3 · TSL

1.På TSL:s område har Högsta domstolen under den här aktuella perioden meddelat tre domar. Samtliga gäller frågan om huruvida inträffad skada kan anses ha uppkommit i följd av trafik med motordrivet fordon i den mening som avses i 1 och 8 §§ TSL, vilket som bekant är vad som krävs för att lagens generösa ersättningsregler ska äga tillämpning.s. 250

2.I NJA 2016 s 142 hade en på stödben uppallad trafikförsäkringspliktig mobilkran använts för att lyfta stålbalkar och pålverk under arbete med förstärkning av en kaj i Norrköpings hamn. I samband med ett lyft välte mobilkranen över en lagerbyggnad med skada på såväl byggnaden som där förvarad egendom som resultat. Målet gällde huruvida den inträffade skadan uppkommit i följd av trafik med mobilkranen.s. 250

3.Högsta domstolen konstaterade att mobilkranen var utrustad med två motorer, nämligen en trafikmotor (för förflyttning) och en lyftmotor (för lyft). För att mobilkranen alls skulle kunna utföra lyft krävdes att den var uppallad på sina stödben. I detta läge kunde endast lyftmotorn användas.s. 250

4.Vidare uttalade Högsta domstolen att begreppet i följd av trafik till den skadelidandes fördel givits en vidsträckt innebörd i rättspraxis. I anslutning härtill framhölls rättsfallen NJA 1988 s 221 och NJA 2007 s 997 där Högsta domstolen funnit att inträffade skador haft ett sådant samband med hur en bil normalt brukas att de fick anses ha uppkommit i följd av trafik, trots att bilarna vid skadetillfällena stått stilla. Av de båda rättsfallen kunde emellertid enligt Högsta domstolen anses framgå att ”domstolen fäst avseende vid bilens egenskap som transportmedel och de särskilda risker som fordonstrafik innebär”.s. 250

5.Mot denna bakgrund konstaterade Högsta domstolen att de i målet aktuella skadorna inträffat ”när mobilkranen användes i hamnområdet i sin funktion som lyftredskap” samt att mobilkranen i det läget inte kunde ”brukas som transportmedel”. Under sådana förhållanden kunde de inträffade skadorna inte anses ha uppkommit i följd av trafik med mobilkranen i den mening som avses i 1 och 8 §§ TSL.s. 251

6.Av allt att döma ansåg Högsta domstolen att mobilkranen inte var i trafik när den välte och orsakade skada, låt vara att detta inte uttalades explicit. Till stöd härför åberopades att domstolen i de båda rättsfallen NJA 1988 s 221 och NJA 2007 s 997, där trafikbegreppet tolkats på ett mycket extensivt sätt, fäst avseende vid bilens egenskap som transportmedel och de särskilda risker som fordonstrafik innebär. Mot denna bakgrund konstaterade Högsta domstolen att den på stödben uppallade mobilkranen i 2016 års fall användes som lyftredskap och därvid inte kunde nyttjas som transportmedel. Och med hänsyn härtill kunde mobilkranen enligt Högsta domstolens uppfattning inte anses ha varit i trafik när den välte.s. 251

7.En fullt möjlig tolkning av domen är att ett fordon kan anses vara i trafik endast under förutsättning att det vid den aktuella tidpunkten kunnat nyttjas som transportmedel. Detta skulle innebära att ett fordon som är uppallat på stödben eller som av andra skäl, exempelvis motorhaveri eller bensinstopp, inte kan nyttjas som transportmedel inte under några omständigheter kan anses vara i trafik. Sannolikt har en sådan kategorisk tolkning emellertid inte varit avsedd. Den skulle nämligen hamna i konflikt med tidigare rättspraxis som ger vid handen att fordon som uppställts på ett trafikfarligt sätt kan anses vara i trafik och att detta gäller oberoende av huruvida fordonet vid det aktuella tillfället kunnat nyttjas som transportmedel eller inte. Ett visst stöd för att domstolen inte haft för avsikt att på detta sätt bryta med sin tidigare praxis ges också av att domstolen explicit uttalar att mobilkranen vid den aktuella tidpunkten nyttjades i ett hamnområde, något som måhända kan sägas indikera att det varit en utgångspunkt för domstolens bedömning att mobilkranen var trafiksäkert uppställd.s. 251

8.Från ett mera allmänt perspektiv skulle det också kunna ifrågasättas om inte Högsta domstolens betoning i NJA 2016 s 142 av fordonets egenskap som transportmedel och de särskilda risker som fordonstrafik innebär kan sägas innebära en brytning med det i NJA 1988 s 221 och NJA 2007 s 997 tillämpade och närmast gränslösa synsättet att ett fordon kan anses vara i trafik så snart det varit föremål för normalt brukande eller rent av för någon åtgärd som är nödvändig för att sådant brukande ska vara möjligt. Av domskälen i NJA 2016 s142 att döma har emellertid inte heller en sådan brytning med tidigare praxis varit avsedd. Tvärt om uttalar domstolen att betoningen av fordonets egenskap som transportmedel och de särskilda risker som fordonstrafik innebär har stöd i NJA 1988 s 221 och NJA 2007 s 997. Till detta kommer att vare sig bilens egenskap som transportmedel eller de särskilda riskerna med fordonstrafik kan sägas ha haft mer än helt marginell betydelse när den skadelidande i 1988 års fall föstes in i en parkerad bil för att inte bli gripen av polis och därvid fick bildörrens kant i ögat och i 2007 års fall halkade och skadades i samband med att bilrutorna skulle skrapas fria från is. Genom hänvisningen till NJA 1988 s 221 och NJA 2007 s 997 indikerar Högsta domstolen således inte annat än att kravet på att fordonet nyttjats i dess egenskap som transportmedel och/eller att de typiska riskerna med fordonstrafik realiserats är lika uttunnat som tidigare, låt vara att det förhållandet att mobilkranen i NJA 2016 s 142 var uppallad på stödben medförde att inte ens detta uttunnade krav kunde anses vara uppfyllt.s. 251

9.Mot bakgrund av vad som nu anförts måste NJA 2016 s 142 tolkas med stor försiktighet. Avgörandet säger egentligen inte mer än att ett fordon, som i ett hamnområde är uppallat på stödben och nyttjas som lyftredskap, inte kan anses vara i trafik i den mening som avses i 1 och 8 §§ TSL.s. 252

10.NJA 2017 s 622 (Brinnande bilen) gällde en bil som stod parkerad cirka tre meter från en skolbyggnad. Ettans växel var ilagd. Parkeringsbromsen var inte åtdragen. Några personer anlade en brand i bilen. På grund av branden kortslöts bilens startmotor vilket ledde till att bilen stötvis rörde sig framåt. Den kom slutligen att stanna cirka en halvmeter från skolbyggnaden. Branden spred sig till byggnaden som totalförstördes.s. 252

11.Enligt Högsta domstolen hade skadan på skolbyggnaden inte uppkommit i följd av trafik med bilen i den mening som avses i 1 och 8 §§ TSL. Bilen hade nämligen inte varit i trafik när den sattes i brand. Inte heller hade den enligt domstolens förmenande försatts i trafik när den, på grund av kortslutning i startmotorn, stötvis rört sig i riktning mot skolbyggnaden. Denna rörelse hade nämligen föranletts av branden och således inte av ”att någon genom en, för ett motorfordon, relevant åtgärd … bringat bilen i rörelse … eller annars försatt den i en trafiksituation”. Mot denna bakgrund var ”det förhållandet att fordonets motor … haft betydelse för en knapp billängds förflyttning” inte ”tillräckligt för att bilen” skulle ”anses ha varit i trafik.”s. 252

12.I materiellt hänseende måste Högsta domstolens dom anses vara kontroversiell såtillvida att den ger vid handen att enbart det förhållandet att ett fordon försatts i rörelse, till skillnad från vad som tidigare ansetts vedertaget, inte nödvändigtvis är tillräckligt för att fordonet ska anses vara i trafik i den mening som avses i 1 och 8 §§ TSL. Härutöver uppställer nämligen Högsta domstolen ett krav på att fordonets ”rörelse föranleddes … av att någon genom en, för ett motorfordon, relevant åtgärd har bringat [fordonet] i rörelse”. För att ett fordon som genom motorns inverkan försatts i rörelse ska anses vara i trafik krävs således att rörelsen föranletts av att någon tryckt på gaspedalen, startat fordonet utan att dessförinnan ha frikopplat växellådan eller vidtagit någon annan åtgärd som typiskt sett medför att motorn sätter fordonet i rörelse. Och för att ett fordon som utan motorns inverkan försatts i rörelse ska anses vara i trafik krävs av allt att döma på motsvarande sätt att rörelsen föranletts av att någon med handkraft skjutit fordonet framför sig, släppt handbromsen på ett i en sluttning parkerat fordon, avlägsnat klossar, stenar eller dylika föremål som lagts invid hjulen på ett fordon för att säkerställa att det inte ska komma i rörelse eller vidtagit någon annan åtgärd som typiskt sett medför att fordonet utan motorns inverkan försätts i rörelse.s. 253

13.Av Högsta domstolens jämförande hänvisningar till NJA 1949 s 195 och NJA 1962 s 172 synes emellertid följa att det är tillräckligt att den ifrågavarande åtgärden faktiskt vidtagits. Att åtgärden till äventyrs vidtagits av misstag eller utan vetskap om att den kunde medföra att fordonet skulle försättas i rörelse saknar således, av allt att döma, betydelse. Också i sådana situationer kan fordonet således anses vara i trafik.s. 253

14.Möjligen har det dock inte varit Högsta domstolens avsikt att det sålunda uppställda kravet på att rörelsen föranletts av en för motorfordon relevant åtgärd ska äga generell tillämpning. I domskälen framskymtar nämligen att domstolen, till grund för sin ståndpunkt att den ifrågavarande bilen inte kunde anses vara i trafik, lagt även det förhållandet att bilen inte förflyttade sig mer än en knapp billängd. För det fall att bilen i stället förflyttat sig exempelvis 50 eller 100 meter, innan elden spred sig till skolbyggnaden, kan det därför inte uteslutas att Högsta domstolen skulle ha ansett att bilen varit i trafik, trots att den försatts i rörelse utan att någon för detta ändamål relevant åtgärd vidtagits.s. 253

15.Sammantaget kan det sålunda konstateras att NJA 2017 s 622 (Brinnande bilen) är principiellt intressant såtillvida att det ger vid handen att enbart det förhållandet att ett fordon försatts i rörelse, till skillnad från vad som tidigare ansågs vedertaget, inte nödvändigtvis är tillräckligt för att fordonet ska anses vara i trafik i den mening som avses i 1 och 8 §§ TSL. I vart fall under förutsättning att fordonet endast förflyttat sig en mycket kort sträcka krävs att ytterligare ett rekvisit är uppfyllt, nämligen att fordonets rörelse föranletts av en härför relevant åtgärd. Den praktiska betydelsen av detta tilläggsrekvisit ska emellertid inte överdrivas. När ett fordon försätts i rörelse så beror nämligen detta i de allra flesta fall på att någon, med eller utan avsikt att sätta fordonet i rörelse, vidtagit en härför relevant åtgärd, med följd att fordonet kan anses ha varit i trafik. Men i exceptionella fall kan det naturligtvis förekomma att fordonets rörelse inte föranletts av någon sådan åtgärd, såsom exempelvis i det här aktuella fallet, där en brand orsakade kortslutning i bilens startmotor vilken i sin tur ledde till att bilen stötvis rörde sig framåt. Ett annat exempel är att ett tekniskt fel föranleder att en bilmotor startar av sig själv med följd att bilen kommer i rörelse. Ytterligare ett exempel är att en parkerad bil i samband med storm rullar i väg och orsakar skada. Men av allt att döma är det alltså bara i sådana mycket ovanligt förekommande situationer som det i 2017 års avgörande uppställda kravet på relevant åtgärd verkligen medför att ett fordon, trots att det varit i rörelse, inte kan anses ha varit i trafik.s. 254

16.I NJA 2019 s 89 (Skogsbranden i Västmanland) hade ett trafikförsäkringspliktigt skogsfordon som utförde markberedningsarbete på ett kalhygge orsakat skogsbrand. Markberedningen utfördes med hjälp av två harvredskap som var fastmonterade på fordonet. Fordonets motor drev såväl själva fordonet som nämnda redskap. Vid det aktuella tillfället var också metallband monterade runt fordonets däck. Hastigheten var uppskattningsvis två till tre kilometer i timmen. Någon del av fordonet eller dess tillkopplade redskap orsakade vid framförandet antändning av vegetation eller annat organiskt material. Branden spred sig och utvecklades till en av de största svenska skogsbränderna i modern tid. Frågan i målet gällde huruvida branden och åtföljande skador kunde anses ha uppkommit i följd av trafik med skogsfordonet i den mening som avses i 1 och 8 §§ TSL.s. 254

17.Högsta domstolen konstaterade att när fordonet under markberedningsarbetet framfördes på kalhygget så användes det på ett normalt sätt och för sitt ändamål. Fordonet brukades då som ett transportmedel och var därmed i trafik när branden startade. Vidare konstaterade domstolen att det var ostridigt att den aktuella branden och åtföljande skador orsakades genom inverkan av fordonet. Till detta lade domstolen att skadan också inneburit ett förverkligande av en risk som är nära förknippad med användningen av en terrängvagn i skogsbruk. Vid dessa förhållanden ansåg Högsta domstolen att de inträffade brandskadorna kunde anses ha uppkommit i följd av trafik med skogsfordonet i den mening som avses i TSL.s. 254

18.Att det ifrågavarande fordonet ansågs ha varit i trafik är på intet sätt överraskande. Sedan tidigare visste vi nämligen att ett fordon som med motorns kraft är i rörelse med sällsynta undantag kan anses vara i trafik i den mening som avses i TSL.s. 255

19.Att det ifrågavarande fordonet orsakat branden och åtföljande skador var, i enlighet med vad som redan framgått, ostridigt. Av mycket stort intresse är emellertid Högsta domstolens uttalanden beträffande adekvansbedömningen eller, mera exakt, det händelseförlopp varpå denna bedömning tar sikte. Enligt domstolen medför kravet på adekvans att skadan måste ha legat i linje med den påräkneliga risken med den trafik som orsakat skadan, att det faktum att motordrivna fordon har skiftande användningsområden medför att de risker som är förknippade med bruket av fordonen kan variera samt, mera konkret, att skogsbranden och inträffad skada inneburit ett förverkligande av en risk som är nära förknippad med användningen av en terrängvagn i skogsbruk. Uttalandena måste sägas ge tydligt stöd för att kravet på adekvans innebär ett krav på att den inträffade skadan utgör en adekvat följd av det specifika förehavande som i det enskilda fallet anses utgöra trafik med fordonet.s. 255

20.Detta medför att kravet på adekvans inte nödvändigtvis medför ett krav på att inträffad skada innebär ett förverkligande av sådana risker som typiskt sett föreligger vid färd med ett fordon, däribland risken för att fordonet kolliderar med person eller egendom. Skälet härtill är att trafik med ett fordon stundom utgörs av helt andra förehavanden än sådan ordinär färd och att sådana förehavanden kan tänkas aktualisera helt andra typer av risker. Om trafiken utgörs av in- eller urstigning får en typisk skaderisk anses vara att någon kommer i kläm i fordonets dörr. Om trafiken utgörs av lastning eller lossning utgörs en typisk skaderisk av att någon inblandad tappar det hanterade godset. Och om trafiken utgörs av att någon inför färd skrapar bilens rutor fria från is utgörs en typisk skaderisk av att denne halkar.s. 255

21.Det centrala budskapet i NJA 2019 s 89 (Skogsbranden i Västmanland) är således att det avgörande vid adekvansbedömningen är huruvida den inträffade skadan kan anses ha uppkommit på grund av att någon skaderisk som är typisk vid det specifika förehavande som i det aktuella fallet utgör trafik har realiserats. I det här aktuella fallet ansåg Högsta domstolen att detta var fallet. Branden och åtföljande skada kunde nämligen anses ha inneburit ett förverkligande av en risk som är nära förknippad med den användning av det ifrågavarande fordonet i skogsbruk som i detta fall ansågs utgöra trafik.s. 255

22.Detta budskap kan på intet sätt anses vara kontroversiellt. Tvärt om har det god förankring i adekvansprincipen och dess krav på att skadan utgör en förutsebar följd av den händelse som utgör skadans faktiska orsak.s. 256