Jfr RÅ 1999 ref. 76 (Barsebäcksmålet). Se för övrigt angående allehanda komplikationer vid bedömningen Bengtsson, Rättighetsansvar avsnitt 3.12 (där dock inte kunnat beaktas vissa uttalanden i propositionen om den begränsade betydelsen av grundlagsregelns formulering; man behöver knappast konstruera ett givet tillstånd att bedriva näring som en rätt till egendom och åberopa egendomsskyddet mot ett ingrepp).
Hänvisas från p. 5 (s. 970)
1.Som framgår kommer sannolikt skadeståndsfrågan att bedömas på växlande sätt beroende på vilken rättighet i RF som överträtts. Här ska bara något nämnas om två rättigheter där konventionsansvaret inte ger så mycket ledning: rätten till egendom enligt 2:15 — som är utformad annorlunda än Europakonventionens rättighetsskydd — och rätten till närings- och yrkesfrihet, som saknar motsvarighet i konventionen.s. 969
2.Vad angår egendomsskyddet kan resonemanget bli ganska komplicerat. Med bestämmelsens formulering kan överträdelse ske huvudsakligen på två sätt: antingen genom att expropriation eller rådighetsinskränkning beslutas utan att det motiverats av angelägna allmänna intressen (2:15 1 st.), eller också genom att visserligen ett sådant ingrepp kan anses grundlagsenligt men den bestämda ersättningen inte uppfyller kraven enligt 2:15 2 st. I det förra fallet torde kravet på proportionalitet mellan det allmänna intresset och ingreppet få väsentlig betydelse; att märka är emellertid att man då får beakta också den ekonomiska kompensation som ska utgå för ingreppet.Bedömningen försvåras ytterligare av att motiven rörande de allmänna intressenas vikt också hänvisar till en politisk värdering.s. 969
3.Frågan om överträdelse är alltså svår att bedöma, och det blir också problem när man ska fastställa storleken av ett eventuellt skadestånd. Bl.a. får man observera att vid en motsvarande korrekt expropriation ersättning skulle ha utgått med 125 % av den skadelidandes förlust; om ingreppet består, ska skadeståndet bestämmas på detta vis, och till detta kommer eventuell ersättning för ideell skada enligt 3:4 2 st. — Om däremot överträdelsen bara bestått i att ersättningen beräknats för lågt, kan sägas att grundlagen endast garanterar ”full ersättning”, varvid ersättningen ska bestämmas enligt grunder som anges i lag. Finns det sådana lagregler är kravet uppfyllt ifall de tillämpats riktigt. Saknas däremot lagregler får man bedöma om den utdömda kompensationen i varje fall når upp till det garanterade beloppet (alltså full ersättning, utan påslag); i så fall lär inte skadestånd utgå. Vad angår rådighetsinskränkning, ska i vissa fall ersättning utgå med påslag (se bl.a. 31 kap. 2 § miljöbalken); däremot kräver grundlagen bara ”ersättning”. Om det utgår en ersättning som inte är enbart symbolisk lär det inte ha skett någon överträdelse alls enligt 3:4 SkL. — Däremot kan ett felaktigt ersättningsbeslut i varje fall medföra skadestånd på grund av fel eller försummelse vid myndighetsutövning enligt 3:2 SkL, varvid bara ekonomisk skada ska ersättas — 3:4 1 st. 2 p. saknar som sagt motsvarighet i 3:2. Att märka är vidare den begränsning i talerätten som 3:7 SkL innebär när det gäller ansvar grundat på culpa av regering eller riksdag; den kan bli aktuell i denna situation.s. 969
4.Allt som allt är bestämmelsen om egendomsskydd ägnad att ge parter och domstolar åtskilliga bekymmer, vilka dock delvis beror på att förhållandet mellan 2:15 och påslagsregeln är oklart. Man kan knappast begära att lagstiftaren skulle tagit upp denna speciella fråga när grundlagsansvaret infördes.s. 970
5.Beträffande överträdelse av 2:17 RF uppkommer andra problem. När det gäller skadestånd, lär framför allt ingrepp som saknar tillräckligt stöd av angelägna allmänna intressen bli aktuellt. Även om bestämmelsen enligt ordalagen kan synas skydda bara mot lagstiftning som ingriper i näringsrätten, bör rimligen också myndighetsbeslut riktad mot viss verksamhet anses falla under paragrafen, i vart fall när det gäller skadestånd. Här talas inte om ersättning för ingreppet; över huvud taget framgår av motiven att paragrafen siktar till ett svagare skydd än vad som gäller för rätten till egendom. Man får emellertid räkna med att ett krav på proportionalitet ställs också i detta fall, och då får säkert hänsyn tas till om den skadelidande kan få kompensation för ett ingrepp.s. 970