Stycket

27.Det bör poängteras att de förhållandevis begränsade krav som enligt NJA 2019 s 136 (Kioskförsäkringen) ställs för att den försäkrade ska anses ha anmält sitt anspråk i den mening som avses i 8 kap 20 § tredje stycket FAL, många gånger torde vara uppfyllda redan genom den underrättelse/anmälan om försäkringsfall som enligt 7 kap 1 § FAL initierar försäkringsgivarens så kallade skaderegleringsplikt och som enligt de allra flesta försäkringsvillkor ska göras inom viss kortare tid. Och om detta är fallet så behöver den försäkrade således inte göra något ytterligare för att också kravet på anmälan av anspråk i 8 kap 20 § tredje stycket FAL ska anses vara uppfyllt. I enlighet med vad som framhålls av Högsta domstolen innebär detta att fristvillkor av det slag som avses i 8 kap 20 § tredje stycket FAL får självständig betydelse i endast de förhållandevis sällsynta fall där den försäkrade antingen inte lämnat någon underrättelse/anmälan om försäkringsfall eller där en sådan underrättelse/anmälan visserligen lämnats men inte ger vid handen att den försäkrade önskar ta försäkringen i anspråk eller på annat sätt inte lever upp till de av Högsta domstolen uppställda kraven. 2.6.2 I vilken utsträckning kan den försäkrades underlåtenhet att anmäla anspråk åberopas mot annan ersättningsberättigad? Innebörden av fristvillkor som avses i 8 kap 20 § tredje stycket FAL är, i full enlighet med vad som redan framgått, att anspråk som inte anmälts till försäkringsgivaren inom föreskriven tid preskriberas. I ljuset härav aktualiseras en viktig fråga som gäller huruvida den försäkrades underlåtenhet att inom föreskriven tid anmäla anspråk med framgång kan åberopas av försäkringsgivaren mot inte endast den försäkrade, utan även annan som äger rätt till ersättning ur försäkringen, såsom exempelvis en skadelidande med direktkravsrätt enligt 9 kap 7 § FAL.s. 247