HD använder ibland bara ett steg och gör då frågan till en ren tolkningsfråga (s.k. dold kontroll), se t.ex. NJA 2005 s. 142 ”Ränteskruven”. F.d. justitierådet Torgny Håstad har i samtal berättat att han i ett skiljeförfarande strax innan NJA 2005 s. 142 avgjordes av HD, deltog i avgörandet av en tvist (mellan andra parter) om samma standardvillkor, som var uppe till bedömning i NJA 2005 s. 142. I skiljeförfarandet avgjorde man, enligt Håstad, i stället målet med hjälp av 36 § AvtL och jämkade den aktuella klausulen om leasingavgift på grund av att den ansågs oskälig.
Hänvisas från p. 7 (s. 34)
7.Tillämpningen av 36 § bygger normalt på två steg, där det första handlar om att fastställa innehållet i den omtvistade klausulen, dvs. tolka avtalsvillkor eller fylla ut avtalet. Det andra steget blir sedan att bedöma den eventuella oskäligheten i avtalsvillkoret utifrån en helhetsbedömning av avtalet och omständigheterna i övrigt. I denna uppsats behandlar jag inte det första steget, alltså tolkningen/utfyllningen av avtalet, utan gör bara den noteringen att betydelsen av motpartens ”befogade uppfattning/förväntningar/tillit” ofta lyfts fram som avgörande för hur avtalet ska förstås liksom att man vid fastställandet av avtalets innehåll som huvudregel ska respektera den riskfördelning i avtalet som helhet som parterna bestämt.s. 34