Stycket

4.Enlig min uppfattning har Samuelsson rätt när han påstår att det inte behövs någon särskild tillitsfullmakt vid sidan av viljeförklaringsfullmakten enligt 10 § första stycket avtalslagen och ställningsfullmakten enligt 10 § andra stycket avtalslagen. Tillitsfullmakten bör i stället ses som en konkludent viljeförklaring. Resultatet blir att tillitsfullmakten anknyts till den allmänna rättshandlingsläran och att de kriterier som uppställs för en fullmakt måste vara förenliga med avtalslagens regler om rättshandlingar och de allmänna rättsprinciper som lagen vilar på, en tanke som också genomsyrar Samuelssons fullmaktslära. Om dessa krav är uppfyllda kan tillitsfullmakten fylla en viktig funktion som ett komplement till uttryckliga viljeförklaringsfullmakter. En viss särbehandling behövs dock när fullmäktigen — som i NJA 2021 s. 1017 — rättshandlar i huvudmannens namn med hjälp av en e-legitimation från denne, vilket jag återkommer till.s. 827