Stycket

27.Genom avgörandena NJA 2015 s. 374, NJA 2018 s. 49, NJA 2020 s. 908 och NJA 2021 s. 235 har HD utvecklat nyanserade kriterier för när kostnadsersättning ska utgå i mål och ärenden som prövas enligt ärendelagen. Dessa kriterier är väl avpassade också för mål som prövas enligt förvaltningsprocesslagen. Mitt blygsamma förslag är därför att de allmänna domstolarna — när frågan framgent landar i deras knä — inte krånglar till det, utan helt enkelt applicerar HD:s kriterier också på sådana rättegångskostnader som har uppstått i ett tidigare förvaltningsmål. Att på detta sätt döma ut kostnadsersättning med direkt stöd av grundlagens (alternativt Europakonventionens eller EUstadgans) bestämmelse om rättvis rättegång — inte en skadeståndsbestämmelse — tror jag nämligen har bäst förutsättningar att inte kränka rätten till en rättvis rättegång. Som minoriteten konstaterar i HFD 2022 ref. 10 vore det nämligen paradoxalt om rätten till en rättvis rättegång måste kränkas för att enskilda genom skadestånd ska tillförsäkras den rätt till kostnadsersättning som följer av rätten till en rättvis rättegång.s. 197