Skadeståndsansvar för juridisk rådgivning1 hänvisning
Rättsfall
NJA 2009 s. 272
RättskälldiskussionÖppna i bibliografi
Citera
NJA 2009 s. 272
BibTeX
@misc{nja-2009-s-272,
author = {{Högsta domstolen}},
title = {{NJA 2009 s. 272}},
year = {2009},
howpublished = {Rättsfall}
}Dom
Hämtar dom…
Omtalad i rättsvetenskapen
9 hänvisningar i 3 artiklar · 9 stycken/fotnoter
- Tingsrätten ogillade Hemåts talan baserat på bedömningen att rådgivaren inte varit oaktsam. Tingsrätten fann att den information som de relevanta rättskällorna tillhandahöll — de som inskrivningsmyndigheten hänvisade till, relevant associationsrättslig lagstiftning och rättsfallet NJA 2009 s. 272 II — närmast talade för att en bostadsrättsförening möjligen inte kunde vara moderföretag i en koncern i stämpelskattelagens mening men väl dotterföretag. C.J.:s undersökning var måhända bristfällig, menade tingsrätten, men om han gjort en ordentlig undersökning av gällande rätt hade hans råd troligen blivit detsamma.
- Även om man gräver vidare i de uppslag som inskrivningsmyndigheten refererar till och i rättsfallet NJA 2009 s. 272 II, som tingsrätten uppmärksammar vid överprövningen av beslutet, kan man knappast komma till någon annan slutsats. Uttalandena i de angivna lagförarbetena handlar uteslutande om frågan om koncernreglerna i lagen om ekonomiska föreningar ska gälla för bostadsrättsföreningar. Den frågan saknar betydelse för den aktuella frågan om uppskov med betalning av stämpelskatten. Frågan i Svea hovrätts beslut från 2009 handlar om en situation där en bostadsrättsförening förvärvade en fastighet från en ekonomisk förening som den ägde samtliga andelar i, dvs. frågan var om uppskov med betalning av stämpelskatt kunde beviljas när en bostadsrättsförening var moderföretag i en koncernliknande konstellation. Även den frågan saknar betydelse i sammanhanget. Frågan i rättsfallet NJA 2009 s. 272 II handlade om kravet på intyg vid transportköp enligt 7 § stämpelskattelagen när en bostadsrättsförening förvärvat en fastighet från ett aktiebolag. HD:s uttalanden i det rättsfallet tangerar inte ens den aktuella frågan. Inte heller kan man finna något uttalande obiter dictum rörande koncernfrågan i det aktuella rättsfallet.
- C.J. borde, säger HD, ha läst vad hovrätten sa i rättsfallet NJA 2009 s. 272 II och vad Svea hovrätt redovisade för uppfattning i det nämnda hovrättsavgörandet, även om de båda målen handlade om andra situationer än den aktuella, och dragit slutsatsen att det fanns en risk för att inskrivningsmyndigheten (och tingsrätten) skulle komma fram till att uppskov inte kunde beviljas. Han kunde t.ex. ha tagit kontakt med Lantmäteriet och frågat. Det handlar således om frågan hur inskrivningsmyndigheten och tingsrätten skulle tillämpa den aktuella bestämmelsen och inte om frågan vad bestämmelsen i sig innebär.
Skatterådgivarens ansvarsbegränsning5 hänvisningar
- PwC hade således i och för sig goda skäl för sitt antagande att inskrivningsmyndigheten skulle komma att bevilja uppskov med inbetalning av stämpelskatten. Mot detta stod att situationen var speciell, och att några uttalanden i förarbetena till stämpelskattelagen om vad som gäller när en bostadsrättsförening överlåtes inom en koncern saknades. Frågan hade inte heller behandlats i doktrinen. Med hänvisning till uttalanden i en del rättspraxis, NJA 2009 s. 272 II (uttalanden av Hovrätten) och ett hovrättsavgörande från 2009 menade emellertid HD att PwC hade haft anledning att räkna med risken för att Lantmäteriet skulle kunna komma fram till att uppskov inte skulle beviljas. Med hänsyn till den stora vikt som Hemåt hade förklarat att koncernen fäste vid att några negativa skattekonsekvenser inte fick uppstå, hade det därmed funnits skäl för PwC att undersöka saken närmare, eventuellt genom att ta kontakt med Lantmäteriet. I vart fall hade det ålegat PwC att inte lämna ett besked som kunde uppfattas som att uppskov skulle komma att medges.
- Som framkommer i den här refererade domen menade såväl majoritet som minoritet att inte heller den här aktuelle rådgivaren hade gjort en tillräckligt omsorgsfull utredning. Rådgivaren hade underlåtit att beakta uttalanden som hade gjorts i ”närliggande praxis” av hovrätten dels i NJA 2009 s. 272 II, dels i ett hovrättsavgörande från 2009 (någon närmare referens till vilket fall som åsyftas i denna del lämnas inte i domskälen).
- Vad gäller NJA 2009 s. 272 II kan sägas att den huvudsakliga rättsfrågan i detta fall avsåg tillämpningen av ett formkrav. Frågan var om ett aktiebolag, som hade sålt en fastighet till en bostadsrättsförening, skulle kunna förvägras att återfå en del av den stämpelskatt som bolaget hade erlagt. I sin ansökan om återvinning hade bolaget underlåtit att lämna in ett intyg om att det inte förelåg något koncernförhållande mellan bolaget och bostadsrättsföreningen. Frågan var om denna brist skulle kunna läggas till grund för att avslå bolagets begäran om återbetalning. Till skillnad från hovrätten menade HD att så var fallet.