Citat i kontext

Närliggande

Fotnot 4

Här uppstår dels frågor om när en företrädare ska anses ha rättshandlat i den juridiska personens namn (se härom bl.a. J. Adestam och J. Berg, Handlande för en juridisk person eller i eget namn — särskilt om betydelsen av publicitetsreglerna, i Vänbok till Anders Lagerstedt, 2020, Jure, s. 1 ff.), dels frågor om när ett annat slags handling som företagits av ett organ är att tillräkna den juridiska personen som dess egen, se bl.a. NJA 1989 s. 519 och om bägge de nu nämnda frågorna S. Lindskog, Lagen om handelsbolag och enkla bolag — En kommentar, Norstedts, 3 uppl., 2019, 2:17.6.1–2 (med vidare hänvisningar). Angående organhandlande, se prop. 1972:5 s. 211 och J. Hellner och M. Radetzki, Skadeståndsrätt, Norstedts, 10 uppl., 2018, s. 147.

Hänvisas från p. 4 (s. 102)

4.Vad gäller direkt medhjälparansvar uppkommer frågan vad som krävs för att en rättsregel ska räknas som en medhjälparansvarsregel. Så är fallet om och endast om den föreskriver att ett visst rättssubjekt (B) i skadeståndsrättsligt hänseende ansvarar för handlingar som företas av dennes medhjälpare (C). I den mån gällande rätt innehåller sådana regler kan C:s handlingar utlösa ett skadeståndsansvar för B gentemot den som skadas av dessa handlingar (A). Därmed inte sagt att förekommande regler innebär att B alltid blir skadeståndsskyldig mot A för skador som C orsakar. Till att börja med förutsätts att allmänna krav för skadeståndsansvar är uppfyllda. Det innebär att B blir ansvarig endast om tillämplig ansvarsgrund föreligger (t.ex. oaktsamhet), om det föreligger ett orsakssamband som uppfyller krav på adekvans eller förutsebarhet och om eventuellt tillämpliga krav rörande normskydd är uppfyllda. Exakt vad som krävs för att medhjälparansvar ska aktualiseras beror härutöver på hur medhjälparansvarsreglerna är villkorade. 3.2 Ansvar för annans handlande Medhjälparansvar handlar om ansvar för annans handlande och måste skiljas från ansvar för eget handlande. Vad gäller fysiska personer uppstår normalt inga problem att avgöra vad som räknas som eget handlande. Annorlunda är det för juridiska personer. Anledningen är att handlingar av vissa fysiska personer tillräknas den juridiska personen som dess egna och när så är fallet uppstår alltså inte frågor om medhjälparansvar. Exempelvis måste medhjälparansvar skiljas från ansvarsfrågor i anledning av organhandlande.s. 102