NJA 2020 s. 169, p. 23 i HD:s dom.
Hänvisas från p. 2 (s. 301)
2.Båda underinstanser kom till slutsatsen att den tilltalade hade begått den åtalade gärningen under påverkan av en allvarlig psykisk störning men att han trots detta hade haft uppsåt till gärningen. Hovrätten menade att uppgifterna om vad han hade sagt under och efter misshandeln visat att han ”måste anses ha varit i tillräcklig grad medveten om att det var sin mor han attackerade” vid gärningstillfället. Även HD tog upp att det fanns vittnesuppgifter som stödde att den tilltalade sagt att han velat döda sin mamma och att han skulle driva djävulen ur henne. HD framförde dock även att den tilltalade haft ”uppfattningar” om att hans mamma skulle ha varit Satan eller djävulen. Det råder alltså viss oklarhet huruvida den tilltalade trodde att mamman var djävulen eller om hon var besatt av djävulen. Oklarheten är värd att notera eftersom frågan huruvida den tilltalade varit medveten om brottets gärningsrekvisit — i det här fallet misshandelsrekvisitet ”annan person” — i praxis och doktrin har formulerats som viktig för skillnaden mellan bristande medvetenhet och bristande tillräknelighet.s. 301