1 · Inledning

1.Statusen hos stadgandena i RF 1:2 har varit en fråga som diskuterats återkommande i den statsrättsliga doktrinen under de senaste decennierna.s. 165

2.Konstitutionella regler innebär att det allmänna under vissa specifika omständigheter ska göra, får göra eller ska underlåta vissa saker. Det finns också konstitutionella principer som det allmänna ska iaktta när den utövar offentlig makt, men där rättsprincipen dels är generellt tillämplig, dels ska vara handlingsstyrande utan att den föreskriver specifika rättsregler. Det finns också i såväl vanlig lagstiftning som i grundlagar målsättningsstadganden som uttrycker att det allmänna ska sträva efter att uppnå eller undvika vissa saker, men utan att dessa normer anses vara bindande för det allmänna eller för någon annan.En fjärde typ av normer som liknar rättsprinciper men som inte har någon självständig betydelse utan bara aktualiseras vid tolkningen av andra rättsregler är vad jag valt att kalla tolkningsprinciper.s. 165

3.I svensk rätt har RF 1:2 traditionellt betraktats som ett målsättningsstadgande som normalt inte ska tillämpas av domstolar. På senare år har denna uppfattning ibland kommit att ifrågasättas. I doktrinen har Taube argumenterat för att bestämmelser i 1 kap. RF ska kunna ses som bindande regler och att det i varje fall inte är uteslutet att det skulle kunna gälla RF 1:2. Även Wenander har diskuterat om man utifrån ett systematiskt perspektiv kan bedöma om konstitutionella regler ska förstås som bindande för rättstillämparen eller inte. Wenander betonar därvid särskilt om en principiellt hållen bestämmelse också konkretiseras i andra delar av konstitutionen, vilket bl.a. aktualiseras vad gäller tolkningen av RF 1:2. En fråga som aktualiseras av rättsutvecklingen under senare år är om man ska se hela 1 kap. RF som bindande principstadganden eller om man ska anse att det skett en viss differentiering i hur man i praxis uppfattar de olika stadgandena, så att det går att skilja mellan rättsprinciper, målsättningsstadganden och tolkningsprinciper. Det synes klart att den ökande betoningen av legalitet, samt av saklighet och opartiskhet gör att vissa bestämmelser i 1 kap. RF, i synnerhet RF 1:1 3 st. och RF 1:9 fått större betydelse i rättstillämpningen. Det står dock klart av rättspraxis avseende dessa bestämmelser i jämförelse med RF 1:2 att det inte skett någon motsvarande generell utveckling av domstolarnas tillämpning av RF 1:2.s. 165

4.Historiskt sett var det faktum att RF 1:2 inte var bindande, d.v.s. inte kunde tillämpas av domstolar eller myndigheter, oomtvistat och det sågs därför som att dess karaktär främst var en politisk viljeyttring. I denna uppsats försöker jag analysera innebörden av RF 1:2 och dela upp texten i regler (som inte finns i RF 1:2), målsättningsstadganden och rättsprinciper. Med målsättningsstadganden avses sådant som den offentliga makten ska främja, verka för, värna, trygga eller motverka, d.v.s. när RF föreskriver att den offentliga makten ska verka för vissa syften, dock utan att närmare föreskriva hur den ska söka uppnå dessa syften.s. 166

5.Det är uppenbart att förarbetena vad gäller i synnerhet RF 1:9 och RF 1:1 3 st. är väsentligt mer preciserade än vad som är fallet med RF 1:2. RF 1:1 3 st. uttrycker det allmänna kravet på normbundenhet i den offentliga verksamheten medan RF 1:9 innebär ett förbud mot partiskhet och osaklighet (det senare i huvudsak förstått som godtycke, d.v.s. särbehandling på grunder som saknar stöd i lagstiftning och handlande från det allmännas sida som är irrationellt eller ogrundat). Eftersom rättspraxis är betydligt mer omfattande och legalitetskravet uppställer direkta krav på lagstiftningen och inte enbart utgör tolkningsprinciper kan man som jag ser det inte jämställa RF 1:2 med RF 1:9 eller RF 1:1 3 st.s. 166

6.RF 1:2 har en viss språklig betydelse i den meningen att det torde vara möjligt att sluta sig till en språklig innebörd av den aktuella bestämmelsen, men det är däremot klart att man inte utifrån den språkliga innebörden eller vad som uttrycks i förarbeten eller doktrin kan sluta sig till några handlingsnormer för det allmänna. För att uppfylla syftet att analysera betydelsen av RF 1:2 söker jag utreda dess innebörd och hur bestämmelsen tillämpats av domstolar och JO. Vad gäller behandlingen av rättskällorna har de högsta domstolarnas avgöranden en prejudicerande roll i svensk rätt. Huruvida JO:s beslut är att se som en rättskälla är inte lika entydigt, men det torde i varje fall vara klart att beslut från JO används av domstolar i fall där prejudikat från domstolarna saknas. Det finns därför skäl att analysera hur RF 1:2 tolkats i JO:s praxis.s. 167