I ett ”vanligt” mål som initierats av åklagaren, måste omröstningsregleringen i 29 kap. 6 § RB beaktas. Enligt paragrafens första stycke, sista meningen, framkommer att ”Om det i brottmål förs talan om enskilt anspråk, skall rättens avgörande i ansvarsfrågan vara bindande vid prövningen av det enskilda anspråket.” Det var under en tid oklart huruvida regleringen innebar att den skadeståndsrättsliga ansvarsbedömningen var beroende av utgången i den straffrättsliga ansvarsprövningen eller inte. HD klargjorde dock frågan genom NJA 2019 s. 845. Omröstningsreglerna ska inte tillämpas om särskild civilrättslig bevisreglering gäller. Se särskilt NJA 2019 s. 845 p. 16, 18 och 22.
Hänvisas från p. 1 (s. 897)
1.Att använda civilprocessen framför straffprocessen — och yrka på kränkningsersättning för hets mot folkgrupp utan att ha en fällande dom i ryggen — skulle nämligen kunna ha bevismässiga fördelar. Bland annat beror detta på att den skadeståndsrättsliga ansvarsbedömningen generellt sett har ett lägre ställt beviskrav avseende ansvar, än den straffrättsliga ansvarsbedömningen. Inom straffrätten brukar gärningspersonens skuld behöva vara ”ställd utom rimligt tvivel”, medan i civilrätten krävs blott att det är styrkt att handlingen genomförts. Utifrån en rent bevisteoretisk synpunkt innebär detta alltså att ett lägre beviskrav är ställt — vilket skulle kunna utnyttjas av den som vill begära kränkningsersättning för denna typ av brott. I ett hypotetiskt fall av påstått hets mot folkgrupp, där den anklagade frikänns på grund av bristande uppsåt, torde det i de flesta fall leda till att kränkningsersättning enligt 2 kap. 3 § SkL inte heller utgår. Emellertid är 29 kap. 6 § RB endast av betydelse när skadestånds- och straffansvaret avgörs inom ramen för samma rättegång. Finns ingen sådan brottsprocess att luta skadeståndsbedömningen på kommer saken i ett annat läge. Då får skadeståndsbedömningen göras fristående och kan i praktiken leda till ett mer fördelaktigt process- och bevisläge. Man kan eventuellt också anta att det är tydligare för domstolarna vilket beviskrav som gäller i dessa mål.s. 897