1.Den snäva förståelsen av medvetenhetskravet är av praxis och doktrin så formulerad att en i hög grad nedsatt uppfattnings- och omdömesförmåga ändå kan medföra att alla förutsättningar för straffrättsligt ansvar är uppfyllda. Att den tilltalade varit omtöcknad eller missuppfattat bakomliggande förhållanden har inte behövt utesluta medvetenhet. Denne får dock inte varit alltför omtöcknad, utan måste varit i tillräcklig grad medveten. En utbredd uppfattning i både doktrin och praxis har även varit att medvetenhetskravet inte förutsätter en direkt aktuell föreställning vid gärningstillfället. Det räcker att gärningspersonen ”en gång blivit säker på, kommit att tro eller misstänka något” och inte glömt bort detta. Den tilltalade behöver inte heller vara säker på ett visst faktum för att anses medveten om det. Enligt en sådan formulering av medvetenhetskravet bör det alltså räcka att den tilltalade haft misstanke om gärningsrekvisiten, i den meningen att denne sett förhållandena som praktiskt möjliga.s. 307
2.Ett HD-avgörande som är särskilt intressant att jämföra med Vanföreställningen är NJA 2012 s. 45 (Samurajsvärdet). Detta inte minst eftersom Samurajsvärdet är det avgörande där HD näst senast har tillämpat kravet på medvetenhet mer utförligt, men också för att målsäganden även i det fallet var en närstående till den tilltalade, nämligen dennes sambo.s. 307
3.I Samurajsvärdet hade den tilltalade och målsäganden före misshandeln tillbringat kvällen hemma och sett på film. Den tilltalade hade druckit rikliga mängder med vin men stämningen var god. Målsäganden hade gått i förväg till parets sovrum och hade efter ett tag sms:at den tilltalade och önskat om samvaro. När hon inte fick någon respons hade hon gått upp för att se till den tilltalade som hade somnat framför teven. Troligen hade hon sedan väckt honom. Därefter hade angreppet börjat.s. 307
4.Målsäganden blev sedermera huggen ett flertal gånger med långsidan av ett svärd och blödde kraftigt. Enligt målsäganden var den tilltalade okontaktbar med en ”konstig blick”. Angreppet avslutades när målsäganden lyckades stänga in sig på toaletten. När hon åter öppnade dörren verkade den tilltalade förvånad över att hon var skadad. Han hade därefter sprungit till en granne, berättat att det var blod i hela badrummet och uppmanat grannen att ringa polisen. När blåljuspersonal kom till platsen hade den tilltalade stängt in sig i lägenheten, uppgett att han hade bomber på sig och att han skulle spränga huset. När han senare fördes in i polisbilen hade han undrat vad han var misstänkt för. Enligt ett polisvittne hade han gett ”ett lite förvirrat och inte helt normalt intryck”.s. 307
5.Enligt ett expertutlåtande hade den tilltalade varit drabbad av ”en icke ändamålsenlig stressreaktion efter ett alkoholutlöst impulsgenombrott med en kortvarig förvirring av psykosnära men inte psykotisk karaktär”. Vidare angavs i det rättspsykiatriska utlåtandet att det kan ha rört sig om ”ett agerande som inte har processats medvetet av de delar av hjärnan som har hand om planering och konsekvenstänkande och som kan förväntas vara en förutsättning för medvetet handlande”. Baserat på den rättspsykiatriska utredningen konstaterade HD att den tilltalade hade haft ”en nedsatt medvetenhet om sitt handlande och den situation i vilken han handlade”, men att förloppet hade omfattat flera hugg och pågått på olika platser i lägenheten. Våldsutövandet hade alltså pågått under ”en inte obetydlig tid”. Enligt HD måste därför slutsatsen bli att den tilltalade under handlandet blivit så pass medveten om att det var en människa han angrep, och att denna människa inte angrep honom tillbaka, att hans våldsutövning måste bedömas som uppsåtlig.s. 308
6.Utgångspunkten för HD:s tillämpning har alltså varit huruvida den tilltalade varit medveten om aktuella gärningsrekvisit. Det är tydligt att slutsatsen har baserats på hur den tilltalades agerande uppfattats utifrån. Med hänsyn till händelseförloppet ansåg HD att det vara ställt utom allt rimligt tvivel att den tilltalade hade varit medveten om att det var en annan person som han angrep. Att han kan ha handlat utan verklighetsförankrade skäl att skada målsäganden ges inget utrymme i motiveringen. Först vid frågan om straffvärde konstaterade HD att det var främmande för den tilltalades person att tillgripa våld i både nyktert och berusat tillstånd. Detta i kontrast till Vanföreställningen där HD tog upp den tilltalades personlighetsfrämmande och obegripliga agerande till stöd för att han inte varit i tillräcklig grad medveten om sitt handlande.s. 308