Stycket

1.Till en början avsåg rättighetsansvaret överträdelse av Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna, något som kunde åberopas inte bara mot myndighetsbeslut utan också mot lagstiftning som stred mot konventionen. Sedan år 2005 tillämpades ansvaret utan särskilt stöd i lag av HD i en rad avgöranden, och 2018 infördes en regel om detta konventionsansvar i 3 kap. 4 § skadeståndslagen (SkL). Redan dessförinnan hade HD i ett par uppmärksammade domar dömt ut skadestånd på grund av överträdelse av regeringsformen. Intressantast var NJA 2014 s. 323, där domstolen, också här utan lagstöd, ålade staten ansvar för ideell skada på grund av överträdelse av rätten till medborgarskap i 2 kap. 7 § RF, medan NJA 2014 s. 332 gällde skadestånd för brott mot grundlagens egendomsskydd i en äldre version (då i 2 kap. 18 §) på grund av en ganska oklar allmän princip. Domstolen gjorde för ovanlighetens skull inga uttalanden vid sidan av tvistefrågan om tillämpning av samma ansvar vid andra överträdelser av RF:s rättighetsregler; i litteraturen diskuterades livligt frågan vart domstolen nu var på väg. Ett nytt medborgarskapsfall (NJA 2018 s. 103) gav inte mycket mer besked än att domstolen var beredd att tillämpa särskilda preskriptionsregler beträffande grundlagsansvar när den sedvanliga tolkningen av preskriptionslagen ledde till otillfredsställande resultat.s. 959