1.En central aspekt av den juridiska rådgivarens uppdrag går ut på att svara för att de råd som lämnas är juridiskt välgrundade (se nedan avsnitt 4.2). I linje med detta framhöll Högsta domstolen att frågan om NN varit oaktsam måste bedömas mot bakgrund av ”hur säkert” rättsläget kunde bedömas vara (p. 16). Domstolens slutsats var att NN hade goda skäl för sitt antagande att inskrivningsmyndigheten skulle bevilja uppskov med stämpelskatten (p. 21), men att han även hade anledning att räkna med risken för att domstolar och andra myndigheter tvärtom skulle komma fram till att uppskov inte kunde beviljas (p. 22).s. 5
2.Enligt 32 a § stämpelskattelagen ska inskrivningsmyndigheten medge uppskov med betalning av stämpelskatt bland annat om (1) överlåtaren (Föreningen) ingår i samma koncern som förvärvaren (Dotterbolaget), (2) koncernens moderföretag är ett svenskt aktiebolag och (3) överlåtaren inte ingår i någon annan koncern än den i vilken förvärvaren ingår. Tvisten begränsade sig till att avse huruvida förstnämnda villkor var uppfyllt. Den avgörande frågan var därför om den aktuella lagregeln ska tolkas på ett sådant sätt att Föreningen och Dotterbolaget ingick i samma koncern.s. 5
3.Stämpelskattelagen innehåller ingen definition av vad en koncern är. Frågan diskuteras inte heller i lagmotiven. Däremot uttalas att lagen med ett företags ”moderföretag” och ”dotterföretag” avser alla över- respektive underliggande företag till förstnämnda företag. I litteraturen har framhållits att det måste vara ett civilrättsligt koncernbegrepp som ska tillämpas. Anledningen är att rätten till uppskov enligt 32 a § p. 1 stämpelskattelagen förutsätter att det gemensamma moderföretaget är ett svenskt aktiebolag, en svensk ekonomisk förening, en svensk sparbank eller ett svenskt ömsesidigt försäkringsföretag.s. 6
4.Svensk rätt saknar ett enhetligt koncernbegrepp. Vid en tillämpning av skatterättsliga regler rörande koncernbidrag gäller en speciell definition av begreppen moderföretag och helägt dotterföretag enligt 35 kap. 2 § inkomstskattelagen (1999:1229). Andra och till stora delar överensstämmande definitioner återfinns bl.a. i 1 kap. 4 § årsredovisningslagen (1995:1554), 1 kap. 11 § aktiebolagslagen (2005:551), 1 kap. 10 § jämfört med 12 § lagen (2018:672) om ekonomiska föreningar, och 1 kap. 2 § sparbankslagen (1987:619).s. 6
5.Den stämpelskatterättsliga uppskovsrätten för koncerninterna överlåtelser kräver uttryckligen att överlåtaren och förvärvaren har ett gemensamt moderföretag som tillhör någon av de utpekade associationsformerna. Detta antyder att koncernbegreppet för den associationsform som det påstådda moderföretaget tillhör ska tillämpas. För att två företag, B och C, ska utgöra dotterföretag till ett företag, A, och för att A ska utgöra ett moderföretag till B och C, krävs i linje med detta att koncernkraven för den associationsform som A tillhör är uppfyllda. Om A (såsom i det aktuella målet) är ett svenskt aktiebolag ska alltså koncerndefinitionen i 1 kap. 11 § ABL tillämpas (jfr p. 17). Denna ståndpunkt vinner också stöd av NJA 2009 s. 272 (II). Högsta domstolen uttalade där att 7 § andra stycket stämpelskattelagen bygger på regleringen i 32 a § samt att sistnämnda reglering får antas knyta an till definitionerna av koncerner i försäkringsrörelselagen, sparbankslagen, lagen om ekonomiska föreningar och aktiebolagslagen.s. 6
6.Den för det aktuella rådet avgörande rättsfrågan var alltså aktiebolagsrättslig till sin karaktär. Dotterbolaget hade rätt till uppskov om Dotterbolaget och Föreningen ingick i samma koncern enligt 1 kap. 11 § ABL (se p. 17). Lantmäteriet och Luleå tingsrätt förefaller ha utgått från att så inte kan ha varit fallet eftersom bostadsrättsföreningar inte skulle kunna ingå i koncerner.s. 6
7.Det saknas lagstöd för uppfattningen att bostadsföreningar inte skulle kunna ingå i koncerner. Ordalydelsen i bland annat 1 kap. 11 § ABL medför tvärtom att de kan göra det. Enligt lydelsen var Föreningen ett dotterföretag till Bolaget, och Bolaget ett moderbolag till Föreningen, om något av de föreskrivna koncernkriterierna var uppfyllt. I det aktuella målet var så fallet (se 1 kap. 11 § andra stycket p. 1 jämfört med första stycket p. 1 ABL). Slutsatsen kan enligt vår uppfattning inte bli någon annan än att Dotterbolaget och Föreningen var dotterföretag till Bolaget i den mening som åsyftas av 1 kap. 11 § ABL och därmed i den mening som åsyftas av 32 a § stämpelskattelagen (se p. 20).s. 7
8.För att trots detta komma till slutsatsen att Dotterbolaget inte var berättigat till uppskov krävs att det föreligger skäl för ett reduktionsslut. Lantmäteriet och Luleå tingsrätt har uppenbarligen ansett ett sådant vara motiverat på den grunden att bostadsrättsföreningar inte skulle kunna ingå i koncerner. I det aktuella målet uttalade Högsta domstolen att frågan varken hade behandlats i lagmotiv eller litteratur och att NN särskilt mot bakgrund av en del uttalanden som gjorts i hovrättspraxis hade anledning att räkna med risken för att Lantmäteriet och domstolar skulle komma fram till att uppskov inte kunde beviljas (p. 22).s. 7