Marek Keller s. 39. 1 1 Se vidare Marek Keller s. 698 där det framgår att det sagda inte är helt undantagslöst. 1 2 Marek Keller behandlar rättskraftsfrågor s. 427 f. vad gäller tillgångsprocesser och s. 623 vad gäller skuldprocesser. Som framgår där kan dessa frågor vara tämligen intrikata och rättsläget är inte heller i alla delar klarlagt. Se också s. 61 f. resp. s. 65 f. Se också NJA 2021 s. 134. 13 Ang. kommission och kommissionslagen se Svante O. Johanssons Kommissionslagen — En kommentar, Stockholm 2017; en kommentar som för övrigt ”sticker ut” bland förekommande lagkommentarer som särskilt värdefull att konsultera. 1 4 Se ang. just detta NJA 2020 s. 384 och Mikael Mellqvist i JT 2021/22 s. 204. 15 Se ang. detta Jenny Söderlund, Konkursrätten s. 91 och Marek Keller, s. 44 f. och s. 292 f. 1 6 Se Jenny Söderlund, Konkursrätten s. 91 (noten 168). Hennes påstående om att det i rättsfallet inte var frågan om en ”äkta” processkommission rubbar inte slutsatsen här. Jfr Marek Keller, bl.a. s. 247, 264 och 267. 1 7 Enligt NJA 1996 s. 661 kan gäldenären inte själv utföra tvisten efter det att förvaltaren ingått en förlikning med motparten. Se också Mikael Möllers rättsutlåtande i Insolvensrättsliga utlåtanden II, Stockholm 2021, s. 149 — särskilt vad gäller frågan om säkerhetens omfattning. Ang. motiven för bestämmelsens existens se prop. 1986/87:90 s. 211 f., SOU 1983:24 s. 269, prop. 1975:6 s. 189 f. och SOU 1970:75 s. 105 f. Se också Lars Welamson, Konkursrätt, Stockholm 1961, s. 308 f. 1 8 Uttrycken ”osäker” och ”tvistig” förefaller delvis överlappa varandra. En tvistig fordran är väl så gott som alltid osäker. En fordran kan nog däremot vara osäker utan att den behöver vara tvistig. Det kan vara frågan om att det krävs internutredning av något slag för att kunna fastställa fordringens existens och/eller omfattning. En fordran kan möjligen också anses som osäker om ”osäkerheten” rör frågan om kommer att inbringa några pengar. Men sådan ekonomisk osäkerhet gör inte fordringen som sådan osäker i juridisk mening. 19 Marek Keller s. 316. 2 0 Av uttrycket att man utför talan kan slutsatsen dras att man inte har övertagit talan, vilket redan i sig medför redovisningsskyldighet. 2 1 Se Jenny Söderlund, Konkursrätten s. 461 f. och Marek Keller, s. 577 f. 22 Jfr NJA 2004 s. 836. 2 3 Se t.ex. Marek Keller s. 321. Det ska påpekas — vilket också förhoppningsvis framgår — att den möjlighet som i dag ges i 3 kap. 10 § bör innefattas i en generell reglering. Möjligheten till sådan talan bör alltså inte avskaffas; dock bör konkursgäldenären inte ha rätt att föra sådan talan. Inom ramen för en generell reglering ska förvaltaren nämligen kunna överta talan och träffa en förlikning utan att det ska kunna hindras av gäldenären. Å andra sidan kan förvaltaren, om han eller hon finner det lämpligt, uppdra åt gäldenären att föra talan i syfte att försöka förbättra förlikningsutfallet. 2 4 Se förslaget i första delen av denna konkursrättsliga essä i SvJT 2022 s. 773 och jfr SOU 2010:2, del 2, s. 112 f. 2 5 Jfr Marek Keller, s. 303.
Hänvisas från p. 3 (s. 887)
1.Det finns inte någon given definition av begreppet ”konkursprocess”. Det är dock möjligt att i allt väsentligt ringa in vad som kan avses med begreppet, eller benämningen. För det första är konkursförfarandet enligt konkurslagen i sig en särskild form av process. Från det att en konkurs inleds med att en konkursansökan bifalls till det att konkursen avslutas genom avskrivning, fastställande av utdelning, nedläggning eller fastställande av ett ackord i konkurs pågår hos tingsrätten ett konkursärende. Inom ramen för förfarandet i det ärendet kan ett flertal olika slags åtgärder vidtas och beslut fattas. I den processen kan konkursgäldenären, borgenärerna, konkursförvaltaren och tillsynsmyndigheten i konkurs agera på skilda sätt. I sådana fall kan det i händelse av oenighet variera i frågan om ”vem som ställs mot vem”. Konkursförvaltaren kan framställa olika slags krav mot konkursgäldenären som den senare motsätter sig och som domstol då måste ta ställning till (t.ex. frågan om användning av tvångsmedel). Konkursförvaltaren och tillsynsmyndigheten kan tvista om förvaltarens arvode. Borgenärerna kan inom ramen för bevakningsförfarandet tvista om existensen och/eller storleken av konkursfordringar och om en sådan är förenad med förmånsrätt eller inte (jävsprocess). Alla sådana ”konkursinterna tvister” kan naturligtvis åsättas benämningen ”konkursprocess”. Den benämningen används också för att beteckna hela konkursförfarandet som sådant.s. 886
2.Men det är dessutom möjligt att använda benämningarna ”konkursprocess” och ”konkursprocessrätt” även för förfaranden (processer) som inte handläggs inom ramen för ett konkursärende. Vid sidan av sådana tvister som kan avgöras inom ramen för konkursförfarandet kan givetvis borgenärer tvista med gäldenären i en allmän civilprocess. Konkursboet som sådant (företrätt av förvaltaren) kan också vara inbegripen i tvister med anknytning till konkursen mot någon borgenär eller mot någon annan tredje man. Det kan också vara så att borgenärer tvistar med varandra om något som kan ha bäring på en pågående konkurs. Sist, men inte minst, kan det föras talan om återvinning, vilket ju har en direkt konkursanknytning.s. 887
3.Marek Keller har använt begreppen ”konkursprocess” och ”konkursprocessrätt”; utan några exakta preciseringar. Han ser ”konkursprocessrätt” som ett ämnesområde och använder beteckningen ”konkursprocess” i tämligen vid mening för ”den insolventa sidans civilprocesser och konkurslagens egna förfaranden för hantering av tvistiga anspråk i konkursen och andra processer i vilka aktörerna på den insolventa sidan deltar, tillsammans eller var för sig”. Uttrycket ”den insolventa sidan” använder han som ”en samlad beteckning på konkursboet, konkursförvaltningen, konkursgäldenären och konkursborgenärskollektivet, var för sig eller gemensamt”. Det är alltså frågan om processer där ena parten och processföremålet på något sätt är relaterad till en pågående konkurs. Det är nog förenat med inte obetydliga svårigheter att ge en generell definition av ”konkursprocess” med någon större exakthet än så. Ytterligare avgränsningar krävs om man vill att begreppet konkursprocess ska ha någon mer särskiljande betydelse. Men det kanske inte finns något mer märkbart behov av en exakt definition. Då är det lättare att ange ett antal typfall av konkursprocess, nämligen följande. 1. Processer där processföremålet är en tillgång som hör till (eller på-s. 887
4.stås höra till) konkursbeslaget. Det kan vara frågan om processer därs. 888
5.det tvistas om existensen eller storleken av en fordran mot tredjes. 888
6.man eller där frågan gäller bättre rätt till viss bestämd egendom.s. 888
7.Det är alltså tvister som kan öka eller minska tillgångsmassan i kon-s. 888
8.kursen (tillgångsprocesser). I övrigt allt samma kan en sådan pro-s. 888
9.cess också röra konkursfri egendom eller egendom som hör till kon-s. 888
10.kursboet som sådant (utan att ingå i konkursbeslaget). 2. Processer där det riktas krav mot konkursgäldenären eller kon-s. 888
11.kursboet. Det kan handla t.ex. om betalningskrav för en fordrans. 888
12.som kan göras gällande i konkursen (skuldprocesser). Utgången is. 888
13.en sådan process kan påverka fördelningen/utdelningen i ens. 888
14.konkurs (öka eller minska det totala utdelningsbeloppet). Men dets. 888
15.kan också röra en fordran mot gäldenären (gäldenärsfordran) soms. 888
16.inte kan göras gällande i konkursen (fordran har t.ex. uppkommits. 888
17.efter fristdagen). Det kan också röra en fordran där konkursboets. 888
18.som sådant påstås vara betalningsskyldigt (massafordran). 3. Det kan vara frågan om en återvinningsprocess enligt 4 kap. kon-s. 888
19.kurslagen. Det är alltså tvister som kan öka tillgångsmassan i kon-s. 888
20.kursen. En uppräkning av dessa typfall rymmer en mångfald av tänkbara processer; gemensamt för dem är dock att de på ett eller annat sätt har anknytning till en konkurs. Det som kan processas konkursinternt, dvs. inom ramen för själva konkursförfarandet, är först och främst tvister angående konkursfordringar, dvs. tvister där frågan är om en borgenär har en fordran som berättigar till utdelning i konkursen, villkoren för denna fordran, om den är förenad med förmånsrätt eller inte m.m. Men även återvinning kan av förvaltaren påkallas inom den ramen (4 kap. 19 § första stycket 2 konkurslagen). Sådana tvister kan slitas i ett bevakningsförfarande eller, beträffande återvinning, i samband med utdelningsförfarandet. Avgöranden i sådana fall gäller emellertid enligt 9 kap. 19 § konkurslagen endast inom ramen för konkursen, s.k. konkursintern rättskraft. Det betyder bl.a. att en process avseende exakt samma processföremål också kan ske i en ordinär tvistemålsprocess. Annan än förvaltaren, dvs. en borgenär, kan inte inleda en återvinningsprocess på annat sätt än att väcka talan i ett ordinärt tvistemål. För det krävs att förvaltaren har avstått från att påkalla återvinning och inte heller förlikt saken (4 kap. 19 § andra stycket konkurslagen).s. 888
21.I övrigt kan processer ske som ett dispositivt tvistemål (civilmål) enligt rättegångsbalken eller i ett skiljeförfarande. Rättskraften i sådana tvister följer som utgångspunkt allmänna regler om rättskraft i tvistemål. Först och främst träffar rättskraften parterna i målet (den subjektiva begränsningen). Men även tredje man kan träffas av rättskraften. Härstammandes från Per Olof Ekelöf uttrycks det som att rättskraften träffar tredje man endast då den förändring av tredje mans rättsställning rättskraften medför vid en oriktig dom även kunnat inträda genom endera partens utövande av sin förfoganderätt över processförmålet. I konkursrelaterade tvistemål kan det innebära att rättskraften i ett sådant tvistemål träffar även andra än parterna. Allmänt anses att avgöranden i tvister, med konkursgäldenären som part, som vunnit laga kraft före konkursbeslutet är bindande för konkursboet vad gäller obligationsrättsliga frågor, men inte i sakrättsliga eller konkursrättsliga frågor eller frågor med anknytning till dessa båda frågor. Denna allmänna utgångspunkt kan det dock finnas anledning att modifiera, vilket dock inte ska utvecklas här.s. 888
22.Utifrån det som har beskrivits ovan kan ”konkursprocess” alltså avse en process, inom eller utanför konkursförfarandets ram, som har direkt eller indirekt beröring med en pågående konkurs. Det kan handla om tvister av mycket olika karaktär och med ett stort spektrum av tänkbara partsställningar. Här ska fortsättningsvis tas upp ett antal typfall av konkursprocess och undersökas om det i dessa fall de lege lata kan föras talan i form av processkommission eller där det kan diskuteras om det (de lege ferenda) bör vara möjligt. Fokus i framställningen är med andra ord inriktat på den särskilda processrättsliga företeelsen processkommissionstalan; och det givetvis i ett konkursrelaterat perspektiv. Närmare bestämt handlar det om att analysera och värdera om det kan vara befogat att i generell riktning utveckla (utvidga) möjligheterna till konkursprocesskommissionstalan med konkursgäldenären eller en konkursborgenär som kommissionär och konkursboet som kommittent. I den uppgiften ingår att i så fall diskutera hur en sådan utvidgning lämpligen kan formuleras på regelplanet.s. 889