A st. 1 3 SOU 1938:44, s. 69. Vid den tiden användes termen återbrytande för det vi i dag kallar resning. 14 A st. 15 Militieombudsmannens uppgifter sköttes ursprungligen av justitieombudsmannen och återfördes dit år 1968 när ämbetet avvecklades, se t.ex. https://www.jo.se/ om-jo/historik/. 16 SOU 1938:44, s. 70. 17 A st. 18 A st. 19 A a., s. 71. 20 Bellander, Henrik, Rättegångskostnader, Om kostnadsbördan i dispositiva tvistemål, Iustus förlag 2017, s. 72. 21 Han kritiserade t.ex. Olivecrona för att ha en ”böjelse för abstrakta resonemang” och att hans ”intresse för konstruktioner och spekulationer kommer honom att i stor utsträckning förbise det väsentliga i problemställningarna”. I en recension av Hasslers bok ”Utsökningsrätt” uttalades att han inte ”haft anledning att gå in på problem av huvudsakligen teoretisk eller systematisk betydelse. Då han någon gång kommer in på sådana problem, söker han i allmänhet intaga en förmedlande hållning”, Stjernquist, Per i SvJT 1953 s. 384. 2 2 Motion 1937 nr 98 i andra kammaren. 23 Hägerström installerades som professor i praktisk filosofi i Uppsala år 1911, och det brukar anses vara startskottet för den s.k. Uppsalaskolan (Se Björne, Lars, Den nordiska rättsvetenskapens historia del III, Den konstruktiva riktningen 1871–1910, Institutet för rättsvetenskaplig forskning 2002, s. 4). Hägerström kritiserade den s.k. viljeteorin och förespråkade en mer realpsykologisk inställning (Se t.ex. Hägerström, Axel, Kriminalpsykologiska reflexioner, SvJT 1925 s. 329). Några av de jurister som omfamnade Hägerströms idéer var Lundstedt, Olivecrona och Ekelöf (Se t.ex. Lundstedt, Vilhelm, Om den s.k. tillitsteorin, SvJT 1929 s. 423, Olivecrona, Karl, Talerätt och materiell rätt, en relikt från naturrätten, SvJT 1925 s. 177, Ekelöf, Per Olof, Ett stycke vetenskapshistoria, Samfunn, Rett, Rettfärdighet, Festskrift til Thorstein Eckhoffs 70-årsdag, 1986, s. 261–280 [denna finns också publicerad i De Lege, Juridiska fakulteten i Uppsala Årsbok, årgång 1, Iustus förlag 1991, s. 75 ff.]). 24 Motion 1937 nr 98 i andra kammaren, s. 5. 25 A st. 26 A st. 27 SOU 1938:44, s. 72. 28 A a., s. 65. 29 SOU 1938:44, s. 65. 3 0 A a., s. 72. 31 A st. 32 A a., s. 73. 33 A st. 34 A st. 35 A a., s. 74. 36 Olivecrona, a. st. 37 Prop. 1939:307, s. 24. 38 A st. 3 9 A st. 40 A a., s. 25. 41 A st. 42 A st. 43 Prop. 1939:307, s. 25. 44 A st. 45 Prop. 1939:307, s. 25 f. 46 Och dessförinnan Processkommissionen i SOU 1926:32. 47 Prop. 1939:307, s. 27. 48 A st. 4 9 A st. 50 Ekelöf, Per Olof, Är den juridiska doktrinen en teknik eller en vetenskap, Gleerup 1951. 51 Ekelöf, Per Olof, Rättegång I, 9:e uppl., Wolters Kluwer 2016, s. 20 f och 100. 52 Ekelöf, Per Olof, Rättegång I, s. 100. 53 Bellander, Henrik, Processrättens förflutna — bara av historiskt intresse?, Juridisk publikation 2017, s. 328. 54 7 § lag (1942:429) om hyresreglering m.m. 5 5 Se Boman, Robert, i inledningen till avsnittet om den teleologiska tolkningsmetoden i De Lege, Juridiska fakulteten i Uppsala Årsbok, årgång 1, Iustus förlag 1991, s. 73. Ekelöfs idéer var dock inte (heller då) oomstridda, se t. ex. Ekelöf, Per Olof, Ett stycke vetenskapshistoria, På Samfunn, Rett, Rettfärdighet, Festskrift til Thorstein Eckhoffs 70-årsdag, 1986, s. 261–280, där Ekelöf själv skriver om kritiken som framförts mot hans teleologiska metod och Strömholm, Stig m. fl., Rätt, rättskällor och rättstillämpning, 6:e uppl., Norstedts juridik 2020, s. 504 ff. för en sammanställning av kritiken mot Ekelöfs metod. 5 6 Enligt Ekelöfs teleologiska metod är det helt i sin ordning, eftersom metoden syftar till att de materiella reglernas ändamål ska få genomslagskraft och utifrån det får det avgöras hur de processuella reglerna ska tillämpas. Se Ekelöf, Per Olof, Rättegång I, s. 100. 57 11 kap. 1 § stadgade: Har arbetstagare begått brott, som visar att han uppenbarligen är olämplig att inneha sin anställning, får han avskedas. 5 8 Almkvist, Gustaf, Prejudikatbildning i straffvärdefrågor, SvJT 2022 s. 464. 59 A a., s. 466. 60 Detta infördes i.o.m. 1989 års påföljdsreform. 61 Konkurslag (1921:225). 62 Domskälen, s. 13. 63 Det är dock inte helt klart om majoriteten menade att resning inte kunde beviljas för att rättstillämpningen ändå var förenlig med grunderna för lagstiftningen, eller om denna inte uppenbart stred mot lag. 6 4 Jag vill poängtera att frågan om utgången i avgörandet är materiellt riktig eller inte lämnar jag till andra att bedöma. Den här artikeln behandlar bara de processrättsliga aspekterna av avgörandet. 65 Den kritiska tidpunkten kallas den tidpunkt när ansökan om företagsrekonstruktion gjorts, se Schytzer, Jonatan, Fordrans uppkomst inom insolvensrätten, s. 393. 66 Domskälen, p. 11. 67 Domskälen, p. 12. I NJA 2020 s. 147 ”Unionens resningsansökan”, som handlade om ifall resning skulle beviljas p.g.a. senare rättspraxis från EU-domstolen och/eller påstådd rättstillämpning i strid med ett inhämtat förhandsavgörande, uttalade HD, utan motivering, att det för resning kan vara tillräckligt att rättstillämpningen strider mot grunderna för en viss lagstiftning. 68 Domskälen, p. 31. 69 Domskälen, p. 27. 70 Domskälen, p. 28. 7 1 Domskälen, p. 32. 72 Domskälen, p. 32, 34. 73 Domskälen, p. 33. Avgörandet det handlade om var Rörvik Timber, NJA 2014 s. 537. Frågan om avgöranden som strider mot prejudikat kan sägas strida mot lag är en mycket intressant fråga, som dock inte kommer behandlas inom ramen för den här artikeln. 74 Ett exempel på när detta skett förut är NJA 2013 s. 746, där HD ”med stöd av EKMR” beviljade resning enligt nu aktuell resningsgrund, när det inte fanns uttryckligt stöd för att bevilja resning enligt RB. 7 5 Någon som har skrivit utförligt om dagens processrätt är Bellander. Se Bellander, Henrik, Rättegångskostnader, Om kostnadsbördan i dispositiva tvistemål, s. 87 ff. 76 Se Cars, Resning i rättegångsmål, Håkan Ohlssons Boktryckeri 1959, s. 193 ff. (särskilt s. 200). 77 Ändamålen med regeln ska enligt den teleologiska tolkningsmetoden (grovt förenklat) fastställas utifrån ”de klara fallen”, sådana som klart faller inom en regels ordalydelse. Sen ska de ovanliga (säregna) fallen tillämpas så att det ändamål, eller den handlingsdirigerande funktion, som de klara fallen syftar till, uppnås även i de säregna fallen. 7 8 Bellander, Henrik, Processrättens förflutna — bara av historiskt intresse?, s. 336. Att använda sig av historiska argument är också något som blivit allt vanligare inom rättsvetenskapen, se Modéer, Kjell Åke, Det historiska argumentet i senmodern rättslig diskurs, SvJT 2009 s. 343. 79 A st. 80 A st.
Hänvisas från p. 2 (s. 406)
A st. 1 3 SOU 1938:44, s. 69. Vid den tiden användes termen återbrytande för det vi i dag kallar resning. 14 A st. 15 Militieombudsmannens uppgifter sköttes ursprungligen av justitieombudsmannen och återfördes dit år 1968 när ämbetet avvecklades, se t.ex. https://www.jo.se/ om-jo/historik/. 16 SOU 1938:44, s. 70. 17 A st. 18 A st. 19 A a., s. 71. 20 Bellander, Henrik, Rättegångskostnader, Om kostnadsbördan i dispositiva tvistemål, Iustus förlag 2017, s. 72. 21 Han kritiserade t.ex. Olivecrona för att ha en ”böjelse för abstrakta resonemang” och att hans ”intresse för konstruktioner och spekulationer kommer honom att i stor utsträckning förbise det väsentliga i problemställningarna”. I en recension av Hasslers bok ”Utsökningsrätt” uttalades att han inte ”haft anledning att gå in på problem av huvudsakligen teoretisk eller systematisk betydelse. Då han någon gång kommer in på sådana problem, söker han i allmänhet intaga en förmedlande hållning”, Stjernquist, Per i SvJT 1953 s. 384. 2 2 Motion 1937 nr 98 i andra kammaren. 23 Hägerström installerades som professor i praktisk filosofi i Uppsala år 1911, och det brukar anses vara startskottet för den s.k. Uppsalaskolan (Se Björne, Lars, Den nordiska rättsvetenskapens historia del III, Den konstruktiva riktningen 1871–1910, Institutet för rättsvetenskaplig forskning 2002, s. 4). Hägerström kritiserade den s.k. viljeteorin och förespråkade en mer realpsykologisk inställning (Se t.ex. Hägerström, Axel, Kriminalpsykologiska reflexioner, SvJT 1925 s. 329). Några av de jurister som omfamnade Hägerströms idéer var Lundstedt, Olivecrona och Ekelöf (Se t.ex. Lundstedt, Vilhelm, Om den s.k. tillitsteorin, SvJT 1929 s. 423, Olivecrona, Karl, Talerätt och materiell rätt, en relikt från naturrätten, SvJT 1925 s. 177, Ekelöf, Per Olof, Ett stycke vetenskapshistoria, Samfunn, Rett, Rettfärdighet, Festskrift til Thorstein Eckhoffs 70-årsdag, 1986, s. 261–280 [denna finns också publicerad i De Lege, Juridiska fakulteten i Uppsala Årsbok, årgång 1, Iustus förlag 1991, s. 75 ff.]). 24 Motion 1937 nr 98 i andra kammaren, s. 5. 25 A st. 26 A st. 27 SOU 1938:44, s. 72. 28 A a., s. 65. 29 SOU 1938:44, s. 65. 3 0 A a., s. 72. 31 A st. 32 A a., s. 73. 33 A st. 34 A st. 35 A a., s. 74. 36 Olivecrona, a. st. 37 Prop. 1939:307, s. 24. 38 A st. 3 9 A st. 40 A a., s. 25. 41 A st. 42 A st. 43 Prop. 1939:307, s. 25. 44 A st. 45 Prop. 1939:307, s. 25 f. 46 Och dessförinnan Processkommissionen i SOU 1926:32. 47 Prop. 1939:307, s. 27. 48 A st. 4 9 A st. 50 Ekelöf, Per Olof, Är den juridiska doktrinen en teknik eller en vetenskap, Gleerup 1951. 51 Ekelöf, Per Olof, Rättegång I, 9:e uppl., Wolters Kluwer 2016, s. 20 f och 100. 52 Ekelöf, Per Olof, Rättegång I, s. 100. 53 Bellander, Henrik, Processrättens förflutna — bara av historiskt intresse?, Juridisk publikation 2017, s. 328. 54 7 § lag (1942:429) om hyresreglering m.m. 5 5 Se Boman, Robert, i inledningen till avsnittet om den teleologiska tolkningsmetoden i De Lege, Juridiska fakulteten i Uppsala Årsbok, årgång 1, Iustus förlag 1991, s. 73. Ekelöfs idéer var dock inte (heller då) oomstridda, se t. ex. Ekelöf, Per Olof, Ett stycke vetenskapshistoria, På Samfunn, Rett, Rettfärdighet, Festskrift til Thorstein Eckhoffs 70-årsdag, 1986, s. 261–280, där Ekelöf själv skriver om kritiken som framförts mot hans teleologiska metod och Strömholm, Stig m. fl., Rätt, rättskällor och rättstillämpning, 6:e uppl., Norstedts juridik 2020, s. 504 ff. för en sammanställning av kritiken mot Ekelöfs metod. 5 6 Enligt Ekelöfs teleologiska metod är det helt i sin ordning, eftersom metoden syftar till att de materiella reglernas ändamål ska få genomslagskraft och utifrån det får det avgöras hur de processuella reglerna ska tillämpas. Se Ekelöf, Per Olof, Rättegång I, s. 100. 57 11 kap. 1 § stadgade: Har arbetstagare begått brott, som visar att han uppenbarligen är olämplig att inneha sin anställning, får han avskedas. 5 8 Almkvist, Gustaf, Prejudikatbildning i straffvärdefrågor, SvJT 2022 s. 464. 59 A a., s. 466. 60 Detta infördes i.o.m. 1989 års påföljdsreform. 61 Konkurslag (1921:225). 62 Domskälen, s. 13. 63 Det är dock inte helt klart om majoriteten menade att resning inte kunde beviljas för att rättstillämpningen ändå var förenlig med grunderna för lagstiftningen, eller om denna inte uppenbart stred mot lag. 6 4 Jag vill poängtera att frågan om utgången i avgörandet är materiellt riktig eller inte lämnar jag till andra att bedöma. Den här artikeln behandlar bara de processrättsliga aspekterna av avgörandet. 65 Den kritiska tidpunkten kallas den tidpunkt när ansökan om företagsrekonstruktion gjorts, se Schytzer, Jonatan, Fordrans uppkomst inom insolvensrätten, s. 393. 66 Domskälen, p. 11. 67 Domskälen, p. 12. I NJA 2020 s. 147 ”Unionens resningsansökan”, som handlade om ifall resning skulle beviljas p.g.a. senare rättspraxis från EU-domstolen och/eller påstådd rättstillämpning i strid med ett inhämtat förhandsavgörande, uttalade HD, utan motivering, att det för resning kan vara tillräckligt att rättstillämpningen strider mot grunderna för en viss lagstiftning. 68 Domskälen, p. 31. 69 Domskälen, p. 27. 70 Domskälen, p. 28. 7 1 Domskälen, p. 32. 72 Domskälen, p. 32, 34. 73 Domskälen, p. 33. Avgörandet det handlade om var Rörvik Timber, NJA 2014 s. 537. Frågan om avgöranden som strider mot prejudikat kan sägas strida mot lag är en mycket intressant fråga, som dock inte kommer behandlas inom ramen för den här artikeln. 74 Ett exempel på när detta skett förut är NJA 2013 s. 746, där HD ”med stöd av EKMR” beviljade resning enligt nu aktuell resningsgrund, när det inte fanns uttryckligt stöd för att bevilja resning enligt RB. 7 5 Någon som har skrivit utförligt om dagens processrätt är Bellander. Se Bellander, Henrik, Rättegångskostnader, Om kostnadsbördan i dispositiva tvistemål, s. 87 ff. 76 Se Cars, Resning i rättegångsmål, Håkan Ohlssons Boktryckeri 1959, s. 193 ff. (särskilt s. 200). 77 Ändamålen med regeln ska enligt den teleologiska tolkningsmetoden (grovt förenklat) fastställas utifrån ”de klara fallen”, sådana som klart faller inom en regels ordalydelse. Sen ska de ovanliga (säregna) fallen tillämpas så att det ändamål, eller den handlingsdirigerande funktion, som de klara fallen syftar till, uppnås även i de säregna fallen. 7 8 Bellander, Henrik, Processrättens förflutna — bara av historiskt intresse?, s. 336. Att använda sig av historiska argument är också något som blivit allt vanligare inom rättsvetenskapen, se Modéer, Kjell Åke, Det historiska argumentet i senmodern rättslig diskurs, SvJT 2009 s. 343. 79 A st. 80 A st.s. 406