God domarsed — Om etik och ansvarstagande s. 101. 1 0 Jfr Jane Reichel i SvJT 2011 s. 440. 11 Johan Hirschfeldt, Svea hovrätt — 400 år, Stockholm 2014, s. 126 respektive 120 f. 1 2 Flera bidrag i Svea hovrätt — 400 år nämner detsamma, se t.ex. Joakim Nergelius s. 443. 13 I närmaste ordlista förekommer också ”obunden”, ”fri”, ”autonom” och ”suverän” som synonymer. Men inte ”självbestämmande”. 1 4 Se Kommentaren till Bangaloreprinciperna s. 44. Detsamma lyfts med all önskvärd tydlighet fram av Förtroendeutredningen (SOU 2008:106). 15 Jfr Lotta Lerwall i SvJT 2014 s. 597. 1 6 Jfr Göran Lambertz i Regeringsrätten 100 år s. 253 (s. 255 f.). 17 Se t.ex. prop. 1973:90 s. 196 och Gustaf Petrén i SvJT 1975 s. 1 (s. 10) som särskilt framhåller att självbestämmandet gäller även när domstolen handlägger s.k. administrativa ärenden. I Kommentaren till Bangaloreprinciperna (s. 36) framhålls också vikten av att en domstols självbestämmande inte ”stannar på pappret”. 1 8 SOU 1994:99, del A, s. 33 f. 19 SOU 1994:99, del A, s. 208. Det kan med fog ifrågasättas på vilket sätt domstolarna skulle ha påverkats av EU-inträdet och vad man grundar det påståendet på. Påståendet är ju legio, men avsaknaden av bevis för påståendet är närmast total. 20 Se SOU 1994:99, del A, s. 375 f. 2 1 Domarrekryteringsutredningen kan sägas kalkera detta genom uttalanden i SOU 2017:85 s. 180 f. om att en självständig domstol bygger på självständiga domare. 22 Jfr SOU 2017:85 s. 181. 23 SOU 2000:99 s. 2 f. 24 Man kan uttrycka det som att en domare aldrig är helt oberoende av den domstol i vilken han/hon verkar. Endast i ett — mycket viktigt — avseende är han/hon emellertid självbestämmande — och det är när han/hon dömer i mål/ärenden. 25 Anders Eka m.fl., Regeringsformen — med kommentarer, s. 549. 2 6 Man brukar även skilja mellan å ena sidan rättsskipning, dvs. handläggningen och avgörandet av mål (tviste- och brottmål) som handläggs (oftast) enligt rättegångsbalken och å den andra frivillig rättsvård som handläggs som ärenden enligt i huvudsak ärendelagen. Se t.ex. prop. 1995/96:115 s. 80, SOU 2007:65 s. 99 f., SOU 1994:99s. 38 samt Fitger m.fl. Kommentaren till 1 § Ärendelagen (JUNO, version 3 A, juli 2020). Om en domstols självbestämmande vore begränsat till ”dömande verksamhet” skulle en domstol alltså inte vara självbestämmande när den handlägger och avgör vissa domstolsärenden. 27 Anders Eka m.fl. s. 24 med mina kursiveringar här. 28 Se Gustaf Petrén i SvJT 1975 s. 1 (s. 10), SOU 1963:17 s. 273, SOU 1972:15 s. 196 f., prop. 1973:90 s. 383, SOU 1993:14 s. 164 f. och prop. 2009/10:80 s. 26. Jfr också Thomas Bull i JT 1999–2000 s. 794 och JT 2000–01 s. 26 samt Olof Ställvik (Wilske), Domarrollen, Uppsala 2009, s. 121. 29 Se t.ex. SOU 2000:99 s. 261 f. och SOU 2007:69 s. 24 f. 3 0 Anders Eka m.fl. Regeringsformen — med kommentarer, 2 uppl., Stockholm 2018 s. 549. 31 Mina kursiveringar. 32 Se SOU 2008:125 s. 309 f. Kursiveringarna här är mina. 33 I den efterföljande propositionen, prop. 2009/10:80, gjordes inga uttalanden som modifierar utredningens uttalanden. 34 Detta rättsfall har jag kritiskt kommenterat i JT 2014–15 s. 959. För det första var det aktuella beslutet inte något beslut avseende ”domstolens administration”. Det var ett beslut som hade ett direkt samband med och enbart fattat inom ramen för avgörandet av ett brottmål vid tingsrätten (se 25 § TI). För det andra är beslutet — även om det skulle anses vara fattat som ett led i domstolens administration — grundat på domstolens rättstillämpning och därmed något som omfattas av skyddet för domstolens självbestämmande. Thomas Bull/Fredrik Sterzel uttalar i Regeringsformen — En kommentar, 3 uppl., Lund 2015, s. 27 att det har ”inte ens påståtts att något sådant ingrepp i rättskipningen har förekommit i modern tid” vilket alltså, t.ex. mot bakgrund av nämnda rättsfall, inte är korrekt. Det ska också nämnas att en av grundsatserna i Bangloreprinciperna är att en domstols ”administrativa” beslut som har ett direkt samband med den dömande verksamheten omfattas av självbestämmandet, se Kommentaren till Bangloreprinciperna s. 37. I det aktuella rättsfallet måste det sambandet under alla förhållanden betecknas som uppenbart. 35 Thomas Bull/Fredrik Sterzel, s. 244. Kursiveringen i citatet är min. 3 6 Jfr Olof Wilske, Domstolarna i regeringsformen 1974–2014 — Ger regeringsformen en korrekt bild av domstolarnas konstitutionella ställning? I årsboken de lege 2014. 3 7 Ett konkret exempel på detta är att en enskild domare i frågor av arbetsrättslig natur, som organisation och ledning på arbetsplatsen (dvs. domstolen) aldrig, gentemot domstolschefen, kan åberopa något skydd för någon form av ”självständighet”. 38 Barbro Thorblad uttrycker sig i Svea hovrätt — 400 år s. 357 mycket rättframt när hon uttalar att bortsett från självbestämmande vad gäller rättstillämpning (dömandet) gäller samma regler för domare som för andra arbetstagare. 39 SOU 2011:42 s. 95 f. 4 0 SOU 2017:85 s. 179. Huruvida det med ”oberoende” och ”självständighet” här avses två olika saker förefaller oklart. Jag avstår från att forska vidare i just detta. 41 Mats Melins och Stefan Lindskogs artikel i SvJT 2017 s. 345 är ett bra exempel på denna förnöjsamhet i det att det där framgår att bristande rättsstatlighet är ett fenomen som gäller i andra länder — inte här. 42 I 28 § förordningen (1996:381) med tingsrättsinstruktion föreskrivs att lagmannen får hänskjuta vissa administrativa frågor till kollegium/plenum och i 31 § andra stycket att lagmannen ska samråda med kollegium/plenum i vissa fall. Det utgör dock ingen inskränkning av lagmannens ”makt” som chef med motsvarande utvidgning av den enskilda domarens självbestämmande. 43 Kommentaren s. 46. 44 Jfr Mona Aldestam i de lege Juridiska fakulteten i Uppsala årsskrift 2015 s. 9 och SOU 2009:99, bilaga 5 (Johan Hirschfeldt), som båda uppehåller sig vid vikten av balans i förhållandet mellan domstolschef och den enskilda domaren och där den förra kan sägas betona vikten av en allmän statushöjning av såväl domstolen som den enskilda domaren. Det ska också betonas att Mona Aldestam i sin artikel gör en betydligt bredare analys av förhållandet domstol–domare än vad jag gör i denna artikel som är snävt inriktad på enbart de konstitutionella aspekterna av frågan. 4 5 Signifikativt är att Fredrik Sterzel i sin inledande artikel 1974 års regeringsform — Ett fyrtioårsperspektiv i årsboken de lege 2014 knappast ens nämner domstolarna. 4 6 Anders Eka m.fl. s. 38. 47 Lagprövningsrätten i 12 kap. 10 § RF kan ses som ett exempel på detta.
Hänvisas från p. 23 (s. 91)
God domarsed — Om etik och ansvarstagande s. 101. 1 0 Jfr Jane Reichel i SvJT 2011 s. 440. 11 Johan Hirschfeldt, Svea hovrätt — 400 år, Stockholm 2014, s. 126 respektive 120 f. 1 2 Flera bidrag i Svea hovrätt — 400 år nämner detsamma, se t.ex. Joakim Nergelius s. 443. 13 I närmaste ordlista förekommer också ”obunden”, ”fri”, ”autonom” och ”suverän” som synonymer. Men inte ”självbestämmande”. 1 4 Se Kommentaren till Bangaloreprinciperna s. 44. Detsamma lyfts med all önskvärd tydlighet fram av Förtroendeutredningen (SOU 2008:106). 15 Jfr Lotta Lerwall i SvJT 2014 s. 597. 1 6 Jfr Göran Lambertz i Regeringsrätten 100 år s. 253 (s. 255 f.). 17 Se t.ex. prop. 1973:90 s. 196 och Gustaf Petrén i SvJT 1975 s. 1 (s. 10) som särskilt framhåller att självbestämmandet gäller även när domstolen handlägger s.k. administrativa ärenden. I Kommentaren till Bangaloreprinciperna (s. 36) framhålls också vikten av att en domstols självbestämmande inte ”stannar på pappret”. 1 8 SOU 1994:99, del A, s. 33 f. 19 SOU 1994:99, del A, s. 208. Det kan med fog ifrågasättas på vilket sätt domstolarna skulle ha påverkats av EU-inträdet och vad man grundar det påståendet på. Påståendet är ju legio, men avsaknaden av bevis för påståendet är närmast total. 20 Se SOU 1994:99, del A, s. 375 f. 2 1 Domarrekryteringsutredningen kan sägas kalkera detta genom uttalanden i SOU 2017:85 s. 180 f. om att en självständig domstol bygger på självständiga domare. 22 Jfr SOU 2017:85 s. 181. 23 SOU 2000:99 s. 2 f. 24 Man kan uttrycka det som att en domare aldrig är helt oberoende av den domstol i vilken han/hon verkar. Endast i ett — mycket viktigt — avseende är han/hon emellertid självbestämmande — och det är när han/hon dömer i mål/ärenden. 25 Anders Eka m.fl., Regeringsformen — med kommentarer, s. 549. 2 6 Man brukar även skilja mellan å ena sidan rättsskipning, dvs. handläggningen och avgörandet av mål (tviste- och brottmål) som handläggs (oftast) enligt rättegångsbalken och å den andra frivillig rättsvård som handläggs som ärenden enligt i huvudsak ärendelagen. Se t.ex. prop. 1995/96:115 s. 80, SOU 2007:65 s. 99 f., SOU 1994:99s. 38 samt Fitger m.fl. Kommentaren till 1 § Ärendelagen (JUNO, version 3 A, juli 2020). Om en domstols självbestämmande vore begränsat till ”dömande verksamhet” skulle en domstol alltså inte vara självbestämmande när den handlägger och avgör vissa domstolsärenden. 27 Anders Eka m.fl. s. 24 med mina kursiveringar här. 28 Se Gustaf Petrén i SvJT 1975 s. 1 (s. 10), SOU 1963:17 s. 273, SOU 1972:15 s. 196 f., prop. 1973:90 s. 383, SOU 1993:14 s. 164 f. och prop. 2009/10:80 s. 26. Jfr också Thomas Bull i JT 1999–2000 s. 794 och JT 2000–01 s. 26 samt Olof Ställvik (Wilske), Domarrollen, Uppsala 2009, s. 121. 29 Se t.ex. SOU 2000:99 s. 261 f. och SOU 2007:69 s. 24 f. 3 0 Anders Eka m.fl. Regeringsformen — med kommentarer, 2 uppl., Stockholm 2018 s. 549. 31 Mina kursiveringar. 32 Se SOU 2008:125 s. 309 f. Kursiveringarna här är mina. 33 I den efterföljande propositionen, prop. 2009/10:80, gjordes inga uttalanden som modifierar utredningens uttalanden. 34 Detta rättsfall har jag kritiskt kommenterat i JT 2014–15 s. 959. För det första var det aktuella beslutet inte något beslut avseende ”domstolens administration”. Det var ett beslut som hade ett direkt samband med och enbart fattat inom ramen för avgörandet av ett brottmål vid tingsrätten (se 25 § TI). För det andra är beslutet — även om det skulle anses vara fattat som ett led i domstolens administration — grundat på domstolens rättstillämpning och därmed något som omfattas av skyddet för domstolens självbestämmande. Thomas Bull/Fredrik Sterzel uttalar i Regeringsformen — En kommentar, 3 uppl., Lund 2015, s. 27 att det har ”inte ens påståtts att något sådant ingrepp i rättskipningen har förekommit i modern tid” vilket alltså, t.ex. mot bakgrund av nämnda rättsfall, inte är korrekt. Det ska också nämnas att en av grundsatserna i Bangloreprinciperna är att en domstols ”administrativa” beslut som har ett direkt samband med den dömande verksamheten omfattas av självbestämmandet, se Kommentaren till Bangloreprinciperna s. 37. I det aktuella rättsfallet måste det sambandet under alla förhållanden betecknas som uppenbart. 35 Thomas Bull/Fredrik Sterzel, s. 244. Kursiveringen i citatet är min. 3 6 Jfr Olof Wilske, Domstolarna i regeringsformen 1974–2014 — Ger regeringsformen en korrekt bild av domstolarnas konstitutionella ställning? I årsboken de lege 2014. 3 7 Ett konkret exempel på detta är att en enskild domare i frågor av arbetsrättslig natur, som organisation och ledning på arbetsplatsen (dvs. domstolen) aldrig, gentemot domstolschefen, kan åberopa något skydd för någon form av ”självständighet”. 38 Barbro Thorblad uttrycker sig i Svea hovrätt — 400 år s. 357 mycket rättframt när hon uttalar att bortsett från självbestämmande vad gäller rättstillämpning (dömandet) gäller samma regler för domare som för andra arbetstagare. 39 SOU 2011:42 s. 95 f. 4 0 SOU 2017:85 s. 179. Huruvida det med ”oberoende” och ”självständighet” här avses två olika saker förefaller oklart. Jag avstår från att forska vidare i just detta. 41 Mats Melins och Stefan Lindskogs artikel i SvJT 2017 s. 345 är ett bra exempel på denna förnöjsamhet i det att det där framgår att bristande rättsstatlighet är ett fenomen som gäller i andra länder — inte här. 42 I 28 § förordningen (1996:381) med tingsrättsinstruktion föreskrivs att lagmannen får hänskjuta vissa administrativa frågor till kollegium/plenum och i 31 § andra stycket att lagmannen ska samråda med kollegium/plenum i vissa fall. Det utgör dock ingen inskränkning av lagmannens ”makt” som chef med motsvarande utvidgning av den enskilda domarens självbestämmande. 43 Kommentaren s. 46. 44 Jfr Mona Aldestam i de lege Juridiska fakulteten i Uppsala årsskrift 2015 s. 9 och SOU 2009:99, bilaga 5 (Johan Hirschfeldt), som båda uppehåller sig vid vikten av balans i förhållandet mellan domstolschef och den enskilda domaren och där den förra kan sägas betona vikten av en allmän statushöjning av såväl domstolen som den enskilda domaren. Det ska också betonas att Mona Aldestam i sin artikel gör en betydligt bredare analys av förhållandet domstol–domare än vad jag gör i denna artikel som är snävt inriktad på enbart de konstitutionella aspekterna av frågan. 4 5 Signifikativt är att Fredrik Sterzel i sin inledande artikel 1974 års regeringsform — Ett fyrtioårsperspektiv i årsboken de lege 2014 knappast ens nämner domstolarna. 4 6 Anders Eka m.fl. s. 38. 47 Lagprövningsrätten i 12 kap. 10 § RF kan ses som ett exempel på detta.s. 91