Stycket

2.Utan någon djupdykning i äldre rättskällor kan man nog ha fog för att påstå att doktrinen från förra århundradet framför allt framhåller 36 §:s konsumentskyddsaspekt och att det först är på 2000-talet som det börjar talas om en utvidgning (i förhållande till förarbetena) av 36 §:s tillämpning på kommersiella avtal. Även domstolarna verkar under förra århundradet ha varit inställda på konsumentskyddsaspekten. Så kan man t.ex. läsa fallen NJA 1979 s. 483 ”Bergman & Beving”, där yrkad jämkning inte medgavs och NJA 1989 s. 346 ”Pälsbolaget”, där HD visserligen inte uttryckligen uttalade sig om kravet på restriktivitet i tillämpningen av 36 § på kommersiella avtal men där omständigheterna samtidigt var så speciella att ”övervägande skäl” talade för att det skulle ”anses oskäligt att gentemot Pälsbolaget åberopa de ifrågavarande begränsningarna i försäkringsvillkoren.” Skrivningen i domen ger inte underlag för slutsatsen att den i förarbetena rekommenderade restriktiviteten i tillämpningen av 36 § övergivits, eftersom omständigheterna var så speciella i detta fall. Även fallet NJA 1992 s. 782 ”Stadshotellet i Södertälje” handlade om jämkning av försäkringsvillkor mellan näringsidkare. Där tog HD uttryckligen fasta på den i förarbetena förordade restriktiviteten i tillämpningen av 36 § men framhöll samtidigt att om det föreligger särskilda omständigheter kan jämkning komma i fråga även i förhållanden näringsidkare emellan. I detta fall medgavs emellertid inte jämkning.s. 41