Närliggande

1.I det konsumentskydd som med tiden vuxit fram i Norden kan man identifiera ett antal strategier som används. Konsumentskyddet låter sig inte enkelt placeras i en del av rättssystemet, utan det är en rad tekniker som samverkar genom regeluppbyggnad och kringstrukturer. Den första av dessa strategier är informationsstrategin. Genom att ålägga näringsidkaren att lämna viss information, förväntas konsumenten kunna ta sina intressen tillvara. Skyldigheten att lämna viss information till konsumenten är tänkt att uppväga den informationsasymmetri som ofta föreligger mellan konsumenten och näringsidkaren. Den andra strategin är att bygga ut ett system med tillstånd och övervakning. Den som i större omfattning vill erbjuda krediter till enskilda måste få tillstånd för detta. Tillståndskravet för exempelvis banker motiveras även av andra skäl som att det finansiella systemet behöver vara sunt och stabilt, men konsumentskyddet är också en viktig anledning till att tillstånd krävs. Även kreditförmedling är reglerad och kräver tillstånd. Finansinspektionen och Konsumentverket övervakar marknaden och har rätt att ingripa, men får även i viss omfattning utfärda bindande föreskrifter för marknadsaktörerna. En viktig del av systemet är också den allmänna rätt som Finansinspektionen och Konsumentverket har att utfärda allmänna råd.Även om det framhålls att råden inte är bindande i formell mening, har de en viktig funktion som signal om förväntat beteende. I viss mån har avvikelser från allmänna råd ansetts vara tecken på att en aktör inte bedriver en sund verksamhet eller att ett enskilt avtal är oskäligt eftersom näringsidkaren inte följt de allmänna råd som gällt för avtalsslut och för kontroll av avtalsinnehållet. En tredje strategi är marknadskontroll. Redan från början är det en viktig beståndsdel av konsumentskyddet att marknadsföring och reklam inte innehåller vilseledande uppgifter. Vid sidan av detta finns också ett element där oseriösa aktörer skall sorteras bort. I det samförstånd som rådde på den svenska marknaden, hade anmärkningar om dåligt beteende på marknaden ofta reell effekt. En fjärde strategi har varit att ålägga marknadsaktörerna kontraheringsplikt. I stort sett alla kan få tillgång till ett bankkonto med grundläggande funktioner och försäkringsbolag har i princip skyldighet att erbjuda försäkring. Genom den femte strategin ges konsumenter en bättre civilrättslig position än som gällt enligt allmänna regler. Som exempel på detta kan i detta sammanhang särskilt nämnas möjligheten att få säga upp en kredit i förtid, men också att få behålla en lämnad kredit även om kredittagaren misskött krediten i viss omfattning. Rätten att säga upp en kredit i förtid handlar om att konsumenten skall kunna välja att gå till annan aktör som erbjuder bättre villkor och rätten att behålla en redan given kredit kan vara av stort värde för den som är ekonomiskt utsatt eller av andra skäl inte klarar av att betala räkningarna i tid. Den sjätte strategin är att ge konsumenten bevislättnader eller förskjuta bevisbördan till konsumentens förmån. Slutligen finns den sjunde strategin som syftar till att konsumenten inte bara skall ha rätt, utan även skall kunna få rätt.s. 598