Stycket

3.HD redogjorde för att bestämmelsen om resning vid uppenbart oriktig rättstillämpning är avsedd för exempelvis situationer då domstolen förbisett eller uppenbart misstolkat en gällande lagbestämmelse, när domstolen tillämpat gammal lag i stället för en tillämplig ny lag eller när rättstillämpningen vid resningsfrågans bedömande klart och oemotsägligt framstår som oriktig. HD konstaterade att AD:s rättstillämpning inte stred mot en uttrycklig lagregel, men uttalade (med hänvisning till NJA 1984 s. 614 och NJA 2020 s. 147) att resning kan beviljas trots detta, om rättstillämpningen stridit mot grunderna för en viss lagstiftning. Eftersom avgörandet inte kunde anses strida mot en uttrycklig lagregel blev därför enligt HD ”[d]et avgörande (…) om rättstillämpningen — på det uppenbara sätt som krävs för resning — kan anses strida mot grunderna för lagstiftningen”.s. 416