1.Emmabodas resningsansökan rörde i korthet frågan om en arbetstagares lön skulle omfattas av ett ackord (numera skulduppgörelse) i en företagsrekonstruktion eller inte. Arbetstagaren hade blivit uppsagd en månad efter den kritiska tidpunkten. Denne hade arbetat fem dagar efter uppsägningen — men därefter varit arbetsbefriad resterande del av sin uppsägningstid. Arbetsdomstolen (AD) kom fram till att en arbetstagare inte är skyldig att prestera annat än mot full betalning, efter att en månad gått från den kritiska tidpunkten. Den lönefordran som tvisten gällde omfattades därför inte av ackordet, enligt AD.s. 415
2.Rekonstruktionsgäldenären ansökte om resning och menade att AD:s rättstillämpning uppenbart stred mot lag, eftersom lönefordran avsåg en tidsperiod när arbetstagaren varit arbetsbefriad och därför skulle omfattas av ackordet.s. 416
3.HD redogjorde för att bestämmelsen om resning vid uppenbart oriktig rättstillämpning är avsedd för exempelvis situationer då domstolen förbisett eller uppenbart misstolkat en gällande lagbestämmelse, när domstolen tillämpat gammal lag i stället för en tillämplig ny lag eller när rättstillämpningen vid resningsfrågans bedömande klart och oemotsägligt framstår som oriktig. HD konstaterade att AD:s rättstillämpning inte stred mot en uttrycklig lagregel, men uttalade (med hänvisning till NJA 1984 s. 614 och NJA 2020 s. 147) att resning kan beviljas trots detta, om rättstillämpningen stridit mot grunderna för en viss lagstiftning. Eftersom avgörandet inte kunde anses strida mot en uttrycklig lagregel blev därför enligt HD ”[d]et avgörande (…) om rättstillämpningen — på det uppenbara sätt som krävs för resning — kan anses strida mot grunderna för lagstiftningen”.s. 416
4.Under rubriken ”Slutsatser om rättsläget” uttalade HD att grundtanken för reglerna om konkurs och företagsrekonstruktion är att arbetstagaren ska få fullt betalt för arbete som faktiskt utförs under konkursen och företagsrekonstruktionen en månad efter den kritiska tidpunkten. Om det inte sker någon fortsatt verksamhet under företagsrekonstruktionen och den anställde därför är arbetsbefriad, är tanken istället att lönegarantisystemet ska tillämpas. HD uttalade att AD:s avgörande innebar att så fort en arbetstagare arbetat efter den första månaden av rekonstruktionsförfarandet — även om det bara rör sig om någon eller några enstaka dagar — gäller ackordsfrihet (undantag från skulduppgörelse) för hela uppsägningslönen och därtill knuten semesterersättning. Detta strider enligt HD mot den grundläggande systematiken om vilka fordringar som ska omfattas av ackord, och riskerar att få stora konsekvenser för hela systemet som rör företagsrekonstruktion, konkurs och lönegaranti. HD påpekade också att AD dragit alltför stora växlar av det HD-avgörande som AD bl.a. stödde sin argumentation på och menade att AD missförstått innebörden av rättsfallet. Av dessa skäl ansåg HD att AD:s rättstillämpning uppenbart stred mot grunderna för lagstiftningen och beviljade resningsansökan.s. 416
5.Utvecklingen i praxis har alltså gått från att resning bara kunde beviljas om rättstillämpningen stred mot ett lagstadgandes ordalydelse, till att HD i Emmabodas resningsansökan uttryckligen säger att prövningen gäller om rättstillämpningen stridit mot grunderna för lagstiftningen. Flera fall än vid införandet av resningsgrunden faller alltså numera in under tillämpningen av rekvisitet ”lag”. Som beskrivits ovan så uttalades det vid införandet av den aktuella resningsgrunden att det var viktigt att det klart framgick av lagen — och snarast av lagtexten — under vilka förutsättningar som resning kunde bli aktuellt. Att en utvidgning av resningsgrundens tillämpningsområde sker i praxis kan sägas gå emot ett sådant synsätt som framfördes i förarbetena till resningsgrunden. De extraordinära rättsmedlen är just extraordinära, d.v.s. mycket speciella, och det kan vara ett argument för att det är extra viktigt med förutsebarhet och att det verkligen går att utläsa av lagtexten när resning kan aktualiseras. Å andra sidan kan det faktum att dessa rättsmedel är så speciella vara ett argument för att det är extra viktigt att kunna tillämpa lagen på ett flexibelt sätt. Att inte kunna ändra en dom som senare visar sig vara felaktig, p.g.a. att det inte direkt går att utläsa av lagtexten att en omprövning kan ske, framstår inte speciellt tillfredsställande eller i linje med dagens syn på resningsinstitutet (eller rätten i stort). Det är inte heller något unikt för Emmabodas resningsansökan att en lags tillämpningsområde vidgas i praxis. Dagens lagstiftningsteknik medför ofta att den närmare preciseringen av en lagregels tillämpningsområde lämnas till rättstillämpningen. Emmabodas resningsansökan är inte heller det första rättsfallet där HD utvidgat — eller åtminstone sett relativt flexibelt på — tillämpningen av en resningsgrund. Sådana utvidgningar, eller flexibla tillämpningar, har också accepterats av lagstiftaren.s. 417
6.Går det att dra några slutsatser om Emmabodas resningsansökan utifrån dagens rättsteori? För att kunna besvara den frågan krävs att dagens rättsteori kan fångas och beskrivas och det brukar sägas att det är svårt att fånga sin samtid, och här kommer inte ens ett försök att göras. Något som går igen från 1984 års fall är dock att motivet (eller i alla fall ett av motiven) bakom att bevilja resning i Emmabodas resningsansökan tycks vara effekterna rättstillämpningen hade kunnat få och det faktum att systemet i stort hade påverkats. Även 1987 års fall rörde dock ett system som potentiellt kunde påverkas av rättstillämpningen. Det finns dock en skillnad mellan dessa tre fall som kanske kan förklara HD:s ställningstaganden: både avsättningar till personalstiftelser och företagsrekonstruktioner var och är troligen (och förhoppningsvis) betydligt mer vanliga än att domare begår brott. Majoriteten i 1987 års fall verkade inte anse att systemet i stort påverkades av att en domares anställning fick påverka straffmätningen i ett enskilt fall, vilket troligen kan bero på den då gällande synen att straffmätning var upp till domaren i varje enskilt fall. Rättstillämpningen i Emmabodas resningsansökan riskerade dock enligt HD ”att leda till långtgående konsekvenser för hela systemet avseende företagsrekonstruktion, konkurs och lönegaranti”.s. 418