Stycket

2.Konkursförvaltaren ska enligt 7 kap. 15 § konkurslagen (1987:672) snarast upprätta en skriftlig berättelse om boets tillstånd och om orsakerna till gäldenärens obestånd. Förvaltarberättelsen ska bland annat innehålla ”en uppgift i förekommande fall om vid vilken tidpunkt skyldighet enligt 25 kap. 13 § ABL att upprätta en kontrollbalansräkning kan antas ha inträtt, om denna tidpunkt kan klarläggas.” Om styrelsen brutit mot kapitalbristreglerna ska det alltså uppdagas i konkursen. Om så är fallet kan borgenärerna få bättre utdelning i konkursen om styrelseledamöterna blir personligt betalningsansvariga. I de fall där en kontrollbalansräkning aldrig upprättats kan styrelsen tänkas försvara sig med att bolagets tillgångar haft ett så högt nettoförsäljningsvärde att skäl att anta att bolagets eget kapital understigit hälften av aktiekapitalet inte förelegat. Det framgår av Trancom NJA 1993 s. 484 att kapitalbristen verkligen måste existera för personligt betalningsansvar. Det räcker inte med ”skäl att anta”, om det sedan visar sig att kapitalbrist inte förelåg. Att bolaget haft tillgångar med högre nettoförsäljningsvärde än bokfört värde är alltså en förklaring för att kontrollbalansräkning ej upprättats med ansvarsbefriande verkan. Frågan blir då vad som kan accepteras inom ramen för värdering till nettoförsäljningsvärde enligt 25 kap. 14 § ABL. Den frågan har fram tills nu inte behandlats i praxis från HD.s. 223