Se avsnitt 2.1 ovan. Sådan hjälp avser i så fall inte statens rätt att gripa, anhålla eller straffa den som begått ett brottsligt angrepp på person eller egendom. Dessa befogenheter, som tillkommer staten, får utövas även efter att nödvärnssituationen är över, jfr NJA 1994 s. 48.
Hänvisas från p. 5 (s. 808)
5.Som nämnts tidigare kan nödvärnsrätten rättfärdigas med hänvisning till asymmetrin mellan den angripne och angriparen, med prioritet åt den angripnes intressen. Med sådan prioritet åt den angripne kan det tänkas, åtminstone prima facie, att den angripne får använda relativt mycket våld mot samtliga angripare under förutsättning att rätt till nödvärn föreligger mot var och en av dessa. Som nämnts tidigare kan nödvärnsrätten, enligt vissa uppfattningar i litteraturen, också rättfärdigas med hänvisning till att den angripne agerar som hjälp till eller funktionär för rättsordningen. Det som försvaras är då inte primärt den angripnes person eller egendom, utan rätts- eller samhällsordningen i sig, vilket innebär att det angripnas betydelse vore något annat än en enskild individs fysiska integritet. Möjligen är det extra angeläget att avvärja brottsliga angrepp som begås av flera personer i grupp om sådana angrepp anses särskilt samhällsfarliga. Det ska dock understrykas att detta sätt att motivera nödvärnsrätten endast kommit till uttryck i litteraturen. Förarbetena ger istället uttryck för en ambition att undvika att våldet i samhället trappas upp.s. 808