1.Frågan i NJA 2022 s. 62 var om en på engelska författad stämningsansökan i ett dispositivt tvistemål kan avvisas på grund av att den inte är skriven på svenska och inte heller översatts efter ett kompletteringsföreläggande. Det rörde sig inte direkt om ett internationellt processrättsligt mål, eftersom sökanden var ett svenskt aktiebolag, vars enda argument för att det är domstolen som bör låta översätta handlingen var att detta tidigare har accepterats av olika domstolar. Högsta domstolen kom fram till att underinstansernas avvisningsbeslut var riktigt. Rättegångsbalkens 33 kap. 9 § tillåter visserligen att rätten vid behov bekostar en översättning av handlingar till svenska, men i dispositiva tvister får detta enligt Högsta domstolen endast ske undantagsvis om det finns något godtagbart skäl, exempelvis om en privatperson för talan i ett s.k. förenklat tvistemål eller om en part annars skulle riskera att en tidsfrist löper ut. — Av intresse för denna rättsfallsöversikt är att beslutet inte nämner att sökanden var svensk, vilket tyder på att denna omständighet inte var avgörande och att samma språkkrav i princip ska ställas även på utländska sökande. Denna tolkning överensstämmer med tidigare praxis, se NJA 2011 s. 345. I beslutet hänvisas också till att det finns särskilda bestämmelser rörande användning i domstol av nationella minoritetsspråk och andra nordiska språk.s. 293
2.Patent- och marknadsöverdomstolens beslut den 19 april 2021 i mål PMÖ 585-21 avser en brittiskt kärandes skyldighet att i enlighet med lagen (1980:307) ställa säkerhet för den svenska svarandens rättegångskostnader. Käranden hade väckt talan efter Storbritanniens utträde ur EU den 1 februari 2020 men innan brexits övergångsperiod löpt ut den 31 december 2020. Domstolen slog fast att skyldigheten att ställa säkerhet ska göras utifrån förhållandena vid talans väckande och att käranden i enlighet med utträdesavtalet då varit befriad från sådan skyldighet. Han kan därför inte heller efter övergångsperiodens slut krävas på säkerhet. — Se redan samma domstols avgörande den 16 september 2020 i mål PMÖ 7771-20, SvJT 2021 s. 982.s. 293
3.Se också avsnitt 6 ovan om EU-domstolens dom den 2 juni 2022 i saken T.N. (mål C-617/20) samt NJA 2022 s. 173 i avsnitt 15 nedan.s. 293