Stycket

3.Rättsfallet ”Låneavtalet med 4Finance” NJA 2017 s. 1105 avser frågan om en person (sambo), utverkat ett lån med betalningsansvar för en kontohavare vars elektroniska underskrift ostridigt hade använts. Med undantag från ett stycke i domskälen avser prejudikatet frågan om den elektroniska underskriften kan vara äkta i den meningen att den faktiskt har använts och att användningen skett med tillämpning av relevanta säkerhetslösningar, t.ex. med angivande av innehavarens personliga kod. HD ansåg att därav inte går att dra någon slutsats beträffande frågan om det är innehavaren eller någon annan som har använt underskriften. Fråga uppkommer om banken bär bevisbördan för att underskriften använts av dess innehavare eller om underskriftsinnehavaren bär bevisbördan för att underskriften använts av någon obehörig (okänd) person som lyckats tillgodogöra sig ett belopp. Bevistemat avser frågan om äkthet. Ett likartat bevisbördefall uppkommer vid tillämpning av lagen om betaltjänster om en okänd bedragare genom vilseledande lyckats få kontoinnehavaren att lämna ut sin kod och därefter lyckats ta ut ett belopp från dennes konto. Bevisbördefrågan i tvister rörande elektroniska underskrifter är snarlik den som uppkommer i betaltjänsttvister, men bevistemat är i underskriftsfallen äkthet, inte kontohavarens samtycke.s. 494