Se bl.a. Högsta domstolens dom den 15 juli 2021 i mål nr T 4494-20 (”Mätarställningen”) p. 12, NJA 2014 s. 960 p. 23, NJA 2013 s. 271 p. 7 och NJA 2012 s. 597 p. 13.
Hänvisas från p. 14 (s. 106)
1.3.1 Allmänt Medhjälparansvar handlar om huruvida en anlitad medhjälpare C:s handlingar ska tillräknas den anlitande parten B i skadeståndsrättsligt hänseende. B kan i så fall bli ersättningsskyldig för skador som C orsakar tredje man (A). När inomobligatoriskt medhjälparansvar diskuteras förutsätts också att den skadelidande tredje mannen A har ett avtal med den medhjälparanlitande parten B, eller i vart fall att B har avgivit ett prestationslöfte till A. I sådana situationer har B även ingått avtalet med C för att denne ska hjälpa B att fullgöra sin förpliktelse mot A. Ofta känner C till detta och vet följaktligen att han eller hon är B:s medhjälpare. På motsvarande sätt känner A ofta till att B uppfyller sin förpliktelse mot dennegenom en medhjälpare. Så behöver emellertid inte vara fallet. C kan vara medhjälpare trots att varken C eller A känner till det.s. 102
2.Men frågor om B:s medhjälparansvar kan uppstå även när det saknas ett obligationsrättsligt förhållande mellan A och B. A är i så fall tredje man inte bara utifrån C:s perspektiv, utan även utifrån B:s. I sådana situationer har B normalt ingen förpliktelse mot A som C hjälper B att fullgöra. B kan exempelvis vara en entreprenör, C en underentreprenör och A ägare av en fastighet som gränsar till beställaren D:s fastighet. För att B i en sådan situation ska bli skadeståndsansvarig mot A för den skada som C orsakar krävs en utomobligatorisk grund. I nästa avsnitt (4) fokuserar vi, i likhet med det norska rättsfallet, på det inomobligatoriska ansvaret. I föreliggande avsnitt vill vi i stället diskutera medhjälparansvaret på dess övergripande nivå och även klargöra hur det kan delas in i undertyper.s. 102
3.När inomobligatoriskt medhjälparansvar föreligger följer det direkt eller indirekt av gällande rätt. För att indirekt medhjälparansvar ska föreligga krävs att det följer av innehållet i ett bindande avtal eller ett ensidigt löfte. När medhjälparansvar föreligger utan att följa av innehållet i rättshandlingar är det direkt. Ansvaret går då omedelbart att härleda ur rättsregler. Utomobligatoriskt medhjälparansvar är alltid direkt.s. 102
4.Vad gäller direkt medhjälparansvar uppkommer frågan vad som krävs för att en rättsregel ska räknas som en medhjälparansvarsregel. Så är fallet om och endast om den föreskriver att ett visst rättssubjekt (B) i skadeståndsrättsligt hänseende ansvarar för handlingar som företas av dennes medhjälpare (C). I den mån gällande rätt innehåller sådana regler kan C:s handlingar utlösa ett skadeståndsansvar för B gentemot den som skadas av dessa handlingar (A). Därmed inte sagt att förekommande regler innebär att B alltid blir skadeståndsskyldig mot A för skador som C orsakar. Till att börja med förutsätts att allmänna krav för skadeståndsansvar är uppfyllda. Det innebär att B blir ansvarig endast om tillämplig ansvarsgrund föreligger (t.ex. oaktsamhet), om det föreligger ett orsakssamband som uppfyller krav på adekvans eller förutsebarhet och om eventuellt tillämpliga krav rörande normskydd är uppfyllda. Exakt vad som krävs för att medhjälparansvar ska aktualiseras beror härutöver på hur medhjälparansvarsreglerna är villkorade. 3.2 Ansvar för annans handlande Medhjälparansvar handlar om ansvar för annans handlande och måste skiljas från ansvar för eget handlande. Vad gäller fysiska personer uppstår normalt inga problem att avgöra vad som räknas som eget handlande. Annorlunda är det för juridiska personer. Anledningen är att handlingar av vissa fysiska personer tillräknas den juridiska personen som dess egna och när så är fallet uppstår alltså inte frågor om medhjälparansvar. Exempelvis måste medhjälparansvar skiljas från ansvarsfrågor i anledning av organhandlande.s. 102
5.Bilden kompliceras om både B och dennes medhjälpare C har orsakat en och samma skada för A. Om B:s handling i en sådan situation uppfyller förutsättningarna för att vara skadeståndsgrundande är denne skadeståndsansvarig på grund av eget handlande. I så fall har A rätt till skadestånd av B, oavsett om B därutöver bär ett ansvar för C:s handlande.s. 103
6.Anta att A och B har ett avtal som ålägger B en förpliktelseoch att avtalet innebär att B saknar frihet att anlita C för att hjälpa B uppfylla denna. Trots detta anlitar B medhjälparen C, som i sin tur orsakar A skada. I så fall kan B bli skadeståndsansvarig på grund av eget handlande. Handlingen att anlita C företas av B och utgör ett brott mot avtalet med A. Förutsatt att detta avtalsbrott har orsakat A:s skada kan då skadeståndsskyldighet aktualiseras, utan att frågor om medhjälparansvar aktualiseras.s. 103
7.Även om B enligt avtalet med A är fri att anlita en medhjälpare kan B bli skadeståndsskyldig för skador som medhjälparen orsakar A på den grunden att B brustit i omsorg vid sitt val av medhjälpare eller i sin övervakning av den valda medhjälparen. I likhet med ovanstående exempel handlar det även här om B:s ansvar för egna handlingar. Om B däremot inte företagit någon handling som orsakat skadan kan B inte bli skadeståndsansvarig på grund av egna handlingar. I så fall återstår frågan om B har ett medhjälparansvar mot A.s. 103
8.Huruvida B har en frihet mot A att anlita C för att hjälpa B med att uppfylla sin förpliktelse mot A beror på innehållet i avtalet mellan A och B. Som vi har framhållit kan avtalet innebära att förpliktelsen får uppfyllas endast av B. Men avtalet kan även innebära att B inte själv får uppfylla sin förpliktelse. I så fall begår B ett avtalsbrott genom eget handlande om B själv utför åtagandet. Här har B med andra ord en skyldighet mot A att uppfylla sin förpliktelse genom en medhjälpare. Slutligen kan avtalet även innebära att B har en valfrihet. Förpliktelsen är i så fall konstruerad på ett sådant sätt att den ger B en mer eller mindre omfattande frihet i fråga om huruvida medhjälpare ska anlitas och, i så fall, vem eller vilka.s. 104
9.Till detta kommer att det finns ansvar för annans handlande som inte utgör medhjälparansvar. För det första handlar medhjälparansvar om skadeståndsansvar. Frågan är under vilka förutsättningar B blir skadeståndsskyldig mot A, om B:s medhjälpare C orsakar skada för A. Vidare är det brukligt att från medhjälparansvar exkludera det skadeståndsrättsliga ansvar för arbetstagare med flera som följer av 3 kap. 1 § jämfört med 6 kap. 5 § skadeståndslagen (1972:207). Systematiskt handlar medhjälparansvar om ansvar för handlande av rättssubjekt som inte organisatoriskt är att hänföra till eller jämställa med den anlitande parten (B). För att inte medhjälparansvaret ska förväxlas med principalansvaret är det därför lämpligt med en negativ avgränsning. Medhjälparansvar är ansvar för medhjälpare som inte omfattas av principalansvar i snäv mening. Detta hindrar förstås inte att även medhjälparansvaret skulle kunna betecknas som ett slags principalansvar.s. 104
10.I litteraturen begränsas medhjälparansvaret dessutom ofta till att avse ”självständiga” medhjälpare. Det förekommer även distinktioner mellan självständiga och osjälvständiga medhjälpare respektive ”substitut”. Dessa gränsdragningar hänger förmodligen delvis samman med det systematiska behovet av att skilja medhjälparansvaret från juridiska personers ansvar för eget handlande (”organhandlande”) samt från principalansvar i snäv mening. Redan principalansvaret i 3 kap. 1 § skadeståndslagen (1972:207) innebär att en avtalspart kan svara för skador som orsakas av dennes arbetstagare. Om C är en sådan anlitad avtalspart medför principalansvaret att B kan bli skadeståndsskyldig mot A, om C orsakar A skada. 3.3 Ansvarets inom- och utomobligatoriska dimensioner En viktig skiljelinje för medhjälparansvaret tar fasta på huruvida den potentiellt ansvarige parten (B) och den skadelidande parten (A) står i ett obligationsrättsligt förhållande till varandra. Typiskt sett är det i så fall fråga om ett avtalsförhållande, men B kan även ha avgett ett ensidigt prestationslöfte till A. Medhjälparansvarsregler som förutsätter att det finns ett sådant rättsförhållande mellan A och B är inomobligatoriska till sin karaktär. Övriga regler om medhjälparansvar är utomobligatoriska.s. 104
11.Indelningsgrunden tar alltså sikte på huruvida reglerna är tillämpliga endast när det finns ett obligationsrättsligt förhållande mellan A och B. Om och endast om så är fallet handlar det med detta synsätt om inomobligatoriska medhjälparansvarsregler. En annan sak är att inomobligatoriskt medhjälparansvar även kan följa av innehållet i ett bindande avtal eller ett bindande ensidigt löfte och därmed ha en indirekt karaktär (se nedan under 3.4).s. 105
12.Ingenting hindrar heller att utomobligatoriskt medhjälparansvar kan föreligga i obligationsrättsliga förhållanden. Den utomobligatoriska skadeståndsrätten är som utgångspunkt tillämplig även i relationen mellan parterna i ett avtal. Om man mer allmänt hänvisar till skadestånd ”inom” eller ”utom” avtalsförhållanden riskerar det att uppstå missförstånd, eftersom sådana uttalanden inte gör den nu nämnda åtskillnaden mellan skadestånd i avtalsförhållanden (vilket kan grundas på inom- eller utomobligatoriska regler) och skadestånd grundat på avtal, vilket förutsätter förekomsten av ett avtalsförhållande. 3.4 Den inomobligatoriska dimensionen När inomobligatoriskt medhjälparansvar följer av rättsregler har dessa per definition en utfyllande funktion. Innehållet i avtalet mellan A och B kompletteras då med en skyldighet för B att under vissa villkor ersätta A för skador som B:s medhjälpare C kan komma att orsaka A. I likhet med utfyllande rätt i allmänhet är även medhjälparansvarsregler antingen förhandsdispositiva eller förhandstvingande. Om de är tvingande kan A och B inte genom avtal sätta dem ur spel. Är de däremot dispositiva står det parterna fritt att åsidosätta dem.s. 105
13.Som utgångspunkt kan parterna både begränsa och utvidga medhjälparansvaret jämfört med vad som följer av den utfyllande rätten. Anta t.ex. att huvudentreprenören i Sjømerket hade åtagit sig att svara för alla sakskador som underentreprenören orsakar beställaren under transporten. I så fall hade huvudentreprenören varit skadeståndsansvarig trots att skadan inte orsakats genom ett avtalsbrott. Det är vanligt att standardavtal reglerar medhjälparansvar. I enlighet med allmänna principer kan ett sådant löfte också ske konkludent. Till detta kommer att B:s medhjälparansvar mot A även kan utvidgas (men inte inskränkas) genom avtal mellan B och C i enlighet med regler om självständigt berättigande tredjemansavtal.s. 105
14.När parterna individuellt eller genom standardavtal kommit överens om en avtalsreglering av medhjälparansvaret får uppkommande tvister om omfattningen eller innebörden i detta medansvar i första hand lösas genom avtalstolkning. En annan sak är att den utfyllande rätten utgör ett tolkningsdatum och därmed kan vara av betydelse även när parterna har reglerat frågorna. Som framgår i Sjømerket kan olika typer av tolkningsfrågor uppstå med anledning av en ifrågasatt avtalsreglering av medhjälparansvar. En fråga av mer allmän natur är om en avtalsreglering av en avtalsparts ansvar i ett visst hänseende ska tolkas motsatsvis på ett sådant sätt att parterna får anses ha uteslutit en tilllämpning av rättsregler som föreskriver ett annat och kanske mer långtgående ansvar. Den fråga av detta slag som förelåg i Sjømerket, men som Høyesterett inte behövde ta ställning till, var om det avtalade medhjälparansvaret skulle betraktas som uttömmande.s. 106
15.I avsaknad av avtalsinnehåll föreligger däremot en avtalslucka och då måste frågan besvaras med direkt tillämpning av den utfyllande rätten. Vi ska inte här diskutera hur den dispositiva bakgrundsrätten rörande medhjälparansvar ser ut (se nedan avsnitt 4). Däremot finns anledning att uppmärksamma att medhjälparansvarsregler kan vara utformade på många olika sätt. Låt oss för argumentets skull anta att de skulle vara utformade på ett sådant sätt att B:s inomobligatoriska ansvar mot A för skador som orsakas av C återspeglar C:s utomobligatoriska ansvar mot A avseende eget handlande. B är i så fall inomobligatoriskt ansvarig mot A, om och endast om C är utomobligatoriskt ansvarig mot A.s. 106
16.I ett hänseende skulle ett sådant medhjälparansvar vara påfallande snävt. En stor skillnad mellan den inom- och utomobligatoriska skadeståndsrätten är att det inomobligatoriska ansvaret för rena förmögenhetsskador som orsakats genom eget handlande är avsevärt vidare än det utomobligatoriska. Som utgångspunkt kan alla avtalsbrott ge upphov till en skyldighet att ersätta rena förmögenhetsskador. Men om nu B:s (inomobligatoriska) medhjälparansvar mot A sammanfaller med C:s utomobligatoriska ansvar mot A skulle B normalt sakna skadeståndsansvar i situationer där C orsakar A rena förmögenhetsskador, trots att B hade burit ett sådant ansvar, om han eller hon själv hade utfört den skadeorsakande handlingen.s. 107
17.I fråga om person- och sakskador skulle B:s (inomobligatoriska) medhjälparansvar däremot vara uppseendeväckande långtgående. B skulle i så fall ha ett ansvar mot A som varken har med avtalet mellan A och B eller avtalet mellan B och C att göra. Anta att A äger fastigheterna X och Y. A har anlitat B för att utföra ett arbete på X och B har i sin tur anlitat C för att utföra vissa av de erforderliga arbetsmomenten. Anta vidare att C även utför ett arbete för beställaren D i omedelbar närhet till A:s fastighet Y. Om C då vårdslöst orsakar skada på fastigheten Y skulle B bli ansvarig för denna, trots att skadan saknar samband både med avtalet mellan A och B och avtalet mellan B och C.s. 107
18.Föga förvånande bygger gällande rätt inte heller på någon sammankoppling mellan B:s inomobligatoriska medhjälparansvar för C och C:s utomobligatoriska ansvar för eget handlande. Utgångspunkten är i stället att B har samma inomobligatoriska ansvar mot A som om B själv hade företagit C:s skadeorsakande handling.s. 107