Stycket

4.Högsta domstolen uttalade sig inledningsvis generellt. Till att börja med underströks att bedömningen ska riktas in mot den metod som rådgivaren har använt sig av (jfr ”Advokatens skatterådgivning” NJA 2019 s. 877 ”, p. 30, och ”Advokatens skadeståndsansvar” NJA 2018 s. 414, p. 24). Rådgivaren ska anpassa sitt val av metod efter den aktuella uppgiften. Aktsamhetsbedömningen ska dessutom särskilt inriktas på om rådgivaren har varit tillräckligt omsorgsfull i sin genomgång och analys av rättsläget. Avgörande är att rådgivarens bedömning grundar sig på en fackmässig undersökning av rättsläget och inte att den ”står sig” vid en senare prövning. (p. 14). I sammanhanget lyfte domstolen också fram vikten av att rådgivaren presenterar rättsläget på ett rättvisande sätt, med välgrundade påpekanden om eventuella osäkerheter, så att uppdragsgivaren får ett korrekt beslutsunderlag (p. 14). Vad Högsta domstolen anförde i dessa delar ligger i linje med vad den tidigare har uttalat (se särskilt ”Advokatens skatterådgivning” NJA 2019 s. 877, p. 29–32).s. 8