Stycket

19.I nu aktuellt avseende tillför detta avgörande inte någon ny kunskap. Att försäkringsvillkor som strider mot tvingande regler i FAL är oskäliga i den mening som avses i 3 § AVLK och på den grunden förbjudas klargjordes redan i MD 2011:21. 1.3 Bevisbörda och beviskrav I NJA 2017 s 642 (Bilrånet) hade den försäkrade yrkat ersättning ur en konsumentförsäkring under påstående om att hon av en okänd person blivit frånhänd sin personbil och viss egendom som fanns i bilen genom rån. Högsta domstolen konstaterade att den försäkrade hade bevisbördan för det påstådda händelseförloppet och att prejudikatfrågan gällde vilket beviskrav som skulle tillämpas vid bedömningen av huruvida den försäkrade fullgjort sin bevisskyldighet. Domstolen tog fasta på att den försäkrade enligt egen uppgift varit närvarande när rånaren tillgripit bilen. Vid detta förhållande ansåg domstolen att det inte kunde anses föreligga sådana bevissvårigheter som motiverar att det särskilt låga beviskrav som uppställdes i NJA 1984 s 501 I och II (De utbrända bilarna) (som innebär ett krav på att det vid en helhetsbedömning av samtliga omständigheter framstår som mer antagligt att försäkringsfall föreligger än att så inte är fallet) skulle anses tillämpligt. För att beviskravet skulle anses uppfyllt skulle det i stället, och i linje med Högsta domstolens bedömning i NJA 2006 s 721, krävas att den försäkrade kunde göra det klart mera sannolikt att hon frånhänts sin bil olovligen genom rån än att bilen undanskaffats med hennes lov.s. 235