Stycket

1.Några övergångsbestämmelser till den nya lagstiftningen har inte meddelats. Reglerna ska alltså, enligt en allmän skadeståndsrättslig princip, tillämpas endast på skadefall som inträffar efter ikraftträdandet 1 augusti 2022. I kommitténs betänkande förekommer visserligen en del uttalanden om att det ändå skulle finna utrymme för domstolarna att döma ut skadestånd vid överträdelse av RF redan dessförinnan, och Lagrådet förordade av praktiska skäl och på grund av vissa rättviseaspekter att lagen skulle få sådan tillbakaverkande effekt. Regeringen ansåg emellertid, trots avgörandena NJA 2014 s. 323 och 332, att rättsläget var oklart före ikraftträdandet och hänvisade till tidigare lagstiftningspraxis där sådana avsteg från den aktuella principen inte förekommit. Det framhölls att en skadelidande som utsatts för en överträdelse av en rättighet enligt 2 kap. i allmänhet kunde begära skadestånd med hänvisning till att samtidigt en konventionsöverträdelse skett eller i varje fall ansvar förelåg enligt 3:2 SkL på grund av fel eller försummelse vid myndighetsutövning eller annan specialreglering; vidare anfördes den pågående utveckling av grundlagsansvaret som framgått av HD:s tidigare praxis. Man kan dock inte helt hålla med om uttalandena om den skadelidandes goda ersättningsmöjligheter enligt äldre rätt; också här får det intresse att 3:2 SkL inte ger möjligheter till ideellt skadestånd.s. 970