1.I juli 2021 fattade HD i NJA 2021 s. 547 I–II beslut i fråga om en god mans (I) respektive en förvaltares (II) behörighet att för sin huvudmans räkning ansöka om äktenskapsskillnad. I december samma år beslutade HD i ytterligare ett mål gällande en förvaltares behörighet att ansöka om äktenskapsskillnad (NJA 2021 s. 1181), vari den praxis som hade lagts fast i de två tidigare målen samma år utvecklades. Avgörandena var angelägna mot bakgrund av att sådan behörighet för gode män och förvaltare tidigare hade tillerkänts i underrättspraxis. Efter en lagändring i FB 12:2 år 2017 blev dock denna praxis svår att upprätthålla. Av ett nytt tredje stycket i FB 12:2 framgår nämligen numera att gode män och förvaltare inte är behöriga att företräda någon i frågor om att ingå äktenskap, bekräfta faderskap, upprätta testamente eller liknande frågor av utpräglat personlig karaktär. Även om frågor om äktenskapsskillnad inte uttryckligen nämns i lagrummet så ligger det nära till hands att jämställa frågor om ingående och upplösning av äktenskap, och uppräkningen av frågor i FB 12:2 är heller inte uttömmande utan exemplifierande.s. 700
2.Genom de tre prejudikaten har HD slagit fast att god man och förvaltare alltjämt, trots den nya behörighetsbegränsningen i FB 12:2 tredje stycket, ska anses behöriga att ansöka om äktenskapsskillnad för en företrädd persons räkning i vissa undantagsfall. Nedan refererar och analyserar jag först det rättsvägledande innehållet i de tre prejudikaten. Därefter följer en analys av den följdfråga som trots HD:s avgöranden står obesvarad, nämligen vilka frågor som kan liknas vid de som omnämns i FB 12:2 tredje stycket såsom ”utpräglat personliga”. Denna analys leder vidare till den övergripande frågan för denna artikel: vad som ingår respektive faller utanför gode mäns och förvaltares behörighet i personliga frågor. Klarhet i behörigheten gällande personliga frågor för ställföreträdare för personer med sjukdomar eller funktionsnedsättningar är betydelsefull för att inte utsatta enskilda ska riskera rättsförluster, eller till och med fara illa. Frågan om behörighetens omfattning i personliga frågor gäller dessutom inte bara gode män och förvaltare, utan även framtidsfullmaktshavare genom en hänvisning till tredje stycket i FB 12:2 i lag (2017:310) om framtidsfullmakter, FfmL. Avslutningsvis diskuterar jag varför oklarheter gällande dessa ställföreträdares behörighet i personliga frågor är ett problem, och dessutom av ökande betydelse.s. 701