Förr talades det om bokpengar. Det uttrycket är i Sverige mindre vanligt numera (i allt fall i den juridiska litteraturen; i engelskan förekommer dock uttrycket book money frekvent), förmodligen därför att uttryckssättet ger intryck av att informationsmediet är papper medan det idag uteslutande rör sig om elektronisk information samlad på ett visst informationsställe (ett konto), i praktiken ett bankkonto. Ett sådant konto är ett uttryck för rättsförhållandet (det ekonomiska mellanhavandet) mellan bankkunden och den kontohållande banken (att det finns olika slags konton, se not 53 nedan). Till skillnad från andra liknande konton (dvs. konton som är ett uttryck för det ekonomiska mellanhavandet mellan kontohållaren och kontohavaren, såsom skattekonto) har dock ett bankkonto vissa särskilda rättsliga egenskaper (jfr mitt tillägg i ”Skattekontot II” NJA 2016 s. 1074).
Hänvisas från p. 7 (s. 908)
1.Ord kan sägas vara handtag för tanken. Men om terminologin är oprecis bjuder det på motstånd inte bara när det gäller att klargöra det tänkta utan också när det gäller själva tanken. Som redan har framgått av det föregående är terminologin på det område som skall behandlas i många stycken oklar. Därför några inledande terminologiska anmärkningar.s. 907
2.Som har framhållits i det föregående förstås med betalningsmedel allt som faktiskt fungerar som sådant. Ett betalningsmedel har oftast inte något bruksvärde, men det finns inget principiellt hinder mot att något som har ett bruksvärde också fungerar som betalningsmedel (man betalar in natura, exempelvis med spannmål, men det kan också röra sig om tjänster såsom dagsverken). Ett betalningsmedel är således oftast det som dagligen kallas pengar, omedelbara i form av kontanter eller medelbara i form av kontopengar.s. 907
3.Med pengar i mer precis mening förstås här köpkraft (eller betalkraft, om man så vill). Den grundläggande representationsformen för pengar är kontanter (lagligt betalningsmedel), som ger innehavaren köpkraft.s. 907
4.Köpkraft handlar om att ha en faktisk position sålunda att det inte rör sig om någon rättslig relation (såsom ett fordringsförhållande). Köpkraft uppkommer genom den samhälleliga acceptansen av den representationsform för pengar som är i fråga (såsom sedlar och mynt).s. 908
5.Sedlar och mynt är den enda lagliga representationsformen för pengar (lagligt betalningsmedel). Sedlar och mynt brukar ofta kallas pengar, men i detta sammanhang är sedlar och mynt att se som endast en representationsform för representationsföremålet (omedelbara) pengar.s. 908
6.Med kontanter menas lagliga representationsformer för pengar. Idag är sedlar och mynt de enda slagen av kontanter (fysiska kontanter eller f-kontanter). Vad som skall utredas gäller rättsliga frågor rörande en möjlig ny dematerialiserad representationsform (elektroniska kontanter eller e-kontanter).s. 908
7.Med kontopengar menas sådana fordringar på pengar som fungerar som betalningsmedel (den typiska formen är bankmedel). Representationsföremålet är här fordringen på kontanter. Till skillnad från fkontanter är representationsformen i praktiken (om än inte rättsligt; kontoinformationen är inte konstitutiv) dematerialiserad genom att kontopengar kommer till uttryck endast i form av elektroniskt lagrad information.s. 908
8.Med valuta förstås det värdesystem genom vilket köpkraften mäts i termer av specifika enheter (kronor och ören). I Sverige och i de flesta länder är valutan kopplad till vad som är lagligt betalningsmedel, men principiellt sett behöver så inte vara fallet.s. 909
9.Numera har man också att göra med kryptopengar. Med det menas en elektronisk representationsform för köpkraft enligt ett eget värdesystem som i Sverige är fristående från rättsordningen. Kryptopengar kan men behöver inte utgöra ett betalningsmedel. Från kryptopengar och de rättsliga frågor sådana kan föranleda bortses i det följande.s. 909
10.Ytterligare en variant är e-pengar. Med det menas betalningsmedel som regleras i lagen (2011:755) om elektroniska pengar. Inte heller dessa berörs i det följande.s. 910