2 hänvisningar i 2 artiklar · 2 stycken/fotnoter
Charles He · SvJT 2024 s. 306–322 · 1 ställe
- Lennander, Kredit och säkerhet, s. 105. 1 4 Hellner, Jan, Hager, Richard, Persson, Annina H., Speciell Avtalsrätt II. Kontraktsrätt. Första häftet. Särskilda avtal, Norstedts Juridik, Stockholm, 8 uppl., 2023, s. 145. 15 Hessler, Henrik, Allmän sakrätt: om det förmögenhetsrättsliga tredjemansskyddets principer, P.A. Norstedt och Söners Förlag, Stockholm, 1973, s. 371. 16 Se Rodhe, Obligationsrätt, s. 392. Jfr däremot Ramberg, Jan, Herre, Johnny, Köplagen: en kommentar, Juno, version 3B, [åtkomst 2023-12-27] som betecknar den som en detentionsrätt. Se även NJA 1982 s. 404 som på ett pedagogiskt sätt klargör skillnaden. 17 Retentionsrätt till fast egendom är inte möjligt och ansågs av lagstiftaren vara svårförenligt med inskrivningsväsendet. Se SOU 1947:38 s. 234 f. Se även förarbetena till konsumenttjänstlagen prop. 1984/85:110 s. 328 och SOU 1979:36, s. 399 f., 403 f. och 508. 1 8 Av särskild betydelse är frågor om återvinning i konkurs, se särskilt avsnitt 3.5, 4.2 och 5 i denna framställning. 19 Se NJA 2008 s. 282. Detta fastslogs redan i NJA 1936 s. 650. 20 Se NJA 1987 s. 312. 2 1 Rodhe, Obligationsrätt, s. 397. 22 Vid beställarens konkurs finns numera förbud enligt lag att innehålla dennes räkenskapsmaterial mot konkursförvaltaren, KL 7:12 st. 2. 23 Jfr Strömgren, Peter, Retentionsrätt och detentionsrätt för blygsamma fordringar, i Vänbok till Lena Olsen, reds. Samuelsson, Joel, och Zackariasson, Laila, Iustus Förlag, Uppsala, 2019, som presenterar mer utförliga kommentarer till rättsfallet och frågan om proportionalitet. 24 Jfr Likvidators retentionsrätt. 2 5 Jfr de speciella undantagen i 3.2. 2 6 Prop. 2008/09:88 s. 110. 27 Bestämmelsen brukar endast betecknas som en retentionsrätt. Se Håstad, Torgny, Köprätt: och annan kontraktsrätt, 6 uppl., Iustus, Uppsala, 2009, s. 339. 28 Undén, s. 237 f. Se även departementschefens motivering i prop. 1970:142 s. 92 f. 29 Prop. 1970:142 s. 157 f. 3 0 Se även t.ex. NJA 2020 s. 384 om köp av bostadsrätt där KommL befanns tillämpbar. 31 Undén, s. 238 f. Se även Hessler, s. 371 som ställer sig tveksam till att olikbehandling av uppdragstagare i förmånsrättshänseende kan motiveras med att tjänster som inte har samma fysiska samband med viss egendom som t.ex. en hantverkare inte skulle vara lika ”stötande” eller ”orättvist”. 32 Bengtsson, s. 171. Se även författningskommentarerna till 1 § KommL i prop. 2008/09:88 s. 89, som anger att lagen ger uttryck för vad som anses vara allmänna rättsgrundsatser i uppdragsförhållanden, och att det därför finns utrymme att tillämpa lagen analogt på den som har åtagit sig att för annans räkning företa rättshandlingar av annat slag än sådana som omfattas av tillämpningsområdet. 3 3 HD:s domskäl p. 31. 34 HD:s domskäl p. 35–6. 3 5 Lennander, Gertrud, Återvinning i konkurs, 4 uppl., Norstedts Juridik, Stockholm, 2013, s. 290. Jfr dock Håstad, Sakrätt, s. 349. 36 HD:s domskäl p. 33. 3 7 Se t.ex. Lennander, Kredit och säkerhet, s. 121 som hänvisar till Undén, s. 223. Se även Rodhe, Sakrätt, s. 145, Hessler, s. 350. Jfr Walin, Gösta, Millqvist, Göran, Persson, Annina H, Panträtt, 3 uppl., Norstedts Juridik, Stockholm, 2012, s. 16. Jfr även Håstad, Sakrätt, s. 350. 38 Denna framställning använder begreppen avtal och avtalstolkning i den vidare bemärkelsen. För sammanfattning av de två olika synsätten, se Arvidsson, ”Bunden och fri utfyllning eller bara avtalstolkning?”. Se även Samuelsson, Joel, Tolkning och utfyllning, Iustus, Uppsala, 2008, passim. 3 9 En stark indikation på detta är t.ex. Walin, Gösta, Materiell konkursrätt, 2 uppl., Norstedts förlag, Stockholm, 1987, s. 205 f., som uttalar att det har gått ”troll i ord” avseende begreppet legal säkerhetsrätt och frågan om kopplad panträtt ska anses avtalad eller legal. 40 Se Walin, Panträtt, s. 18, som skillnaden mellan legala och konventionella panträtter. 41 Hessler, s. 350. 42 Se Håstad, Sakrätt, som kallar detta för ett ”typtvång”, s. 130. 4 3 Se Håstad, Sakrätt, s. 351 f. 44 Jfr det norska rättsfallet Rt-2013-129, där Høyesterett fann att standardavtalet NSAB 2000 inte kunde återvinnas med stöd av dekningsloven § 5–7 (norska motsvarigheten till KL 4:12) eftersom den utgör sedvanerätt. 45 Se Heidbrink, Jakob, ”Sedvanans betydelse i modern förmögenhetsrätt”, SvJT 2020 s. 770, som uppmärksammar detta uttalande och utforskar dess metodologiska implikationer. 46 Jfr dock Heidbrink, ”Speditörpanten — en rättskällerevolution på grundval på skakig argumentation”, s. 128. 47 Se SOU 1970:75 s. 153 där utredningen uttalar om förslaget till återvinning av säkerställande (dåvarande 34 §, numera KL 4:12) ”torde överhuvud knappast bli aktuell” avseende retentionsrätt eller legala panträtter. Med begreppet retentionsrätt inbegreps även kopplad panträtt enligt utredningens terminologi, a.a. s. 232. Se även Lennander, Återvinning, s. 290. Jfr Håstad, Sakrätt, s. 349. 48 Lennander, Återvinning, s. 290. 4 9 Lennander, Återvinning, s. 290. 50 Se Håstad, Sakrätt, s. 349. Se även Palmér, Eugène, Savin, Peter, Konkurslagen — en kommentar, Norstedts Juridik, Juno version 52, publicerad digitalt 2023-07-28 [åtkomst 2023-12-27]. 51 Håstad, Sakrätt, s. 349. 52 Se Håstad, Köprätt, s. 318, som ser kopplad panträtt som en legal panträtt 53 Se Palmér & Savin, Konkurslagen — en kommentar. Se även Walin, Materiell konkursrätt, s. 197 f. och s. 205 f. 54 Se allmän motivering till införandet av undantaget från återvinning enligt KL 4:12 för ordinära säkerställandet, om att återvinning bör ta sikte på det som avviker från det normala, prop. 2001/02:57 s. 7. 5 5 Heidbrink, ”Standardavtal och handelsbruk — same, same, but different?”. 56 Heidbrink, ”Speditörpanten — en rättskällerevolution på grundval av skakig argumentation”, s. 127 f. 5 7 Bengtsson, Bertil, Särskilda avtalstyper I, 2 uppl., Norstedt och söners förlag, Stockholm, 1976, s. 19. Se även domskäl p. 40 i Likvidators retentionsrätt och minoritetens skiljaktiga mening i Speditörpanten p. 13–14.fotnot 13 · s. 308
Mikael Mellqvist · SvJT 2022 s. 885–900 · 1 ställe
- Marek Keller s. 39. 1 1 Se vidare Marek Keller s. 698 där det framgår att det sagda inte är helt undantagslöst. 1 2 Marek Keller behandlar rättskraftsfrågor s. 427 f. vad gäller tillgångsprocesser och s. 623 vad gäller skuldprocesser. Som framgår där kan dessa frågor vara tämligen intrikata och rättsläget är inte heller i alla delar klarlagt. Se också s. 61 f. resp. s. 65 f. Se också NJA 2021 s. 134. 13 Ang. kommission och kommissionslagen se Svante O. Johanssons Kommissionslagen — En kommentar, Stockholm 2017; en kommentar som för övrigt ”sticker ut” bland förekommande lagkommentarer som särskilt värdefull att konsultera. 1 4 Se ang. just detta NJA 2020 s. 384 och Mikael Mellqvist i JT 2021/22 s. 204. 15 Se ang. detta Jenny Söderlund, Konkursrätten s. 91 och Marek Keller, s. 44 f. och s. 292 f. 1 6 Se Jenny Söderlund, Konkursrätten s. 91 (noten 168). Hennes påstående om att det i rättsfallet inte var frågan om en ”äkta” processkommission rubbar inte slutsatsen här. Jfr Marek Keller, bl.a. s. 247, 264 och 267. 1 7 Enligt NJA 1996 s. 661 kan gäldenären inte själv utföra tvisten efter det att förvaltaren ingått en förlikning med motparten. Se också Mikael Möllers rättsutlåtande i Insolvensrättsliga utlåtanden II, Stockholm 2021, s. 149 — särskilt vad gäller frågan om säkerhetens omfattning. Ang. motiven för bestämmelsens existens se prop. 1986/87:90 s. 211 f., SOU 1983:24 s. 269, prop. 1975:6 s. 189 f. och SOU 1970:75 s. 105 f. Se också Lars Welamson, Konkursrätt, Stockholm 1961, s. 308 f. 1 8 Uttrycken ”osäker” och ”tvistig” förefaller delvis överlappa varandra. En tvistig fordran är väl så gott som alltid osäker. En fordran kan nog däremot vara osäker utan att den behöver vara tvistig. Det kan vara frågan om att det krävs internutredning av något slag för att kunna fastställa fordringens existens och/eller omfattning. En fordran kan möjligen också anses som osäker om ”osäkerheten” rör frågan om kommer att inbringa några pengar. Men sådan ekonomisk osäkerhet gör inte fordringen som sådan osäker i juridisk mening. 19 Marek Keller s. 316. 2 0 Av uttrycket att man utför talan kan slutsatsen dras att man inte har övertagit talan, vilket redan i sig medför redovisningsskyldighet. 2 1 Se Jenny Söderlund, Konkursrätten s. 461 f. och Marek Keller, s. 577 f. 22 Jfr NJA 2004 s. 836. 2 3 Se t.ex. Marek Keller s. 321. Det ska påpekas — vilket också förhoppningsvis framgår — att den möjlighet som i dag ges i 3 kap. 10 § bör innefattas i en generell reglering. Möjligheten till sådan talan bör alltså inte avskaffas; dock bör konkursgäldenären inte ha rätt att föra sådan talan. Inom ramen för en generell reglering ska förvaltaren nämligen kunna överta talan och träffa en förlikning utan att det ska kunna hindras av gäldenären. Å andra sidan kan förvaltaren, om han eller hon finner det lämpligt, uppdra åt gäldenären att föra talan i syfte att försöka förbättra förlikningsutfallet. 2 4 Se förslaget i första delen av denna konkursrättsliga essä i SvJT 2022 s. 773 och jfr SOU 2010:2, del 2, s. 112 f. 2 5 Jfr Marek Keller, s. 303.fotnot 10 · s. 887