Förr talades det om bokpengar. Det uttrycket är i Sverige mindre vanligt numera (i allt fall i den juridiska litteraturen; i engelskan förekommer dock uttrycket book money frekvent), förmodligen därför att uttryckssättet ger intryck av att informationsmediet är papper medan det idag uteslutande rör sig om elektronisk information samlad på ett visst informationsställe (ett konto), i praktiken ett bankkonto. Ett sådant konto är ett uttryck för rättsförhållandet (det ekonomiska mellanhavandet) mellan bankkunden och den kontohållande banken (att det finns olika slags konton, se not 53 nedan). Till skillnad från andra liknande konton (dvs. konton som är ett uttryck för det ekonomiska mellanhavandet mellan kontohållaren och kontohavaren, såsom skattekonto) har dock ett bankkonto vissa särskilda rättsliga egenskaper (jfr mitt tillägg i ”Skattekontot II” NJA 2016 s. 1074).
Hänvisas från p. 7 (s. 908)
Inledning
1.Medan köpet förmodligen är vardagslivets vanligaste transaktion så är betalning säkerligen den mest förekommande rättsliga dispositionen. Ena ledet i ett köp innefattar en betalning, och det gäller för de flesta kontraktstyper. Men betalning förekommer också i utomkontraktuella relationer mellan enskilda liksom i relationer mellan enskilda och det allmänna.s. 901
2.Betalning är som rättsligt begrepp inte särskilt precist. Kärnan kan sägas vara att det handlar om överförande av betalningsmedel från betalaren till betalningsmottagaren. Själva överförandet är en realhandling vars rättsliga signifikans beror på sammanhanget. Överförandet kan ske utan rättsgrund. Då är det just inget mer än en icke rättslägesförändrande realhandling (annat än vad som följer av att betalarens medel finns hos mottagaren — identifierbara eller inte längre identifierbara — med den återkravsrätt som följer av det och med den bevisverkan som handlingen i sig kan ha). Men det normala är naturligtvis att det finns en rättsgrund för överförandet. Det kan röra sig om en motprestation såsom vid köp och uppdragsavtal, en huvudprestation såsom vid försträckning, en ensidig prestation såsom vid gåva och tillskott eller ett skuldinfriande.s. 901
3.Betalning sker genom något betalningsmedel. Inte heller här är det fråga om något klart rättsligt begrepp. Oftast avses pengar i någon inte alldeles klar betydelse, men betalningsmedel kan i princip vara vad som helst som i den enskilda situationen fungerar som betalningsmedel. Enligt lagen (1988:1385) om Sveriges riksbank 5 kap. 1 § är visserligen bara sedlar och mynt, som enligt 9 kap. 14 § regeringsformen får ges ut av endast Riksbanken, lagligt betalningsmedel. Men i praktiken används sedlar och mynt (kontanter) som betalningsmedel i alltmer begränsad utsträckning. Betalningar sker nästan uteslutande elektroniskt med vad som kan kallas för kontopengar. Rättsligt sett handlar kontopengar om fordringar hos någon finansiell intermediär (typiskt sett en bank). Det kan således sägas att kontanter inte bara har förlorat det mesta av sin praktiska betydelse som betalningsmedel; dess rättsliga status har i praktiken urholkats.s. 901
4.Att kontanter inte används i någon mer betydande utsträckning är nu en sak, dess betydelse för betalningssystemet är en helt annan. I själva verket utgör det lagliga betalningsmedlet själva grundbulten — eller ankaret, om man så vill — i det systemet. Det faktiskt brukade betalningsmedlet — kontopengar — bygger således på förekomsten av kontanter. Det gäller inte bara i den meningen att kontopengar rättsligt sett är fordringar vars föremål just är fysiska kontanter, utan också i fråga om hur kontopengar (och annat) värdemäts genom den till fysiska kontanter kopplade svenska valutan med kronan som penningenhet.s. 902
5.Är då det förhållandet att fysiska kontanter är på väg att mer eller mindre försvinna något egentligt problem? Ja, det är det nog. Således bör det finnas tillgång till ett funktionellt betalningsmedel som inte innefattar någon insolvensrisk. Fysiska kontanter innefattar visserligen inte någon sådan insolvensrisk som ett innehav av kontopengar per definition gör, men de har på den andra sidan sådana nackdelar i förhållande till kontopengar att de inte kan sägas vara generellt funktionella. Mer väsentligt är kanske att ett lagligt betalningsmedel i form av enbart fysiska kontanter som i praktiken inte används kan äventyra det lagliga betalningsmedlets funktion som grundbult för betalningssystemet.s. 902
6.Det sagda leder till frågan om det lagliga betalningsmedlets funktionalitet kan förbättras genom en dematerialisering av de fysiska kontanterna. Vid sidan av (och på sikt möjligen rent av i stället för) sedlar och mynt i form av papper och metall skulle således Riksbanken ge ut elektroniska kontanter. Skillnaden i förhållande till sedlar och mynt skulle då i princip vara hänförlig till endast representationsformen (elektronisk i stället för fysisk) medan föremålet för representationen (tillgångsslaget) var detsamma, nämligen centralbankspengar i svensk valuta med kronan som penningenhet. Man kan uttrycka det så, att det rör sig om en dematerialisering av pappret i sedeln och metallen i myntet på ett sätt som motsvarar dematerialiseringen från pappersaktier till kontoaktier.s. 903
7.Möjligheten av elektroniska centralbankspengar (e-kontanter) fordrar överväganden av skilda slag. Det handlar om finanspolitik, teknik, policyfrågor (rörande bl.a. integritet), praktisk funktionalitet och rättsliga aspekter. Jag skall i det följande fokusera på det senare. Framställningen bygger på vissa utredningar för Riksbanken och publiceras med dess medgivande, men jag svarar själv helt för innehållet.s. 903
Centralbankspengar — fysiska och sedan kanske elektroniska
1.Dagens centralbankspengar (dvs. fysiska kontanter i form av sedlar och mynt) kan ses som ett led i en fortgående samhällsutveckling som bygger på människans förmåga till abstrakt tänkande. Från en renodlad byteshandel — vara mot vara, säd mot bakat bröd — har betalningsmedel i form av varor med särskilt beständigt bytesvärde, såsom metaller, kommit att fungera som ett för handeln effektiviserande mellanliggande transaktionsled. Större metallstycken som betalningsmedel kom efter hand att utvecklas till alltmer standardiserade inlagringsbevis (sedlar) avseende främst guld och silver, och mindre stycken (mynt) kvalitetssäkrades genom prägling som garanterade halt och vikt. Efter det att rätten att ge ut sedlar och mynt nationaliserades på 1800-talet har utvecklingen gått vidare till centralbankspengar i form av sedlar och mynt, som med tiden helt frigjorts från egenvärde och nu utgör ett slags värderepresenterande spelbrickor som endast Riksbanken får ge ut.s. 903
2.Skillnaden mellan sedlar och mynt begränsar sig idag till representationsformen. Förklaringen till att sedlar representerar ett högre värde (fler kronor) än mynt är historisk och har att göra med representationsföremålet. Mynt, till skillnad från sedlar, hade ursprungligen ett egenvärde i form av metallen. Mynten representerade alltså inget; de hade redan i sig ett värde. Eftersom större värden var opraktiskt att hantera i form av mynt, kom sedlar som representationsform att utvecklas. Efter det att metallismen övergavs och myntens metallvärde kommit att sakna betydelse är dock numera mynt precis som sedlar en representationsform. Representationsföremålet är då inte metaller utan pengars värde. Principiellt finns det därför inget hinder mot att använda sig av endast den ena representationsformen eller mot att vända på värdehierarkin så att mynt tillskrivs ett högre värde än sedlar.s. 904
3.Pengars värde är alltså föremålet för det som sedlar och mynt (centralbankspengar) representerar. Sedlar och mynt har ingen annan nyttofunktion än vad som följer av att det representerade värdet. Detta yttrar sig i form av en ekonomisk maktposition — man talar ofta om köpkraft (eller betalkraft), som bestäms konventionellt i den meningen att det är en funktion av det samhälleliga förtroendet för centralbankspengarna. En av de viktigaste uppgifterna för en centralbank är att upprätthålla det förtroendet.s. 904
4.Det värdetal (valören) som kommer till uttryck i en sedel eller på ett mynt är en närmare bestämning av det som representeras (värdetalet anger storleken av den ekonomiska makt som sedeln respektive myntet representerar). Värdet mäts då med en valuta som måttstock (där kronan utgör penningenheten i Sverige). Men valutans betydelse begränsar sig inte till att definiera i vilken omfattning sedlar och mynt representerar pengar (ekonomisk makt). Valutan har såsom ett samhälleligt måttsystem för värden genomgripande samhällsekonomisk betydelse. Det är emellertid en annan fråga.s. 904
5.Inte sällan sägs sedlar och mynt representera en rätt mot staten. Så kan man se det, nämligen till följd av centralbankens skyldighet att vårda det representerade värdet (dvs. upprätthålla kontanternas likviditet och köpkraft). Men det rör sig inte om någon fordring i rättslig mening. Det visar sig på många sätt. Fastän en sedel som representationsform har en rättsgenetisk släktskap med skuldebrevet och har vissa likheter med ett sådant, så är sedeln inte bärare av någon rätt som kan bli föremål för ränteberäkning enligt räntelagen eller preskription enligt preskriptionslagen. Sakrättsligt skydd uppnås genom tradition och inte denuntiation, fastän vad som enligt skuldebrevslagen krävs för att det skall vara fråga om ett löpande skuldebrev inte är uppfyllt. Och en sedel kan till skillnad från en enkel fordring godtrosförvärvas. I själva verket har sedlar och mynt inte bara samma representationsföremål (köpkraft); de utgör rättsligt sett samma slags representationsform, nämligen ett fysiskt föremål som båda bär samma slags information. Det rör sig om ett rättsligt förmögenhetsslag sui generis av specieskaraktär.s. 905
6.När man talar om pengar i mening av sedlar och mynt används ordet i regel omedvetet i två betydelser, nämligen i betydelsen av såväl ekonomisk makt som de metallbitar och papperslappar med vilken makten kommer till fysiskt uttryck (representeras) och kan överföras. I regel vållar det knappast något missförstånd. I detta sammanhang är det emellertid av viss betydelse att skilja mellan representationsföremål (ekonomisk makt) och representationsform (sedlar och mynt). Därför använder jag ordet kontanter för sedlar och mynt som representationsform och pengar för det som representeras (representationsföremålet, den ekonomiska makten).s. 905
7.Om man nu ser pengar (ekonomisk makt) som representationsföremålet och kontanter (sedlar och mynt) som representationsformer kan man ställa sig frågan om man kan ”inneha” pengar. Ekonomisk makt är ju något immateriellt, något man inte kan ta på. Rättsordningen bygger emellertid på innehav av immateriella rättigheter av olika slag. Från den synpunkten hindrar således inte det immateriella i maktställningen att makten (dvs. pengar i mening av köpkraft) kan innehas. Men det finns en skillnad i förhållande till de rättigheter som fotas på rättsordningen på så sätt, att ett innehav av pengar (direkt i form av kontanter eller indirekt i form av exempelvis bankmedel) inte ger en viss omedelbar rättslig makt. Det rör sig om en ekonomisk makt som vilar på förväntade beteenden i ett fungerade samhälle. Likväl framstår det inte som motsägelsefullt att tala om penninginnehav som uttryck för en ekonomisk maktställning av viss storleksordning.s. 905
8.Det sagda leder sammanfattningsvis fram till att centralbankspengar är en representationsordning för ekonomisk makt (köpkraft) ägnad för omsättning. Sedlar och mynt är representationsformer för den makten. Den ekonomiska makt som sedlar och mynt representerar upprätthålls av rättsordningen och kvalitetssäkras på olika sätt av centralbanken.s. 906
9.Vad som skall behandlas i det följande är vissa rättsliga aspekter — huvudsakligen men inte bara förmögenhetsrättsliga — på en tänkt dematerialisering av kontanter genom att det införs elektroniska centralbankspengar som tillhandahålls vid sidan av sedlar och mynt. Hur dematerialiseringen (elektronifieringen) genomförs rent tekniskt lämnas därhän. Det relevanta rättsligt sett är användargränssnittet, dvs. hur elektroniska kontanter skulle komma att hanteras och fungera i den ekonomiska samfärdseln.s. 906
Några terminologiska anmärkningar
1.Ord kan sägas vara handtag för tanken. Men om terminologin är oprecis bjuder det på motstånd inte bara när det gäller att klargöra det tänkta utan också när det gäller själva tanken. Som redan har framgått av det föregående är terminologin på det område som skall behandlas i många stycken oklar. Därför några inledande terminologiska anmärkningar.s. 907
2.Som har framhållits i det föregående förstås med betalningsmedel allt som faktiskt fungerar som sådant. Ett betalningsmedel har oftast inte något bruksvärde, men det finns inget principiellt hinder mot att något som har ett bruksvärde också fungerar som betalningsmedel (man betalar in natura, exempelvis med spannmål, men det kan också röra sig om tjänster såsom dagsverken). Ett betalningsmedel är således oftast det som dagligen kallas pengar, omedelbara i form av kontanter eller medelbara i form av kontopengar.s. 907
3.Med pengar i mer precis mening förstås här köpkraft (eller betalkraft, om man så vill). Den grundläggande representationsformen för pengar är kontanter (lagligt betalningsmedel), som ger innehavaren köpkraft.s. 907
4.Köpkraft handlar om att ha en faktisk position sålunda att det inte rör sig om någon rättslig relation (såsom ett fordringsförhållande). Köpkraft uppkommer genom den samhälleliga acceptansen av den representationsform för pengar som är i fråga (såsom sedlar och mynt).s. 908
5.Sedlar och mynt är den enda lagliga representationsformen för pengar (lagligt betalningsmedel). Sedlar och mynt brukar ofta kallas pengar, men i detta sammanhang är sedlar och mynt att se som endast en representationsform för representationsföremålet (omedelbara) pengar.s. 908
6.Med kontanter menas lagliga representationsformer för pengar. Idag är sedlar och mynt de enda slagen av kontanter (fysiska kontanter eller f-kontanter). Vad som skall utredas gäller rättsliga frågor rörande en möjlig ny dematerialiserad representationsform (elektroniska kontanter eller e-kontanter).s. 908
7.Med kontopengar menas sådana fordringar på pengar som fungerar som betalningsmedel (den typiska formen är bankmedel). Representationsföremålet är här fordringen på kontanter. Till skillnad från fkontanter är representationsformen i praktiken (om än inte rättsligt; kontoinformationen är inte konstitutiv) dematerialiserad genom att kontopengar kommer till uttryck endast i form av elektroniskt lagrad information.s. 908
8.Med valuta förstås det värdesystem genom vilket köpkraften mäts i termer av specifika enheter (kronor och ören). I Sverige och i de flesta länder är valutan kopplad till vad som är lagligt betalningsmedel, men principiellt sett behöver så inte vara fallet.s. 909
9.Numera har man också att göra med kryptopengar. Med det menas en elektronisk representationsform för köpkraft enligt ett eget värdesystem som i Sverige är fristående från rättsordningen. Kryptopengar kan men behöver inte utgöra ett betalningsmedel. Från kryptopengar och de rättsliga frågor sådana kan föranleda bortses i det följande.s. 909
10.Ytterligare en variant är e-pengar. Med det menas betalningsmedel som regleras i lagen (2011:755) om elektroniska pengar. Inte heller dessa berörs i det följande.s. 910
Betydelsen av rådande tankemönster
1.En viktig utgångspunkt är att e-kontanter funktionellt sett så långt som möjligt skall svara mot f-kontanter. Det gäller såväl praktiskt som rättsligt.s. 910
2.Betalningar i bred mening följer vissa tankemönster som bygger på fiktionen att de genomförs med sedlar och mynt. Medelsöverföringar beskrivs i dagligt tal som att det rör sig om fysiska överföringar, och samma paradigm kommer till uttryck i lagstiftningen.s. 910
3.Rådande tankemönster förklaras i betydande mån av den historiska utvecklingen av det monetära systemet. Detta är sprunget ur en byteshandel, där en vara byts mot en annan. Efter hand har den ena varan alltmer fått karaktär av medel i transaktionen i stället för ett mål i sig. Så särskilt i fråga om präglade metallstycken. Att sedlar sedermera kom att representera metallen förändrade inte att det rörde sig om ett fysiskt prestationsbyte, sedlar mot vara. Och den föreställningen består också efter det att föremålet för sedeln har frigjorts från metallkopplingen och övergått till föreställningen om värde och köpkraft.s. 910
4.Man kan se ett monetärt system som en gigantisk bokföringsordning (eller ett informationssystem) avseende uppskjutna prestationer. Men de tankemönster som präglar den ekonomiska samfärdseln utgår ifrån att sedlar och mynt har ett egenvärde på samma sätt som timmer och spannmål. Det gäller hur man beskriver betalningstransaktioner. Det gäller också hur lagarna är konstruerade.s. 910
5.Det anförda ger vid handen att en introduktion av e-kontanter inte sker i ett kommunikativt och rättsligt vakuum. För att fungera på bästa sätt bör eftersträvas att såväl terminologi som konstruktion sömlöst fogas till vad som råder som endast ett naturligt led i den fortlöpande samhällsutvecklingen. Det innebär att e-kontanter bör kunna beskrivas, hanteras och bedömas efter samma tankemönster som f-kontanter.s. 911
Funktionella krav
1.E-kontanter bör, förutom att bereda de fördelar som i sig följer med dematerialiseringen, i huvudsak fylla samma funktioner som f-kontanter. Därvid märks att f-kontanters primära funktion är att fungera som betalningsmedel. Om e-kontanter skall ges samma ställning som fkontanter är det därför en tämligen given utgångspunkt att e-kontanter skall vara ett lagligt betalningsmedel.s. 911
2.F-kontanter fungerar också som värdebevarare. Den funktionen är emellertid av underordnad betydelse. Oavsett ifall det rör sig om ett sparande eller om att hålla likvida medel för att möta fortlöpande betalningsförpliktelser, så sker det i allt väsentligt på något annat sätt än i form av ett kontantinnehav. Det motiverar att inte heller e-kontanter behöver fungera särskilt väl som värdebevarare. Det relevanta är i stället e-kontanters funktion som ett effektivt och säkert betalningsmedel som bevarar de fördelar som är förenade med f-kontanter men tar till vara de förbättringar som kan följa med dematerialiseringen.s. 911
3.Det sagda innebär till en början att e-kontanter skall vara ”innehavsbara” i ett slags elektronisk plånbok (e-plånbok) på ett sätt som motsvarar besittning av f-kontanter. Innehavaren skall vidare kunna kontrollera innehavet i sin e-plånbok (”räkna sina pengar”). Dessutom bör den elektroniska representationsformen utnyttjas för att tillgängliggöra egenhistorik genom att e-plånboken innehåller information om insättningar och uttag.s. 912
4.Vidare måste e-kontanter, för att ha samma funktionalitet som f-kontanter, ha full transfereringsbarhet. Med e-kontanter skall betalningar kunna ”genomföras fritt och omedelbart mellan de inblandade parterna”. De skall vidare kunna bytas mot (växlas till) f-kontanter och liksom f-kontanter kunna ”sättas in och tas ut” på bankkonton samt givetvis också föras över från en e-plånboken till en annan.s. 912
5.F-kontanter ger genom vad som kan kallas bäraregenskaper en ny innehavare ett långtgående skydd mot konkurrerande pretendenter. Ett motsvarande konkurrensskydd måste gälla också för e-kontanter. En mottagare av e-kontanter skall således ha inte bara borgenärs- och omsättningsskydd genom mottagandet, utan också vara fredad vid god tro om oegentligheter i tidigare led. Ett effektivt skydd i det senare hänseendet förutsätter att en innehavare av e-kontanter lika lite som en innehavare av f-kontanter har tillgång till någon ”uppströms” information. Därmed uppnås ett slags ”super-negotiabilitet”.s. 912
6.Beträffande off line-funktionalitet fungerar f-kontanter vid fysisk närvaro mellan aktörerna. På e-kontanter bör eftersträvas åtminstone motsvarande funktionalitet.s. 913
7.Däremot kan jag inte se något behov av att e-kontanter skall ges formen av specifika värdeenheter i skilda valörer. Tvärtom framstår indelningen av sedlar och mynt i skilda valörer (se 5 kap. 2 § riksbankslagen) som en funktionell brist orsakad av den fysiska representationsformen.s. 913
Grundstruktur för en ordning med dematerialiserade kontanter
1.En dematerialisering av kontanter genom utnyttjandet av elektronisk information måste ha vissa knytpunkter eller informationsställen. Den brukliga beteckningen för sådana elektroniska informationsställen är konto. Men med utgångspunkten att dematerialiseringen bör göras med bevarande av härskande tankemönster är det naturligt att informationsstället ges bilden av och betecknas plånbok. E-kontanter ”förvaras” således i en e-plånbok.s. 914
2.E-plånboken är ett kombinerat informations- och handhavarinstrument för e-kontanterna, vars förekomst inte hindrar att andra handhavarinstrument kan finnas. Men som jag ser det, så bör det finnas ett primärt instrument, då i form av en e-plånbok, medan andra möjliga handhavarinstrument bör ses som sekundära. Sådana sekundära handhavarinstrument påfordrar vid en introduktion av e-kontanter knappast någon uppmärksamhet utöver att strukturen inte bör stänga för en utveckling av olika handhavarinstrument.s. 914
3.Till skillnad från en fysisk plånbok bör förmodligen en e-plånbok vara oupplösligt förbunden med en viss person. Vad innehavaren kan förfoga över är således e-kontanterna, dvs. e-plånbokens innehåll, men inte över e-plånboken som sådan med dess innehåll.s. 914
4.Informationen i e-plånboken skall vara förbehållen innehavaren på samma sätt som innehållet i en fysisk plånbok, såväl i kunskapshänseende som i förfogandehänseende. Med det blir e-kontanterna ”innehavsbara” på ett sätt som motsvarar besittning av f-kontanter.s. 915
5.Transfereringsbarheten är en främst teknisk fråga. Men kopplad till transfereringsbarheten är den rättsliga aspekten att en transferering måste vara oåterkallelig för innehavaren av e-plånboken för att mottagaren skall få erforderligt konkurrensskydd. En transferering skall ställa innehavaren av e-plånboken i samma praktiska och rättsliga läge som om han hade lämnat ifrån sig en sedel.s. 915
6.Med utgångspunkten att en ordning med e-kontanter bör efterbilda vad som gäller för f-kontanter bör en och samma person också beträffande e-kontanter kunna skilja mellan olika kontantinnehav. Det kan finnas många legitima skäl för det. Ett praktiskt fall är att en syssloman vill avskilja redovisningsmedel för sin huvudmans räkning. Ett annat fall är att e-kontanter ställs som pant genom överföring till en av panthavaren innehavd e-plånbok. En andrahanspantförskrivning kan då ges sakrättslig verkan enligt samma regler som gäller för f-kontanter, dvs. genom att förstahandspanthavaren underrättas om andrahandspantförskrivningen.s. 915
7.En uppdelning av e-kontanter kan möjliggöras genom flera e-plånböcker. Möjligheten för innehavaren att dela upp sina e-kontanter i flera skilda motsvarigheter till sedelbuntar förutsätter dock inte med nödvändighet flera e-plånböcker. Man kan väl tänka sig att en och samma plånbok rymmer flera fack, och att en uppdelning kan göras genom att e-kontanterna placeras i skilda fack med egna rubriker. Det kan finnas vissa praktiska skäl för att den enskilde bör få ha endast en e-plånbok men med möjlighet till fackindelning, men det saknas anledning att här gå närmare in på dessa.s. 916
8.En annan fråga är om det skall finnas en skyldighet att ha en e-plånbok. Frågan hänger samman med huruvida e-kontanter skall på samma sätt som f-kontanter utgöra ett tvunget betalningsmedel. Att f-kontanter har (den numera endast teoretiska) ställningen av tvunget betalningsmedel hänger samman med att ett mottagande av f-kontanter inte kräver mer än fysisk tillgänglighet. Mottagande av e-kontanter förutsätter däremot innehav av en e-plånbok (eller i varje fall någon elektronisk ordning som möjliggör ett mottagande). Om mottagaren har en e-plånbok bör ordningen rimligen vara att e-kontanter är tvunget betalningsmedel oberoende av individuella förhållanden. Huruvida en skyldighet skall finnas att ha en e-plånbok är mer tveksamt.s. 916
Förmögenhetsrättsliga kriteriekrav
1.För att e-kontanter skall bereda samma fördelar som f-kontanter (och kontopengar) i förmögenhetsrättsligt hänseende måste vissa kriterier vara uppfyllda.s. 916
2.Ett sådant kriterium har redan nämnts, nämligen bäraregenskaper. F-kontanters bäraregenskaper är i princip knutna till den fysiska besittningen och möjliggör sakrättsligt skydd och godtrosskydd. Besittningen grundar också en ägarpresumtion i utsökningshänseende. E-kontanter bör ges motsvarande bäraregenskaper där i princip den elektroniska informationen styr. En notering i e-plånboken, som ger innehavaren den exklusiva faktiska möjligenheten att förfoga över e-kontanterna, kommer då att svara mot besittning av f-kontanter.s. 916
3.Ett annat kriterium är möjligheten att åstadkomma identifierbarhet. F-kontanter är i förmögenhetsrättslig mening inte identifierbara i sig, men de kan medelst hanteringen ges en bestående identifierbarhet, nämligen genom att de hålls avskilda från andra f-kontanter. Motsvarande bör gälla för e-kontanter.s. 917
Överföring av kontanter
1.Betalning och andra penningöverföringar medelst kontanter sker fysiskt genom överlämnande (tradition), eftersom kontanter är en fysisk representationsform. De rättsliga frågor som en sådan överföring kan aktualisera synes i princip vara att besvara på samma sätt som vid överförande av andra lösa fysiska föremål (lösören). En sedel och ett mynt är i omsättningshänseende helt enkelt att se som en sak (eller skall bedömningen i allt fall göras som om det var en sak, dvs. ett lösöre).s. 917
2.Det sagda innebär bl.a. att vid ”överlåtelse” av kontanter — såsom i samband med ett köp eller en skuldbetalning — får mottagaren skydd mot betalarens borgenärer efter de principer som gäller för ett förvärv av en sak (dvs. vid det rådighetsavskärande som en tradition innebär).s. 917
3.Kommer en sedel ur ägarens hand (t.ex. genom att den tappas) så består äganderätten i princip mot upphittaren. Skulle denne blanda samman sedeln med egna sedlar så att den inte kan identifieras, så går visserligen äganderätten till sedeln förlorad men den ersätts i stället av en motsvarande fordringsrätt (så enligt allmänna principer om skadeståndsskyldighet eller värdeersättningsansvar).s. 917
4.Om en säljare får betalt med stulna kontanter är det visserligen osäkert ifall lagen (1986:796) om godtrosförvärv av lösöre är direkt tillämplig, men det kan inte råda någon tvekan om att mottagaren kan göra ett godtrosförvärv av kontanterna på samma sätt som om han hade varit köpare av en sak (ett lösöre).s. 917
5.Man kan diskutera om kontanter strikt sett är att se som lösöre, men dess rättsliga status i omsättningshänseende är såvitt jag kan se närmast undantagslöst densamma som för lösöre, när annat inte särskilt föreskrivs i lag.s. 917
Grundläggande lagstiftning
1.Regleringen i regeringsformen och riksbankslagen utgår från att sedlar och mynt, dvs. f-kontanter, är lagliga betalningsmedel. Den nya riksbankslagen innebär ingen ändring i det hänseendet. Ett införande av e-kontanter förutsätter därför ändringar i såväl regeringsformen som riksbankslagen. En lämplig ordning kan vara att i RF 9:14 ändra orden ”sedlar och mynt” till ”lagliga betalningsmedel”. Därefter får i riksbankslagen klargöras att till lagliga betalningsmedel hör inte bara f-kontanter (sedlar och mynt) utan också e-kontanter. En del följdändringar krävs, men det framstår mest som relativ lätthanterlig teknik. Jag går inte närmare in på dessa frågor här.s. 917
Förmögenhetsrättsliga frågor i en möjlig lag om e-kontanter
1.En utgångspunkt måste vara att klargöra innehavarens grundläggande rättsställning, nämligen att rätt att disponera över kontanter i en e-plånbok tillkommer plånboksinnehavaren. En liknande bestämmelse beträffande finansiella instrument finns i KontoL 6:1, men den lagen möjliggör restriktioner som inte bör vara aktuella i fråga e-kontanter. Restriktionsmöjligheten i KontoL har främst att göra med att om ett finansiellt instrument pantförskrivs, så består likväl registreringen medan ett sakrättsligt fullföljande sker genom att innehavarens faktiska förfogandemöjlighet begränsas (dvs. att ett rådighetsavskärande sker). Om pantförskrivning av e-kontanter skall följa det mönster som gäller för f-kontanter, så verkställs pantförskrivningen genom en överföring till panthavaren. Det finns då inget behov av någon restriktionsmöjlighet.s. 918
2.Man kan diskutera om inte ett klargörande av innehavarens grundläggande rättsställning borde kunna göras mer principiellt genom en föreskrift att plånboksinnehavaren skall i alla avseende och sammanhang anses inneha kontanterna i denna med samma rättsverkan som besittning av f-kontanter har. Med det skulle klargöras inte bara att plånboksinnehavaren i fordringsrättslig mening var förfogandelegitimerad utan också bl.a. att vid utmätning så omfattade ägarpresumtionen i UB 4:18 e-kontanter. Men dels är f-kontanter inte föremål för någon lagstiftning som bestämmelsen skulle vila på, dels bör nog en så generellt utformad bestämmelse inte införas utan en särdeles grundlig utvärdering av möjliga rättsföljder. Den mer begränsade frågan om ägarpresumtionen kan hanteras genom ett tillägg i UB.s. 918
3.Idag är det i viss mån oklart i vilken utsträckning sedlar och mynt utgör tvunget betalningsmedel. Jag tror inte att den frågan är ägnad att lagregleras. Däremot kan man fundera på om det inte i lag borde klargöras ett e-kontanter är ett tvunget betalningsmedel. Jag fördjupar mig inte här i frågan fastän den är av stor praktisk vikt.s. 919
4.En annan central fråga gäller mottagarens godtrosskydd. Av allmänna rättsprinciper torde följa att en mottagare av kontanter som inte tillhörde betalaren får behållas av en godtroende mottagare. Ett illustrativt exempel är att innehavaren av e-plånboken genom bedrägeri har tillskansat sig medel från någon annan. Om medlen vid överförandet hade en alltjämt bestående sakrättslig identitet, så har den bedragne i princip rätt att vindicera medlen. Vindikationsrätten bör dock brytas vid god tro hos mottagaren. Det kan emellertid sättas i fråga om detsamma bör gälla också civilrättslig ogiltighet. Frågan om en begränsning av möjligheten till godtrosförvärv av kontanter berörs vidare i avsnitt 11.6.s. 919
5.Konkurrens på grund av dubbeldispositioner är en tänkbar men inte särskilt sannolik situation. Ett exempel skulle kunna vara att en eplånboksinnehavare pantförskriver samtliga kontanter i plånboken två gånger. Enligt gällande rätt torde den tidigare dispositionen ha företräde men med godtrosskydd för den senare vid mottagande i god tro vid (jfr 31 § 2 st. SkbrL). Men frågan är om inte den lämpligaste ordningen i fråga om kontanter är att den förste mottagaren alltid vinner. Se vidare avsnitt 11.4.s. 919
6.En närstående men mer praktisk situation gäller mottagarens borgenärsskydd. Här bör det föreskrivas att när en e-plånboksinnehavare genom en överföringsåtgärd inte längre kan disponera över kontanterna, så gäller åtgärden mot hans borgenärer.s. 920
7.Det omvända fallet är att en betalare efter en överföringsåtgärd visserligen inte längre kan faktiskt förfoga över e-kontanterna, men så inte heller mottagaren. Enligt allmänna rättsprinciper torde här betalaren ha stoppningsrätt i händelse av mottagarens insolvens (jfr 61 § 2 st. köplagen; principen torde gälla också i fråga om penningöverföringar). Men eftersom situationen inte är särskilt praktisk och rättsläget framstår som rimligt klart kan det sättas i fråga om den behöver lagregleras. Det beror i någon mån på hur stora ambitioner man bör ha med en lag på området.s. 920
En lag om lagliga betalningsmedel
1.11.1 Lagen bör omfatta också f-kontanter Med utgångspunkten att själva systemet med e-kontanter och e-plånböcker i allt väsentligt regleras på annat sätt än i lag, så bör enligt min mening eftersträvas en mycket kortfattad och pregnant lag som tar sikte på de civilrättsliga förutsättningarna för och verkningarna av dispositioner med e-kontanter.s. 920
2.I betraktande av att e-kontanter och f-kontanter skall fungera på likartat sätt samt att vad som i angivna hänseenden gäller för f-kontanter inte är lagreglerat, så bör en sådan lag omfatta båda slagen av kontanter. 11.2 Lagen bör inledas med en portalbestämmelse Det kan vara lämpligt att inleda lagen med en bakgrundsbeskrivning, som skulle kunna begränsa sig till följande: 1 § Lagliga betalningsmedel (kontanter) får enligt 9 kap. 14 § regeringsformen ges ut bara av Riksbanken. Kontanter kan enligt 4 kap. 1 § riksbankslagen vara fysiska i form av sedlar och mynt eller dematerialiserade i form av e-kontanter. Det finns knappast behov av någon närmare definition av kontanter. Däremot kan det sättas i fråga om det inte finns anledning att närmare klargöra vad som menas med e-kontanter. Det får övervägas. Detsamma gäller e-kontanternas koppling till e-plånboken. Jag föreställer mig dock att medan e-kontanterna som sådana (dvs. en elektronisk representationsform för representationsföremålet pengar i mening av köpkraft) kommer att bestå principiellt oförändrade — såväl rättsligt som praktiskt — under överskådlig tid, så kommer själva handhavandet att utvecklas i takt med tekniken, såväl när det gäller förfiningen av e-plånboken som i fråga om sekundära handhavarinstrument. Det förfaller därför motiverat att undvika en detaljerad lagreglering som kan komma att överspelas av teknikutvecklingen (eller rent av hindra ett effektivt utnyttjande av teknikens landvinningar). 11.3 Innehavarens dispositionsrätt Den första materiella bestämmelsen bör ta sikte på innehavarens dispositionsrätt (jfr KontoL 6:1). En möjlig lydelse skulle kunna vara denna: 2 § Den som har sedlar och mynt i sin besittning kan, med den begränsning som följer av 5 §, disponera rättsligt över dem. Detsamma gäller den som har den faktiska förfogandemöjligheten över e-kontanter. Utgångspunkten är att e-kontanter är kopplade till en e-plånbok som det primära handhavarinstrumentet. En e-plånbok är då ett personligt ”förvaringsställe” för e-kontanter. Men eftersom dels en e-plånbok inte kan antas vara något statiskt instrument för handhavande av den enskildes hantering av e-kontanter, dels andra handhavarinstrument lär aktualiseras, så bör en lagreglering var neutral i frågan om handhavarinstrument.s. 920
3.Skälet till att det i första meningen talas om disposition och inte förfogande är främst att tydliggöra att det kan röra sig om rättsliga åtgärder av vitt skilda slag. Den faktiska förfogandemöjligheten, som i fråga om f-kontanter (sedlar och mynt) följer av besittningen, styr den rättsliga dispositionsrätten. Eftersom e-kontanter inte kan besittas i fysisk mening talas det i andra meningen om den faktiska förfogandemöjligheten.s. 921
4.Skrivningen skiljer sig i några hänseenden från den i KontoL 6:1. Det första är att det rakt på sak skrivs att innehavaren har rätt att disponera rättsligt över kontanterna medan det i KontoL sägs att den som har antecknats som ägare skall anses ha rätt att förfoga över aktierna. Skillnaden kan beskrivas så att det i fråga om kontanter handlar om en tvingande presumtion medan det beträffande aktier rör sig om en motbevisbar presumtion. Förklaringen till den ”mjukare” skrivningen i KontoL torde vara att det kan finnas andra pretendenter på de registrerade aktierna som på olika grunder har bättre rätt till dem än den som har registrerats som ägare. När det gäller kontanter bör den ohotade dispositionsrätten vara så vittomfattande som möjligt för att säkerställa en trygg omsättning. En godtroende betalningsmottagare bör därför ha att vika för en konkurrerande pretendent endast när det i lagen föreskrivs ett uttryckligt undantag från den tvingande presumtionen i stället för genom en motbevisbar presumtion som öppnar för olika slags konkurrerande anspråk. Ett sådant undantag upptas i 5 §.s. 922
5.En annan skillnad i förhållande till KontoL är att dispositionsrätten enligt KontoL kan begränsas genom själva kontokonstruktionen. Vid en pantförskrivning kvarstår pantsättaren som registrerad ägare men med ett tillägg som begränsar ägarens förfogandemöjlighet och med det säkerställer borgenärsskydd för panthavaren. När det gäller ekontanter bör däremot utgångspunkten vara att möjligheten att disponera över dessa är lika lite begränsad som möjligheten att disponera över f-kontanter. Rådighetsavskärande till säkerställande av en pantförskrivning förutsätter en medelsöverföring på samma sätt som borgenärsskydd för en betalningsmottagare förutsätter det. 11.4 Rådighetsavskärande som förutsättning för rättsligt verksam disposition I KontoL 6:3 finns det en bestämmelse om dubbelöverlåtelse. Flera dispositioner avseende f-kontanter är veterligen inget praktiskt problem men skulle kunna inträffa om exempelvis en viss sedelbunt pantförskrevs två gånger. När det gäller kontanter (oavsett form) synes situationen enklast hanteras genom att helt enkelt förhindra att det uppkommer en konkurrenssituation. Så skulle kunna ske genom följande bestämmelse: 3 § En disposition över kontanter belastar dessa först när innehavaren inte längre kan disponera över dem på det sätt som sägs i 2 §, om något annat inte följer av lag. Bestämmelsen innebär att en disposition som inte åtföljs av ett rådighetsavskärande inte kommer att beröra de ifrågavarande kontanterna. Det gäller såväl e-kontanter som f-kontanter. Med det stärks kontanternas omsättningsbarhet, låt vara att det knappast blir en märkbar skillnad i förhållande till vad som i dag gäller för sedlar och mynt.s. 922
6.Undantaget för vad som följer av annan lag har sin främsta grund i att bestämmelsen inte kan hindra ett verksamt avskiljande enligt RedL. Ett verksamt avskiljande enligt den lagen förutsätter inte bara ett faktiskt åtskiljande utan också en avsikt att åstadkomma ett verksamt avskiljande, vilket sammantaget måste anses vara en rättslig disposition.s. 923
7.Att dispositionen inte belastar kontanterna betyder att de s.a.s. inte häftar för denna. Det innebär inte att dispositionen behöver vara rättsligt overksam. Om innehavaren pantförskriver vissa kontanter — såsom en sedelbunt eller alla kontanter i en e-plånbok — är inte pantförskrivningsavtalet ogiltigt, det kan bara inte genomdrivas in species (dvs. med avseende på de angivna kontanterna). 11.5 Rådighetsavskärande som förutsättning för borgenärsskydd I KontoL 6:2 finns det en bestämmelse om förvärvarens borgenärsskydd. En motsvarande bestämmelse beträffande kontanter skulle kunna formuleras enligt följande: 4 § Efter en enligt 3 § rättsligt verksam disposition får kontanterna inte tas i anspråk av betalarens borgenärer, om något annat inte följer av lag. Bestämmelsen bygger på den grundläggande sakrättsliga principen att borgenärsskydd förutsätter ett rådighetsavskärande.s. 923
8.Undantaget för vad som följer av annan lag har sin främsta grund i de konkursrättsliga reglerna om återvinning. 11.6 Kontanter åtkomna genom brott Det står klart att ett emottagande av kontanter bör vara förenat med ett långt- och vittgående omsättningsskydd för att kontanternas funktionalitet (omsättningsbarheten) skall upprätthållas. Någonstans finns det emellertid en brytpunkt där det inte framstår som befogat att skydda en betalningsmottagare mot ett konkurrerande anspråk från en drabbad tredje man. Möjligen skulle den brytpunkten kunna förläggas efter vad som följer av en bestämmelse med följande lydelse: 5 § Den dispositionsrätt som anges i 2 § gäller inte för kontanter som har frånhänts tidigare innehavare genom brott. En mottagare som vid mottagandet inte kände till och heller inte borde känna till den brottsliga åtkomsten får dock behålla medlen. Av bestämmelsen sammantaget med regleringen i övrigt följer att det förhållandet att en betalning har skett med kontanter som betalaren har åtkommit genom ett civilrättsligt ogiltigt fång inte slår igenom mot betalningsmottagaren oberoende av dennes onda tro. Det avviker från vad som torde vara fallet enligt gällande rätt. Frågan har dock inte så stor praktisk betydelse, eftersom medlen i allmänhet genom sammanblandning hos betalaren har förlorat sin sakrättsliga identitet med verkan att någon vindikationsrätt hos betalningsmottagaren inte aktualiseras.s. 924
9.När det gäller kontanter åtkomna genom brott finns det i praxis stöd för en viss lättnad i fråga om kravet på bestående identifierbarhet för sakrättslig identitet. Skyddsintresse bakom den ordningen talar för att den som har frånhänts kontanter genom brott inte skall behöva vika sig för i en mottagare i ond tro, vilket bestämmelsen ger uttryck för. Frågan huruvida mottagaren har fått betalt med i rättslig mening samma kontanter som frånhänts den konkurrerande pretendenten ägnar sig knappast för lagstiftning. 11.7 Utmätning av kontanter Enligt UB 4:18 presumeras en utmätningsgäldenär vara ägare till lös egendom som han har i sin besittning. F-kontanter behandlas som lös egendom men så enligt praxis inte kontopengar. Hur e-kontanter skulle vara att bedöma enligt det rådande rättsläget framstår inte som säkert. För att undvika den osäkerheten bör rättsläget klarläggas. I samband med det bör också regleringen utföras så att kontopengar likställs med kontanter. Det kan exempelvis ske så att UB 4:18 1 st. får följande lydelse: Gäldenären anses vara ägare till lös egendom som gäldenären har i sin besittning, om det inte framgår att egendomen tillhör någon annan. Detsamma gäller e-kontanter som gäldenären disponerar över samt medel på gäldenärens bankkonton. I sammanhanget kan också bestämmelsen i UB 6:2 1 st. behöva anpassas. Frågan hur man bör se på kontomedel av annat slag — såsom medel på skattekonto — lämnas här därhän. 11.8 Möjliga ytterligare bestämmelser Man kan tänka sig att reglera också vissa andra frågor, såsom exempelvis en betalares stoppningsrätt, men i ljuset av att betalningsrättsliga frågor knutna till kontanthantering (andra än de föregående) tämligen problemfritt har hanterats av domstolarna under alla tider och i betraktande av utgångspunkten att vad som gäller för f-kontanter också skall (mutatis mutandis) gälla för e-kontanter, så är det svårt att se något egentligt behov av att i lag reglera andra frågor än dem som har behandlats i det föregående.s. 924
Sammanfattande och avslutande synpunkter
1.En central utgångspunkt är att det i fråga om ”pengar” (i mer obestämd mening) måste skiljas mellan representationsform och representationsföremål. Sedlar och mynt (kontanter) är de representationsformer som vi idag har för representationsföremålet köpkraft (dvs. pengar i snäv mening; ibland talas det också om betalkraft, pengamakt och liknande). Representationsföremålet pengar (dvs. köpkraft) är en faktisk ekonomisk position som bärs upp av en samhällelig föreställning om den kraften och en allmän acceptans av representationsformen. Positionen förstärks av att kontanter i lag har getts ställningen av lagligt betalningsmedel vars värde och funktionalitet Riksbanken ansvarar för.s. 926
2.En dematerialisering av representationsformen kontanter (elektronisk information ersätter papper och metall som medium) innebär att representationsföremålet köpkraft består men med en alternativ elektronisk representationsform. Då kommer det att finnas såväl fysiska kontanter (f-kontanter, som är sedlar och mynt) som elektroniska kontanter (e-kontanter) och kommer båda kontantformerna att utgöra lagliga betalningsmedel. Man kan också uttrycka det så att tillgångsslaget lagligt betalningsmedel får en alternativ elektronisk representationsform.s. 926
3.Införandet av elektroniska kontanter (e-kontanter) förutsätter vissa ändringar i regeringsformen och riksbankslagen. Det framstår också som motiverat med en viss civilrättslig reglering. Men i ljuset av att det endast rör sig om en dematerialisering av en representationsform (med ett oförändrat representationsföremål) ser jag inte lagstiftningsbehovet som alltför omfattande.s. 926
4.Med utgångspunkten att handhavandet av e-kontanter i första hand bör ske genom ett särskilt elektroniskt system (e-plånböcker) som administreras av banksystemet genom avtal med Riksbanken torde dock vad som skall gälla i det hänseendet behöva underkastas en omfattande avtalsreglering. Det gäller en rad olika frågor såsom allt från funktioner för att styra bruket av e-kontanter till spårbarhetsmöjligheter.s. 926
5.Nu behöver allt som framställs som enkelt inte vara det. Bortsett från frågor av annat slag kan elektroniska centralbankskontanter säkerligen föranleda rättsliga aspekter som jag har förbisett eller underskattat. Syftet med att publicera mina överväganden i ämnet är att inbjuda till fortsatta meningsutbyten för att på så sätt skapa bästa möjliga grund för att e-kontanter trots dess närmast revolutionära konstruktion skall kunna inlemmas evolutivt i vårt rättssystem.s. 926