt Runesson i JT 2002–03 s. 680 och s. 683. 2 2 Se vidare Frank s. 625 f. 23 Edlund uttalar att han inte närmare vill kommentera Belgor eftersom han själv deltog i avgörandet. 24 Hänvisningarna till Belgor i dessa delar får på motsvarande sätt antas ta sikte på uttalandena i Belgor som gäller tolkningen av begreppet ”rättsförhållande”. I dessa delar finns ingen motsättning mellan Belgor och Husqvarnas skiljeavtal. 25 Se Frank s. 629 ff. med hänvisningar till Lindskog. 26 Edlund påpekar som sagt att det i p. 15 i beslutsskälen i Husqvarnas skiljeavtal finns ett återgivande av den huvudsakliga texten i Belgors punkt 14. Men, p. 15 i Husqvarnas skiljeavtal handlar enbart om begreppet ”defined legal relationship”, och återgivandet av Belgors skäl i p. 14 avser också enbart uttalandena i Belgor som avser begreppet ”defined legal relationship”. 27 Jfr Edlund, avsnitt 4. 2 8 Mer om denna fråga i Frank, särskilt s. 628–631. 29 Om att dessa frågor bör hållas isär, se Frank s. 627 ff. 3 0 Jämför särskilt p. 15 i Husqvarnas skiljeavtal (Belgors domskälspunkt 14 innehåller skrivningar såväl om den utländska synen på skiljeavtal som ”a defined legal relationship”, men HD väljer att enbart referera till vad Belgor säger om det senare begreppet, jfr not 26 ovan). 31 Jfr Heuman, särskilt s. 551. 32 Jfr Lindskog, avsnitt I:1-5.1.2 not 732. Se även avsnitt I:1-3.2.1 not 132. Ytterligare kritik återfinns i avsnitt I:1-3.2.2 not 136. 33 Jfr Frank, s. 627. 3 4 Aktiva skiljemän kan dock såklart, på gott och ont, göra klokt i att ta ställning i frågan i litteratur eller artiklar, om de indirekt vill ge presumtiva skiljeparter underlag att utse skiljedomare på.
Hänvisas från p. 4 (s. 544)
4.Det ska med en gång framhållas att in dubio-principerna går utöver de sedvanliga tolkningsprinciperna; de avser något annat, och mera. HD konstaterade i p. 13 att skiljeavtal ofta är standardmässigt utformade och att det därför sällan finns hållpunkter för att i det enskilda fallet utröna en specifik partsavsikt. HD fastställde mot den bakgrunden vad som närmast kan betecknas som hjälpregler för tolkningen. HD framhöll att ”i de fall där ordalydelsen ger utrymme för olika tolkningar och andra relevanta tolkningsdata inte ger ledning, är det naturligt att utgå från att skiljeavtalet ska fylla en förnuftig funktion och utgöra en rimlig reglering av parternas intressen”. Detta ansågs innebära att ”parterna då får antas ha avsett att uppkomna tvister ska lösas snabbt och i ett sammanhållet förfarande inför en av parterna vald skiljenämnd” (p. 13, sista meningen). HD har härigenom lagt början till grunden för en extensiv tolkning, som sedermera resulterar i in dubioregeln.s. 544