1.3.1 Avgörandet i korthet I avgörandet NJA 2012 s. 342 dömdes utgivaren för tidningen Norra Skåne Hässleholmstidningen och Kristianstadsupplagan (Norra Skåne) för brott mot tystnadsplikt enligt 3 kap. 3 § och 7 § första stycket 1 TF. Den brottsliga gärningen bestod i att utgivaren uppsåtligen hade röjt en källa som, i publiceringssyfte, hade lämnat uppgifter till en av tidningens reportrar.s. 475
2.Bakgrunden var att Norra Skåne den 19 april 2008 publicerade en artikel om ett medborgargarde i Hässleholm. Artikeln byggde på uppgifter från en anonym meddelare som presenterades som ”talespersonen”. Den 23 april 2008 publicerade Norra Skåne en ytterligare artikel om medborgargardet, vilken handlade om den person som uppgavs stå bakom idén om att starta ett medborgargarde, nämligen ”talespersonen”. I artikeln presenterades ”talespersonen” med namn och bild. Enligt utgivaren var det motiverat att namnge ”talespersonen” med hänvisning till det förändrade nyhetsläge som uppstått när det framkommit uppgifter kring dennes politiska engagemang i ett högerextremt parti.s. 475
3.Enligt HD stod det klart att ”talespersonen” hade lämnat uppgifter till Norra Skåne för publicering i tidningen och att han omfattades av anonymitetsskyddet. Tidningen var därför förhindrad att röja hans identitet, förutom i de undantagsfall som framgår av 3 kap. 4 § TF och som inte aktualiserades i målet. Vidare konstaterade HD att ”talespersonen” genom publiceringen den 23 april 2008 hade röjts som källa till artikeln den 19 april 2008. Röjandet hade skett uppsåtligen. Utgivaren dömdes därför till dagsböter för brott mot tystnadsplikten enligt TF. 3.2 Betydelsen av att röjandet skett genom publicering i tryckt skrift I sak finns inget att invända mot HD:s resonemang. Det står klart att källans anonymitet röjdes uppsåtligen och att de skäl som utgivaren angav för sitt agerande inte omfattas av något av de undantag från tystnadsplikten som anges i 3 kap. 4 § TF.s. 475
4.Däremot förs det inte i HD:s dom något resonemang om betydelsen av att röjandet skedde genom en artikel som publicerades i en tryckt skrift. Utgångspunkten är att endast sådana brott som anges i brottskatalogen i 7 kap. 2–20 §§ TF är straffbara om de begås i en tryckt skrift, se 7 kap. 1 § TF.s. 476
5.Om den som är ansvarig för en tryckt skrift, i detta fall utgivaren, genom en publicerad uppgift uppsåtligen åsidosätter en tystnadsplikt som anges i en särskild lag, kan ansvar för s.k. offentliggörandebrott komma ifråga, se 7 kap. 20 § 2 TF. Uttrycket ”tystnadsplikt som anges i en särskild lag” är avsett att omfatta sådana kvalificerade tystnadsplikter som enligt offentlighets- och sekretesslagen (2009:400, OSL) bryter den rätt att meddela och offentliggöra uppgifter som annars följer av TF. Det framgår vidare av 44 kap. 1 § 2 OSL att den tystnadsplikt som följer av 3 kap. 3 § TF är en kvalificerad tystnadsplikt.s. 476
6.Sammantaget består alltså den brottsliga gärningen, enligt 7 kap. 20 § 2 TF, i att den ensamansvariga bryter mot en kvalificerad tystnadsplikt. Och att detta sker genom att uppgifter offentliggörs i den tryckta skrift som omfattas av ensamansvaret.s. 476
7.Om man ser till omständigheterna i avgörandet NJA 2012 s. 342, är det svårt att dra någon annan slutsats än att agerandet av utgivaren för Norra Skåne faller under straffbudet i 7 kap. 20 § 2 TF. Utgivaren var bunden av den kvalificerade tystnadsplikten i 3 kap. 3 § TF. Tystnadsplikten åsidosattes uppsåtligen, genom ett offentliggörande i den tryckta skrift vars innehåll utgivaren ansvarade för.s. 476
8.Att det i fall som det aktuella är förutsatt att det är bestämmelsen om tryckfrihetsbrott i 7 kap. 20 § 2 TF som ska tillämpas, och inte bestämmelsen om brott mot tystnadsplikt i 3 kap. 7 § första stycket 1 TF, bekräftas i förarbeten och doktrin.s. 476
9.Konsekvensen av det anförda är att åtalet mot utgivaren för Norra Skåne inte prövades i föreskriven ordning, dvs. som ett tryckfrihetsmål med medverkan av jury, se 12 kap. 1 § TF och lagen (1991:1559) med föreskrifter på tryckfrihetsförordningens och yttrandefrihetsgrundlagens områden. Under förutsättning att åtalet prövats som ett tryckfrihetsmål hade det dock funnits förutsättningar att hålla utgivaren ansvarig för brott enligt 7 kap. 20 § 2 TF, eftersom utgivaren uppsåtligen åsidosatte sin kvalificerade tystnadsplikt.s. 476
10.Annorlunda förhöll det sig i avgörandet RH 2006:59. I det målet dömdes utgivaren för tidningen Slitz för brott mot tystnadsplikten enligt TF. Utgivaren hade publicerat fotografier där identiteten på en källa röjdes, utan att meddelaren hade samtyckt till att framträda öppet. Liksom i NJA 2012 s. 342 borde åtalet rätteligen ha avsett tryckfrihetsbrott enligt 7 kap. 20 § 2 TF, och prövats som ett tryckfrihetsmål. Något ansvar hade emellertid inte kunnat utkrävas av utgivaren i en sådan process. Det som straffbeläggs enligt nämnda bestämmelse är nämligen endast uppsåtligt åsidosättande av kvalificerad tystnadsplikt, och det som lades utgivaren för Slitz till last var att denne av oaktsamhet hade röjt källans identitet.s. 477