Hela artikeln

Inledning

1.Arbetstiden är för stora delar av svensk arbetsmarknad reglerad i kollektivavtal. På vissa arbetsplatser finns det till och med flera kollektivavtal som gäller för samma arbete. I den här artikeln kommer jag att diskutera mötet mellan den domarskapade regleringen om konkurrerande kollektivavtal och den på EU-rätt grundande regleringen av arbetstid. Artikeln tar sin utgångspunkt i den nyligen meddelade domen AD 2023 nr 25. Tvisten uppstod i Göteborgs hamn där det sedan länge råder en situation som uppenbarligen ger upphov till många rättsfrågor som parterna inte kan lösa i förhandling. Grogrunden för de många tvisterna är att det finns två organisationer som vill organisera samma arbetstagare och numera även i kollektivavtal reglera deras arbete. Den ena organisationen Transportarbetarförbundet (Transport) har det först tecknade avtalet med arbetsgivaren och den andra organisationen Hamnarbetarförbundet (Hamnarbetarna) har slutit det andra kollektivavtalet och organiserar merparten av arbetstagarna på arbetsplatsen.s. 130

2.Det jag kommer att diskutera är vilka som bör vara de rättsliga utgångpunkterna när domstol år 2023 ska avgöra en tvist om krav på skadestånd för att ett antal förbundsmedlemmar jobbat övertid i strid med kollektivavtalet. Därvid kommer fokus vara på om det är möjligt att helt upprätthålla en domarskapad regel om konkurrerande kollektivavtal när den rättsliga omgivningen ändrats och om det finns anledning att i stället modifiera regeln. AD:s praxis om konkurrerande kollektivavtal är från en tid innan arbetstidslagen genomförde EUdirektiv och då arbetstiden reglerades utan inslag av supranationell rätt.s. 130

3.Arbetstidslagen är speciell. Den hör till de äldsta lagarna som ska skydda svagare part, nämligen arbetstagaren. Den är också säregen på det sättet att ”arbetsgivare” såsom specialsubjekt kan dömas till böter eller fängelse för brott mot lagen. Vidare kan arbetsgivare under vissa förutsättningar åläggas att betala sanktionsavgifter som bestäms till ett belopp utifrån antalet timmar som arbetats i strid med lagen. Dessa straff- och offentligrättsliga sanktioner som ska säkra lagens efterlevnad och som utreds av polis och åklagare respektive Arbetsmiljöverket bortfaller emellertid om det finns ett kollektivavtal som ersätter lagen. Om en arbetsgivare inte följer det kollektivavtal som trätt i lagens ställe kan den åläggas att utge skadestånd enligt det sätt som gäller för kollektivavtalets sanktionering, dvs 54 och 55 §§ medbestämmandelagen, s.k. allmänt skadestånd.s. 131

4.Sverige hör till de länder med högst kollektivavtalstäckning i världen. Kollektivavtal innehåller ofta en reglering av arbetstiden som ersätter arbetstidslagen och det är en anledning till att det saknas straffrättsliga avgöranden gällande arbetstidslagen som sådan.s. 131

5.Arbetstid är också reglerat i ett EU-direktiv och arbetstidsfrågan är något som EU-domstolen regelbundet meddelar avgöranden om. Det finns flera storkammaravgöranden om arbetstidsdirektivet och på senare tid har EU-domstolen många gånger hänvisat till EU-stadgan om grundläggande rättigheter. Av artikel 31 EU-stadgan framgår att arbetstagare har rätt till rättvisa arbetsvillkor, reglerad arbetstid och betald semester. Rätten till reglerad arbetstid omtalas på 2020-talet som en grundläggande rättighet. Kommissionen har 2023 visat intresse för den svenska regleringen av arbetstid, eftersom den inte är övertygad om att den svenska regleringen är fullt ut förenlig med EU-rätten.s. 131

6.Ämnet för artikeln är nu introducerat och den är upplagd som följer: Inledningsvis redogörs för sakomständigheterna i AD 2023 nr 25 och hur Arbetsdomstolen avgjorde tvisten. Därefter följer en genomgång av den EU-rättsliga regleringen av arbetstid och vidare hur denna hade kunnat beaktas inom ramen för den rättsskapande verksamhet som Arbetsdomstolens domar utgör. Det finns även en föreningsfrihetslig dimension till denna dom och Hamnarbetarna har för avsikt att ta denna fråga till Europadomstolen. Denna fråga, liksom frågor ur ett kollektivavtalstolkningsperspektiv, kommer dock inte diskuteras närmare här.s. 132

Hur mycket hade de jobbat i AD 2023 nr 25?

1.I den del av Göteborgs hamn som denna tvist gällde fanns två kollektivavtal som var likalydande såvitt gällde regleringen av arbetstid. Det första avtalet var slutet av Transport och det andra av Hamnarbetarna (Kajavtalet). Arbetstidsavtalet finns i bilaga 3 till Kajavtalet och av domen såväl som av avtalet framgår att Kajavtalet ersätter arbetstidslagen och att lagregleringen således var ”bortavtalad”.s. 132

2.Tvisten gällde sju arbetstagare som arbetat övertid i strid med kollektivavtalet. Parterna var överens om att det skett arbete som var i strid med kollektivavtalet. Uppgifterna om hur mycket arbete som skett i strid med avtalet varierar i domskälen och i parternas argumentation och möjligen är enigheten om kollektivavtalsbrottet en förklaring till dessa olika uppgifter.s. 132

3.Hamnarbetarbetarna yrkade allmänt skadestånd om 75 000 kr för brott mot Kajavtalet. Det framkommer som nämnt lite olika uppgifter i domen om hur mycket de aktuella personerna jobbat. Inledningsvis anges att parterna är överens om att det maximala övertidsuttaget överstigits med 32,75 timmar. Därtill har det årliga övertidsuttaget om 350 timmar överstigits med 10 timmar. Vidare har Hamnarbetarna anfört att sju personer arbetat för mycket. Arbetsgivaren har medgett att arbete skett i strid med avtalet och jag kan inte utläsa att arbetsgivaren bestridit Hamnarbetarförbundets uppgift gällande de sju arbetstagarna. Det är inte helt klart hur dessa personer arbetat, men jag hoppas att följande uppställning är rättvisande. Eftersom alla heter Glenn — obs ironi — i Göteborg har jag försett deras namn med en siffra för att skilja dem åt: - Glenn nr 1 jobbade i april 2021 51,5 timmars övertid. - Glenn nr 2 jobbade i juni 2021 58,25 timmars övertid. - Glenn nr 3 jobbade i juni 2021 51 timmars övertid. - Glenn nr 4 jobbade i juni 2021 51 timmars övertid. - Glenn nr 5 jobbade i december 2021 66,5 timmars övertid. - Glenn nr 6 jobbade i december 2021 55,5 timmars övertid. - Glenn nr 7 jobbade i december 2021 55,5 timmars övertid. Vidare framgår av vad Hamnarbetarförbundet anfört att det totala övertidsuttaget överskridits med 42,75 timmar. Och vidare att övertidsuttaget om 350 timmar per år överskridits gällande två arbetstagare med 9,5 respektive 0,5 timmar. Arbetsgivaren har som nämnts alltså bekräftat riktigheten i denna beskrivning av den arbetade tiden.s. 132

4.Klart är att den som jobbade mest övertid (Glenn nr 5) i juni 2021 arbetade omkring 55 timmar per vecka i genomsnitt. Det är inte av domen möjligt att utläsa hur detta fördelat sig i juni men klart är att det är ett tydligt avsteg från den ordinarie arbetstiden som enligt Kajavtalet såväl som arbetstidslagen är 40 timmar per vecka. Det är även mer än 48 timmar per vecka, vilket är den högsta gräns gällande veckoarbetstiden som finns i artikel 6 arbetstidsdirektivet.s. 133

Arbetsdomstolens domskäl i AD 2023 nr 25

1.3.1 AD om konkurrerande kollektivavtal i allmänhet AD:s domskäl berör egentligen två rättsfrågor. Den första är vilket av två kollektivavtal som ska ha försteg. Den andra är om Arbetsdomstolens slutsatser på något sätt kommer i konflikt med Sveriges internationella åtaganden.s. 133

2.Såvitt gäller den första frågan om vilket av två kollektivavtal som ska ha försteg anger AD att domstolen tidigare avgjort många tvister om konkurrerande kollektivavtal. Domskälen inleds på sätt som domstolen har en fäbless att göra när det gäller konkurrerande kollektivavtal nämligen att under rubriken ”Rättsliga utgångspunkter” återge flera långa citat.s. 133

3.AD börjar med att citera AD 1974 nr 14, därefter görs hänvisningar till AD 1974 nr 50, AD 1978 n 111, AD 2020 nr 66 och AD 2022 nr 12 varefter AD ger en sammanfattning. Här återger jag Arbetsdomstolens sammanfattning.s. 134

4.Uttrycket ”konkurrerande kollektivavtal” kan betyda olika saker. För det första enbart att arbetsgivare är bunden av två kollektivavtal med samma eller överlappande tillämpningsområde. För det andra kan det betyda att det gjorts en bedömning av om kollektivavtalen eller kollektivavtalsbestämmelserna i praktiken är konkurrerande. För det tredje om avtalen i allt väsentligt har samma innehåll eller eljest är på förhand omsorgsfullt samordnade till varandra är det inte fråga om konkurrerande kollektivavtal och arbetsgivaren är då skyldig att tillämpa båda avtalen. I ett nästföljande stycke fortsätter Arbetsdomstolen med att säga att rikstäckande branschavtal innehåller många olika bestämmelser om olika villkor. Avtal kan innehåll samma eller likartade bestämmelser som inte är möjliga att fullgöra samtidigt mot två parter och avtalen är då oförenliga. Det är också enligt Arbetsdomstolen fallet när avtalen är likalydande men ändå inte av samma innebörd. Det gäller t.ex. när det krävs två likalydande kollektivavtal med olika organisationer för att anställningsvillkoren ska bli likalydande. Det först träffade kollektivavtalet har i dessa fall företräde framför det senare avtalet. Även om någon oförenlighet inte kan konstateras kan det innebära ”betydande olägenheter av praktisk natur och betydande tillämpningssvårigheter för arbetsgivaren att tillämpa två konkurrerande kollektivavtal för samma verksamhet”. Huvudregeln är enligt domstolen då att det först tecknade avtalet bör gälla. 3.2 Tvistens avgörande Arbetsdomstolen konstaterar att Transports och Hamnarbetarnas kollektivavtal har samma tillämpningsområde. Därefter utreder domstolen om avtalen är samordnade. De båda avtalen är likalydande bortsett från partsställningen, men inte samordnade på så sätt att de tre parterna var överens om att de skulle tillämpas samtidigt. Om det var parterna i målet eniga. Att avtalen är likalydande innebär inte enligt domstolen att de är samordnade på ett sådant sätt att de inte är konkurrerande.s. 134

5.Enligt Arbetsdomstolen avser aktuell reglering i kollektivavtalet ostridigt anställningsvillkor. Arbetsgivaren bryter mot avtalet om arbetstagare arbetar mer övertid per månad eller år än vad avtalet föreskriver. Regleringen ska tillämpas i förhållande till varje arbetstagare för sig och arbetsgivaren är inte beroende av arbetstagaren eller dennes organisation för att uppfylla avtalet om att inte ta ut mer övertid än föreskrivet. Den extra övertiden är frivillig för arbetstagaren. Att följa det ena avtalet innebär inte ett brott mot det andra avtalet och de är således inte på det sättet oförenliga.s. 134

6.Därefter fortsätter Arbetsdomstolen med att ange att parterna var överens om att uttaget av övertid var i strid med avtalet. Men parterna var inte överens om att en samtidig tillämpning kunde leda till tillämpningssvårigheter.s. 135

7.Arbetsdomstolen berör därefter att kollektivavtalet innehåller avtalsleden ”särskilda skäl” och ”situationen inte gått att lösa på annat rimligt sätt”. Även om så inte var fallet nu så kan det föreligga olika uppfattningar mellan de tre inblandade parterna — alltså arbetsgivaren och de två olika fackföreningarna — om vad som är särskilda skäl respektive att situationen inte gått att lösa på annat rimligt sätt. Av Transports kollektivavtal framgår att arbetsgivaren ska tillämpa det på samtliga ”kollektivanställda”. Transport och Hamnarbetarförbundet kan ha olika uppfattning om dessa frågor som rör arbetstagare organiserad i hamnarbetarförbundet.s. 135

8.Slutsatsen var att avtalen inte var samordnade på sätt att de inte var konkurrerande. Det var alltså konkurrerande avtalsvillkor och då ska det först träffade avtalet ha företräde. Av den anledningen så var arbetsgivaren inte skyldig att tillämpa Kajavtalet och yrkandet om skadestånd kom därmed att avslås. Vidare så var denna slutsats inte heller enligt AD i strid med Sveriges internationella åtaganden.s. 135

9.Hamnarbetarförbundet förlorade alltså målet.s. 135

Rätt rättsliga utgångspunkter

1.4.1 Inledning Efter rubriken rättsliga utgångspunkter beskriver Arbetsdomstolen sin hittillsvarande praxis om konkurrerande kollektivavtal. Den avlutande rubriken i domen var ”Sveriges internationella åtaganden”. Där behandlas artikel 11 EKMR om föreningsfrihet, Europarådets sociala stadga och även ILOs konventioner om föreningsfrihet. Det finns här anledning att uppmärksamma en bärande passage i det citat från AD 1974 nr 14 om konkurrerande kollektivavtal som Arbetsdomstolen återger i inledningen av sina domskäl när den anger de rättsliga utgångpunkterna för bedömningen (min kursivering). Enligt arbetsdomstolens mening bör frågan om rättsverkningarna av att en arbetsgivare finnes vara bunden av två konkurrerande kollektivavtal för samma verksamhet betraktas ur en vidare synvinkel än som blir fallet om uppmärksamheten riktas bara på någon eller några enstaka förpliktelser enligt avtalen. Domen är nu nästan 50 år gammal och det är klart att AD då 1974 syftade till att kollektivavtalet som helhet skulle betraktas. Det finns i dag än starkare skäl att betrakta frågan ur en vidare synvinkel i ljuset av Sveriges internationella åtaganden till följd av EU-medlemskapet. EUmedlemskapet, det mest centrala av Sveriges internationella åtaganden, berörs inte alls i Arbetsdomstolens dom, vare sig under rättsliga utgångspunkter eller under Sveriges internationella åtaganden trots att det finns en tydlig EU-harmonisering av arbetstidens reglering.s. 135

2.Jag kommer nu att summariskt redogöra för den EU-rättsliga regleringen av arbetstid. Den EU rättsliga regleringen av arbetstid ger tre ytterligare rättsliga utgångspunkter som bör läggas till vid avgörandet av denna tvist. Efter att ha redogjort för dessa tillägg diskuterar jag Arbetsdomstolens dom utifrån om dessa rättsliga utgångspunkter skulle gjort någon skillnad för utgången i målet. 4.2 Alternativ rättslig utgångspunkt I: EU-stadgan om grundläggande rättigheter Rätten till reglerad arbetstid upptas i artikel 31. EU-stadga om rättvisa arbetsvillkor. Av artikel 31.2 framgår att: Varje arbetstagare har rätt till en begränsning av den maximala arbetstiden samt till dygns- och veckovila och årlig betald semester. EU-domstolen har gällande mål om arbetstid uttalat att: Arbetstidsdirektivet, genom att föreskriva en rätt för varje arbetstagare till dygnsvila och veckovila, preciserar den grundläggande rättighet som uttryckligen slås fast i artikel 31.2 EU-stadgan. Direktivet ska tolkas mot den bakgrunden. Arbetstidsdirektivet ska inte tolkas restriktivt till förfång för de rättigheter som arbetstagarna har enligt direktivet.s. 136

3.Tolkning av direktivet ska ske med beaktande av vikten av varje arbetstagares grundläggande rätt till en begränsning av arbetstiden samt till dygns- och veckovila. Syftet med harmoniseringen är att säkerställa ett bättre skydd för arbetstagarnas säkerhet och hälsa genom att arbetstagarna ges minimitider för vila, särskilt dygnsvila och veckovila. 4.3 Alternativ rättslig utgångpunkt II: Arbetstidsdirektivet Arbetstid är sedan 1993 harmoniserat i ett direktiv. Direktivet innehåller även bestämmelser om semester och har reviderats 2003. Det är här bara möjligt att redogöra för några av huvuddragen i den EUrättsliga regleringen av arbetstid.s. 136

4.Av arbetstidsdirektivet, som även nämns i förklaringarna till stadgan, framgår först och främst ett antal förhållandevis klara regler. Arbetstagare har rätt till dygnsvila: elva timmar per tjugofyratimmarsperiod (art. 3). Om arbetstagare arbetar längre än sex timmar ska arbetstagaren ha rast (art. 4). Arbetstagare har rätt till veckovila om 24 timmar plus dygnsvila per sjudagarsperiod. Veckoarbetstid får som längst uppgå till 48 timmar per sjudagarsperiod. Direktivet innehåller utöver det även en särskild reglering av nattarbete.s. 137

5.Dessa förhållandevis klara regler kompliceras av att det i arbetstidsdirektivet — likt övrig arbetstidsreglering — finns en mängd undantag. Här är inte rätt plats att nämna samtliga men några bör uppmärksammas.s. 137

6.Av artikel 16 arbetstidsdirektivet framgår att medlemsstaterna får använda särskilda beräkningsperioder. Angående veckovilan får beräkningsperioden bestämmas till 14 dagar. Angående den längsta veckoarbetstiden får beräkningsperioden bestämmas till fyra månader. Arbetstidsdirektivet innehåller även dubbla möjligheter till undantag genom kollektivavtal. I artikel 17 uppräknas ett antal särskilda situationer/arbetsuppgifter där undantag kan ske genom lag eller kollektivavtal. Av artikel 18 framgår en generell möjlighet till undantag genom kollektivavtal. Gemensamt för artikel 17 och 18 är att om det görs undantag så ska berörda arbetstagare ges kompensationsledighet eller i undantagsfall, när det inte är möjligt med kompensationsledighet, kan arbetstagarna ges annat lämpligt skydd.s. 137

7.Sverige gjorde, efter att ha fällts för bristande genomförande, ett omtag gällande genomförandet av arbetstidstidsdirektivet. Svenska arbetstidslagen innehåller nu bestämmelser om dygns- och veckovila i 13 och 14 §§. Av 10 b § arbetstidslagen framgår att veckoarbetstiden inte får överstiga 48 timmar i genomsnitt per sjudagarsperiod under en beräkningsperiod om fyra månader. Av förarbetena till paragrafen framgår att Sverige valde en beräkningsperiod om fyra månader, men det är svårt att utläsa vad som är motiveringen till att man valt den längsta möjliga beräkningsperioden. Propositionen ger nästan intrycket av att Sverige var tvunget till det.s. 137

8.Det nämndes inledningsvis att det är möjligt att avvika från arbetstidslagen genom kollektivavtal. Av 3 § fjärde stycket framgår en EUspärr. Av nämnda stycke framgår att undantag i kollektivavtal från lagen i dess helhet, reglerna om dygnsvila, veckovila och längsta veckoarbetstid får ske endast om detta inte innebär att mindre förmånliga villkor ska tillämpas på arbetstagarna än som följer av arbetstidsdirektivet. Gränsen för möjligheterna till avvikelse enligt arbetstidslagen har satts vid att kollektivavtalet inte får innebär mindre förmånliga regler för arbetstagarna än som framgår av direktivet. Det är en annan gräns än den som uppställs i direktivet, nämligen att avvikelse är villkorad av kompensationsledighet eller i undantagsfall annat lämpligt skydd.s. 137

9.Det finns vidare en särskild sanktion för kollektivavtal i strid med arbetstidsdirektivet. Av 24 a § arbetstidslagen framgår att en arbetsgivare som tillämpar sådana bestämmelser i ett kollektivavtal som strider mot 3 § fjärde stycket ska betala skadestånd för den förlust som uppkommer och för den kränkning som har skett. Denna särskilda sanktion för direktivstridiga kollektivavtal har funnits i arbetstidslagen sedan 1997. Den benämndes då av remissinstanser som ”både oskälig och systemvidrig” eftersom den ålade ena parten ett skadeståndsansvar för något som två parter kommit överens om. Såvitt jag har kunnat utreda har skadestånd aldrig utdömts av Arbetsdomstolen med stöd av denna bestämmelse. Av bestämmelsens ordalydelse framgår inte till vem som skadestånd ska betalas. 4.4 Alternativ rättslig utgångpunkt III: Den EU-rättsliga rätten till effektiva rättsmedel Av artikel 47 EU-stadgan framgår en rätt till effektivt rättsmedel för den vars rättigheter kränkts. Det framgår även sedan Lissabonfördraget av artikel 19.1 FEU. Denna princip har tidigare framkommit i praxis men framgår nu alltså av primärrätt. Det är klart att det måste finnas effektiva, proportionerliga och avskräckande sanktioner. Det är också klart från EU-domstolens praxis att sanktionerna inte får vara så utformade att det är praktiskt omöjligt alternativt allt för komplicerat att hävda sin rätt vid domstol (effektivitetsprincipen).s. 138

10.Arbetsdomstolen har även i sin tidigare praxis berört effektivitetsprincipen. Med hänvisning till ett stort antal domar från EU-domstolen angav den följande i AD 2015 nr 70 (min kursivering): Istället ankommer det, i avsaknad av unionsbestämmelser på området, på varje medlemsstat att fastställa de regler som på ett effektivt sätt ska säkerställa skyddet av de rättigheter för enskilda som följer av EU-rätten. Dessa regler får dock varken vara mindre förmånliga än de som avser liknande talan som syftar till att skydda de rättigheter som följer av den nationella rättsordningen (likvärdighetsprincipen) eller medföra att det i praktiken blir omöjligt eller orimligt svårt att utöva rättigheter som följer av EU-rätten (effektivitetsprincipen). Arbetstidsdirektivet saknar en särskild artikel om sanktioner med följden att medlemsstaterna med beaktande av det ovan nämnda är fria att utforma sanktionerna.s. 138

AD 2023 nr 25 i ljuset av EU-rätten

1.Oavsett om reglering av arbetstid sker i lag eller kollektivavtal är en sådan reglering numera något som EU-rättsligt benämns som en grundläggande rättighet. Det har redan konstaterats att Arbetsdomstolen inte alls berör att regleringen av arbetstid är ett EU-harmoniserat område och det därmed är klart att stadgan är tillämplig.s. 139

2.I och för sig så saknar arbetstidsdirektivet det som finns i många andra direktiv nämligen en bestämmelse om sanktioner. Det är dock klart från EU-domstolens praxis att det oavsett sådan bestämmelse ska finnas sanktioner för överträdelser.s. 139

3.Den ovan beskrivna EU-rätten är rättsliga utgångspunkter som det är nödvändigt att beakta vid denna tvists avgörande. Om man bortser från EU-rätten ges inte hela bilden av gällande rätt om denna fråga. Regleringen av arbetstid i dag är en helt annan än den var för bara tjugo år sedan. Arbetstidslagen har ändrats, EU-stadgan är rättsligt bindande och EU-domstolen har meddelat flera uppmärksammade fall om EU-stadgan och arbetstidsdirektivet.s. 139

4.Arbetsdomstolens slutsats var att bolaget inte varit skyldigt att tillämpa aktuell reglering i arbetstidsavtalet till Kajavtalet och att bolaget därmed inte brutit mot kollektivavtalet. Yrkandet om allmänt skadestånd kom därför att avslås. Det var dock klart att arbete skett i strid med avtalet och att det därmed i förhållande till facket är fråga om ett brott mot vad arbetsgivaren åtagit sig i förhållande till dem.s. 139

5.Min uppfattning är att den beskrivna EU-rätten medför att det i en situation som den förhandenvarande inte är tillräckligt att stanna vid konstaterandet att arbetsgivaren inte varit skyldig att tillämpa avtalet och att yrkandena därmed ska avslås. Den uppenbara frågan är om det bör finnas en sanktion för att arbetstagare arbetar övertid som är i strid med det kollektivavtal som ersätter lagen. Det som Arbetsdomstolen klär i termer av att ”kollektivavtalet inte behöver tillämpas” och att Hamnarbetarförbundets talan av den anledningen ska avslås medför att det inte utgår någon sanktion för att medlemmarna i det förbund som väckt talan arbetat övertid i strid med avtalet.s. 139

6.På vilket sätt är det då efter Arbetsdomstolens dom sanktionerat att personer arbetar för mycket övertid när arbetstiden är reglerad i två likalydande kollektivavtal? Såvitt jag kan förstå blir följden och den handlingsregel som Arbetsdomstolen kommunicerar till arbetsmarknadens parter följande. Medlemmarna i Hamnarbetarförbundet som arbetat övertid är beroende av Transport — organisationen med det först tecknade avtalet — för sanktionering av deras kollektivavtalsstridiga övertidsarbete. Klart är att Transport kan utkräva sanktionering för arbete i strid med sitt kollektivavtal. För att hävda sin rätt ska alltså Hamnarbetarförbundet och även dess medlemmar vända sig till Transport. I den konkurrenssituation som råder mellan de två förbunden på den aktuella arbetsplatsen vet jag inte om det är sannolikt att Transport kommer att hjälpa Hamnarbetarförbundets medlemmar.s. 140

7.Att arbete skett i strid med avtalet var parterna eniga om. Det var dock något oklart hur mycket personerna som tvisten rör jobbat, varför en invändning kan vara att vi inte vet om det skett en överträdelse av någon EU-rättslig regel om arbetstid. Men det finns i varje fall ett påstående om att en arbetstagare under en månads tid jobbat 55 timmar per vecka. Det är längre än 48 timmar som stadgas i direktivet. Hur det ser ut över en fyra månaders period är svårt att veta, särskilt när det inte finns något krav på att registrera arbetstid. Av arbetsgivarens egna uppgifter gällande det system som fanns för kontroll av arbetstid framgår att det inte var helt tillförlitligt. Av EU-domstolens dom i mål C-55/18 CCOO framgår att det ska finnas ett objektivt och tillförlitligt system för kontroll av arbetstid. Det var något som, om man ska ta arbetsgivarens egna uppgift för god, inte var uppfyllt i fallet.s. 140

8.Det som främst framstår som svårförenligt med de ovan angivna ytterligare rättsliga utgångspunkterna som bygger på EU-rätten är att ett förbunds möjlighet att hävda deras medlemmars rätt till reglerad arbetstid blir helt beroende av ett annat förbund som inte har några som helst skäl att bistå det förstnämnda förbundets medlemmar. Det är oförenligt med den EU-rättsliga effektivitetsprincipen, eftersom det i praktiken blir omöjligt eller orimligt svårt att utöva rättigheter som följer av EU-rätten.s. 140

9.Arbetsdomstolen synes inte ha prövat hur man i fall som det i Göteborgs hamn ska kunna hävda sin rätt till reglerad arbetstid gentemot den EU-rättsliga effektivitetsprincipen. Att medlemmar i ett förbund är beroende av ett annat förbunds goda vilja medför att det blir orimligt svårt att hävda sin på EU-rätt grundade rätt till reglerad arbetstid. Det gäller särskilt när organisationerna konkurrerar med varandra om att organisera och i kollektivavtal reglera samma arbete.s. 140

10.Såvitt jag kan bedöma hade det utifrån de av Hamnarbetarförbundet åberopade omständigheterna även varit möjligt att pröva och eventuellt också, beroende på utfall, bifalla talan och döma ut skadestånd enligt 24 a § arbetstidslagen. Som nämnts finns det frågetecken kring huruvida arbetsgivaren tillämpat kollektivavtalet på sätt som innebär mindre förmånliga regler för arbetstagarna än som följer av direktivet. I det fallet utgör arbetstidslagens skadeståndsbestämmelse lex specialis i förhållande till den allmänna skadeståndsbestämmelsen i 54–55 §§ medbestämmandelagen.s. 141

Arbetsdomstolens uteblivna svar gällande argument om

1.arbetstidslagens sanktionering Hamnarbetarförbundet anför att Transport saknar medlemmar på arbetsplatsen. Transport var inte part i målet, men arbetsgivaren har inte ifrågasatt denna uppgift. Hamnarbetarförbundet anför vidare att om Transport avstår från att kräva skadestånd skulle det innebära att arbetsgivaren kan bryta mot kollektivavtalet utan att riskera någon sanktion. De anför vidare att det kan leda till situationen att kollektivavtalets regler som i detta fall ersätter arbetstidslagen står utan kontroll.s. 141

2.Detta är rättsliga argument som ena parten framfört. Det kan vara så att Arbetsdomstolen finner att dessa inte har någon betydelse, inte är riktiga alternativt att de inte grundar sig i någon rättskälla. Denna tvist kommer bara att prövas en gång och då blir det för den som försöker förstå hur domstolen resonerat svårt när något som förts in såsom rättsliga argument inte alls berörs i domstolens skäl. Alltså hur Arbetsdomstolens ser på detta argument och om det har någon betydelse för tvistens avgörande.s. 141

3.Även om Hamnarbetarförbundet inte klär sina argument i EUrättslig skrud så är det likväl det som argumenten motsvarar. Arbetstidslagen genomför arbetstidsdirektivet. Och med EU-domstolens ord: Arbetstidsdirektivet föreskriver en rätt för varje arbetstagare till dygnsvila och veckovila och preciserar den grundläggande rättighet som uttryckligen slås fast i artikel 31.2 i stadgan.s. 141

4.Det är uppseendeväckande att Arbetsdomstolen då inte alls berör denna linje av argument, särskilt när de förts in i målet av ena parten. Som visats ovan berör tvisten uppenbarligen den EU-rättsliga regleringen av arbetstid. Påståendet om att arbetstidsregleringen blir utan sanktion är ett sätt att säga att nuvarande praxis kring konkurrerande kollektivavtal är i strid med den i avsnitt 4.4 beskrivna EU-rättsliga effektivitetsprincipen. Och som vistats ovan borde dessa rättskällor ha beaktats vid tvistens avgörande.s. 141

Skillnad om de enskilda arbetstagarna krävt allmänt skadestånd

1.Nu har ju Arbetsdomstolen redan meddelat dom i denna fråga men situationen kan uppkomma igen. En stilla undran är om det hade gjort någon skillnad om också de enskilda arbetstagarna krävt skadestånd för egen del. Alltså att de som arbetat kollektivavtalsstridigt mycket övertid för egen del krävt skadestånd. För att allmänt skadestånd ska utgå till medlemmar i den kollektivavtalsslutande organisationen krävs att de är berättigade enligt avtalet.s. 142

2.Det kan i och för sig diskuteras om kollektivavtalet är sådant att det berättigar enskild. Oaktat det skulle det även gällande den frågan kunna finnas skäl att se den tidigare praxisen ur det vidare EU-rättsliga perspektivet. Och med stöd av den s.k. likvärdighetsprincipen döma ut allmänt skadestånd till de enskilda arbetstagarna. Den frågan har inte tidigare prövats utifrån EU-rättslig grund.s. 142

Avslutning

1.Sverige har inte i lag reglerat vilket av två kollektivavtal som ska gälla om det uppstår tvist därom. Den regel enligt vilken saken avgörs är helt skapad av Arbetsdomstolen i en annan tid och har tillämpats många gånger därefter. Arbetsdomstolen hade kunnat komma till en annan slutsats som utgår från den domarskapade rättsgrundsatsen gällande konkurrerande kollektivavtal men anpassar den till den rättsliga kontexten som är gällande 2023. Det hade då varit möjligt att säga att då det gäller likalydande arbetstidsavtal och där arbetsgivaren inte på något sätt är beroende av arbetstagarorganisationen för fullgörande av avtalsförpliktelsen så kan allmänt skadestånd utgå också till organisationen med andrahandsavtal. Det för att undvika att göra det praktiskt omöjligt för utanförstående att utkräva sin grundläggande rätt till reglerad arbetstid. Därigenom kan den svenska regleringen av konkurrerande kollektivavtal också beakta de EU-rättsliga kraven på effektiva rättsmedel.s. 142

2.Tvisten väcktes direkt i Arbetsdomstolen och den skulle därmed enbart prövas genom en enda dom. Det är en grogrund för ifrågasättande av Arbetsdomstolens legitimitet när den inte alls bemöter rättsliga argument som förts fram inför domstolen, särskilt när det inte finns någon möjlighet till prövning i en andra instans. Oavsett riktigheten i argumenteten så menar jag att om domstolen inte vill ge vatten på dess kritikers kvarnar så bör den öppet redogöra för hur den resonerat. Det särskilt när parterna i målet är de som likt detta fall inte har sina representanter på domarbänken. Specialdomstolens legitimitet bygger bland annat på att den besitter expertkunskap, men när den inte visar att så är fallet så gör Arbetsdomstolen det lätt för dem som inte är övertygade om dess förtjänster.s. 142

3.Det är närliggande att fundera kring om Arbetsdomstolens underlåtenhet att beakta EU-rätten här kan vara sådan att det ådragit Staten ett skadeståndsansvar. Vidare kan jag undra om tvisten inte är sådan att det hade varit riktigt att begära förhandsavgörande från EUdomstolen för att utröna gränserna för medlemsstaternas skön gällande sanktioner när kollektivavtal helt ersätter den lag som genomför direktivet.s. 143

4.Min analys av tvisten kan såklart ses som ett uttryck för ett möte mellan en kollektivt orienterad svensk arbetsrätt och en mer individorienterad EU-arbetsrätt. Det är en observation som kan vara riktig men den hjälper inte domstolen i det aktuella fallet. I det här fallet hade det dock varit möjligt att modifiera den domarskapade regeln gällande konkurrerande kollektivavtal med beaktande av den EUrättsliga kontexten som numera finns kring frågan.s. 143