Stycket

9.Konsumentskyddet har också förstärkts på andra sätt genom domstolarnas dömande. Lägger man vissa avgöranden bredvid varandra, framträder ett mönster där höga krav ställs på finansiella aktörers professionalitet och rutiner. Exempelvis innehåller NJA 1999 s. 575 en del där det går att utläsa att Högsta domstolen förväntat att en bank skall ha och följa vissa på förhand uppställda rutiner för att kontrollera transaktioner. I NJA 1991 s. 217 framhölls att banken visserligen kan behöva genomföra vissa kontroller innan utbetalningar sker, men att dessa kontroller bör följa uppställda rutiner och dessutom med modern teknik kan utföras snabbt. Tidsspillan som enbart beror på brister i bankens egna rutiner skall därför inte gå ut över bankkunden. Även NJA 2010 s. 468 innehåller ett element där banker och andra aktörer på det finansiella området förväntas ha kännedom om rutinerna hos andra aktörer i sektorn. I det konkreta fallet handlade det om hur ett löpande skuldebrev hanteras under lånetiden, i vilken mån anteckningar om avbetalningar görs på själva skuldebrevet eller bara noteras på annat sätt vid sidan om och om skuldebrevet lämnas tillbaka då skulden återbetalats. En innehavare av ett löpande skuldebrev kan enligt vad som framgår av avgörandet inte påstå sig vara okunnig om en välkänd rutin som i stort sett alla långivare i finanssektorn följer och på grund av påstådd god tro om att inga betalningar skett få göra skuldebrevet fullt ut gällande. Fallet skapar en form av skydd för alla kredittagare när ett löpande skuldebrev överlåtits inom den finansiella sfären. Det handlar inte i något av dessa fall i snäv mening om konsumentskydd, men kraven på aktörerna på det finansiella området kommer även konsumenter tillgodo.s. 604