Stycket

4.NJA 2022 s. 354 har förorsakat debatt, där man hos några debattörer kan skönja en öppenhet för en utveckling av 36 § mot en mer generös tillämpning på kommersiella avtal medan andra givit uttryck för uppfattningen att rättsfallet skapat ännu mer oklara gränser för jämkningsmöjligheten i kommersiella avtalsrelationer, vilket i och för sig också ger uttryck för uppfattningen att man ser en utveckling bort från ett tydligt restriktivitetskrav. Rättsfallet signalerar att oenighet råder om hur man ska bedöma oaktsamhetskravet i friskrivningsklausuler. Det handlade enligt minoriteten inte om grov vårdslöshet, då ansvarsbegränsningen skulle ha undanröjts direkt enligt uppdragsavtalet, utan om ”vanlig” vårdslöshet, dock av den svårare graden (”klart klandervärd”, ”icke obetydlig oaktsamhet”). Att jämkning av ansvarsbegränsningsklausuler kan bli aktuellt även vid vårdslöshet som inte klassificeras som grov förefaller vara en utvidgning av 36 § och något som — måhända — aviserar just förändringar i synen på vad som är oskäligt i kommersiella avtalsrelationer. Och även beträffande majoritetens resonemang — som inte ledde till jämkning — har den synpunkten framförts att ”ribban för jämkning framstår som relativt låg”. 4.2 Skiljedomspraxis 36 § har också tillämpats i skiljeförfaranden. Här är det av naturliga skäl inte möjligt att göra någon omfattande kartläggning, utan det får bli en fråga om enskilda ”nedslag” i skiljedomar som av en eller annan anledning är tillgängliga. Jag hänför mig här till två olika skiljedomar. Det handlar i båda fallen om tvister rörande kontrakt om försäljning och leverans av naturgas och tvisterna avser miljardbelopp. Ett gaskontrakt löper ofta över lång tid och innebär för säljaren en konstant cashflow och garanterad försäljning under lång tid. Det ger också säljaren incitament till att investera i nödvändig infrastruktur för produktion och transport av naturgasen. För köparen, å sin sida, innebär gasavtalet en säkerställd tillgång till specificerade volymer av gas under den tid som avtalet gäller. Köparen får ofta förbinda sig att betala för en viss minsta volym gas per år, t.ex. 80 procent av den avtalade årsvolymen, oavsett om köparen har behov av en så stor volym (”take-or-pay”). Eftersom gaskontrakten löper över lång tid och förändringar i omvärlden inträffar under avtalstiden, kan take-or-payklausuler bli betungande för köparen, om t.ex. gaspriset på marknaden som helhet plötsligt och oförutsett faller dramatiskt.s. 45