Stycket

35.I ljuset av det ovan behandlade rättsfallet NJA 2017 s 601 (Cremonas ansvarsförsäkring), där direktkrav med stöd av 9 kap 7 § första stycket andra punkten FAL ogillades på grund av ett den försäkrade underlåtit att i rätt tid framställa sitt anspråk och därmed gått miste om sitt försäkringsskydd, kan Högsta domstolens bedömning i NJA 2019 s 788 (Dubbelförsäkringen) vid en första anblick måhända framstå som överraskande. Vid en närmare analys framträder emellertid att emedan direktkravsrätten enligt 9 kap 7 § första stycket FAL utgör en subrogationsrätt, med följd att den skadelidande inte kan komma i bättre läge än den försäkrade så är den rätt till ersättning som kan tillkomma en försäkringsgivare enligt fördelningsregeln i 6 kap 4 § tredje meningen FAL av mera självständigt slag. Att det finns utrymme för divergerande bedömningar är mot denna bakgrund tydligt.s. 250